Efter kriget i Kosovo flydde tiotusentals romer till omkringliggande länder. I fyra år levde cirka 1200 av dessa flyktingar i ett flyktingläger utanför Skopje i Makedonien men för två månader sedan beslutade FN:s flyktingkommissariat att det skulle stängas på grund av fortsatt förvärrade förhållanden i lägret.

"Slicka uppåt" har fått en ny dimension i Danmark. Underdånighet mot maktens hantlangare har där nämligen blivit ett reellt hot mot företagscheferna. Det menar Ledernes Hovedorganisation, en facklig sammanslutning för landets 80 000 chefer, vars anti-kysskampanj det berättades om i Sydsvenska Dagbladet onsdagen den 29 november.

I helgen presenterade Göran Persson förslaget till socialdemokraternas nya partiprogram. Förutom att man strukit portalparagrafens formulering om att "bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer" och nu I stället bekänner sig till marknadsekonomi och använder ord som "antikapitalism" I stället för "socialism", så kallar partiet sig nu också för "feministiskt". Socialdemokraternas, och framförallt Göran Perssons, feministiska trovärdighet har i vecken ifrågasatts av en hel del mediaröster:

Beroende på sin egen grad av beväpning och sina legala möjligheter att göra bruk av den är det vanligt att anarkismens vedersakare har skilda uppfattningar om dess ideologiska farlighet. Medan i 1936-1939 års Spanien anarkisten betraktades som en så samhällsfarlig person att han måste utsättas för beskjutning från två håll: han sköts inte bara i bröstet av tyska och italienska gevär, han träffades också i ryggen av sina "bundsförvanters", kommunisternas, ryska kulor, anses den svenske anarkisten i vissa radikala, företrädesvis marxistiska, kretsar som en borttappad, romantiker, något slags idealistisk PHM-are (40-talsförkortning för "planhushållningsmotståndare" - Chillis anmärkning) med djupt rotade liberala komplex. Mer eller mindre medvetet trollar man bort det betydelsefulla faktum att den anarkistiska ideologin förmäld men en ekonomisk teori, syndikalismen, i inbördeskrigets Katalonien, tog utlopp i ett perfekt fungerande produktionssystem, grundat på ekonomisk jämlikhet men inte på andlig nivellering, praktisk samverkan utan åsiktstvång, ändamålsenlig samordning av viljorna utan någon giljotinering av den personliga friheten, allt motsatspar som dessvärre tycks bli allt populärare i form av synteser. För att alltså redan från början torpedera en viss sorts antianarkistisk kritik, utövad av folk som ofta förväxlar sin egen lilla ofarliga redaktionsstol med en krutdurk och i kraft av exempelvis ryska korrespondenser menar sej ha monopol på kunskapen om arbetarklassen och dess villkor, vill jag i det följande uppehålla mej vid den speciella art av anarkism som företrädesvis i de latinska länderna går under namnet anarkosyndikalism och där visat sej vara ett högst effektivt instrument inte bara vid förvärvandet av tidigare förkvävda friheter utan också i erövringen av brödet.