Det är inte ofta man hoppas vissa ska brinna i helvetet – men nu äntligen är det några som äntligen självmant släpar sig till detta svavelos. Detta rena pack av så kallade yttrandefrihetsvänner i Danmark har äntligen tagit av hatt och välkomnar lågorna.

"[V]i kan destabilisera er regering och statuera ett fruktansvärt exempel." Två år senare hade Henry Kissingers ord besannats och Pakistans förste valde premiärminister Zulfiqar Ali Bhutto avrättats. Däremot vem som ligger bakom mordet på hans dotter Benazir Bhutto är ännu oklart, och inte heller helt självklart. Däremot hävdar docent Sten Widman i Dagens Nyheter att hon kan bli en martyr för demokratin. Det vore inte heller förvånande, då politiska ledare har en förmåga att ikoniseras om deras liv tar ett våldsamt slut. Ofta följer ett eftermäle som de inte alltid förtjänar, för att fylla dagspolitiska syften.

På senare tid har det gått ett mantra genom det svenska politiska landskapet. Från alla håll och kanter har det skallats om att vi måste ta debatten. Vi måste ta debatten med Sverigedemokraterna. Vad debatten egentligen ska handla om verkar vara mindre intressant. Bara man möter upp så att de inte kan påta sig ett martyrskap verkar var det viktiga. Och på det följde en rad av tevedebatter som gav Sverigedemokraterna den legitimitet och etablering på riksnivå de så länge önskat. Minns ingen vad en stund hos Siewert Öholm gav Ian och Bert?

Efter två månader med al-Jazeera så framstår Rapport och Aktuellt som halvmesyrer, rent av mediokra föreställningar. Det kan tyckas vara orättvist att jämföra nationella nyhetssändningar med en internationell kanal vars redaktioner återfinns i Doha, Kuala Lumpur, London och Washington.

Återigen har Sveriges roll under andra världskriget hamnat på tapeten med Henriks Arnstadhs Spelaren och Christian Günther & liberalen Staffan Thorsells Mein lieber Reichkanzler! Krypandet inför den germanska herremakten på kontinenten, men även de fördelar den svenska borgarklassen drog av samlingsregeringens opportuna hållning, är odiskutabla. Men blir än tydligare i dessa båda verk.

Väljarna har ett klart större förtroende för moderaternas Fredrik Reinfeldt än statsminister Göran Persson i frågan om att få ned arbetslösheten, enligt Demoskops barometer från slutet av juni. Frågan är märklig. Rent av absurd.

Enterprise, ännu en av näringslivets frontorganisationer åker runt på skolorna för att få ungdomarna att återvända till högerns idéer och att på nytt älska kapitalism, individualism och marknadsekonomi. Abe Bergegårdh kommenterar den ideologiska offensiven.

I efterdyningarna av den lätt hysteriska debatten kring de så kallade Muhammedkarikatyrerna, kan man ju inte annat än att konstatera att den offentliga debatten var lika ekande tom som någonsin på vett och innehåll.

Sedan 1960-talet har de så kallade "nya sociala rörelserna" - bland andra kvinno-, miljö-, freds- och medborgarrättsrörelserna - kommit att framstå som ett viktigt korrektiv till en partipolitik i kris. Under denna tid har de traditionella partierna tappat många röster. Deras ideologier känns inte längre relevanta eller trovärdiga för vanligt folk, och de får allt svårare att rekrytera nya medlemmar. Framför allt är det de unga som överger partipolitiken till förmån för olika enfrågerörelser som verkar inom det civila samhället.

Den nystartade organisationen Attac blev redan innan sin födelse den mest mediakära utomparlamentariska organisationen i detta land.

Klockan 17.50 den 31 januari förbjuds utgivningen av gratistidningen Metro i Chiles huvudstad Santiago. 18.00 börjar den officiella sommarsemestern i Chile. Högerpartiernas företrädare kan fira på stranden i Viña del Mar; deras plan har lyckats.

I Metro skriver journalisten Johanne Hildebrandt i kolumnen 7 juni under rubriken "Leve alla dem som bryter mot normer":

Det är inte många intellektuella som någonsin har ägnat en tanke åt rätten att vara vagabond, friheten att vandra. Ändå är lösdriveri en befrielse, och livet på den öppna vägen utgör själva frihetens väsen. Att ha modet att krossa de bojor varmed det moderna livet fjättrar oss (under förespeglingen att vi får mera frihet), och sedan fatta den symboliska staven och knytet och ge sig av!

"Nyliberalism" är en uppsättning av ekonomiskt politiska åtgärder som har nått stor spridning under, säg, de senaste 25 åren. Fastän man sällan hör ordet nämnas här i USA, kan man klart skönja nyliberalismens verkningar hos oss allt eftersom de rika blir rikare och de fattiga fattigare.

Noam Chomsky är välkänd för sin kritik av USA:s utrikespolitik, och för sitt banbrytande arbete som lingvist. Mindre välkänt är hans engagemang för den frihetliga socialismen. I en intervju gjord av Kevin Doyle från maj 1995 ger han sin syn på anarkismen, marxismen och socialismens förutsättningar idag.

The conscious withdrawal of the workers' industrial efficiency Elizabeth Gurley Flynn