Arkivet
Gör en sökning i Yelahs mäktiga arkiv.
Sökningen resulterade i (0.6801 sekunder):
3 träffar i textarkivet
Träffar i textarkivet (3)
FÖRAKT FÖR MAKTEN
Max Stirners Existensialism
Helge Kongshaug
Översättning av Tommy Peterson
och Alf Claesson
Kan människan i sin strävan efter att utrycka sin indvidualitet frigöra sig från de sociala förhållanden hon lever i?
• Helge Kongshaug
Fredag 29 mars 2002
Jean Paul Sartres stängda system.
Utgångspunkten för detta kapitel är en roman ("Så länge vi lever") av den
norske författaren Lasse Myrberget. Den kom ut 1960 och är kanske den mest
typiska existentialistiska romanen i Norge efter kriget. Bokens litterära
kvaliteter skall jag inte bedöma, men det andra norska författare har ägnat
tusentals sidor och flera band på att uttrycka, det klarar Myrberget att
nedteckna på några få sidor. Speciellt på sidorna 60-78 får man en mycket
god inblick i vad 50-talets existentialism egentligen var för något.
Man måste hela tiden ha klart för sig att den tidens existentialism lika
mycket var en litterär uttrycksform som en filosofisk riktning.
Under läsningen av Myrbergets bok slogs jag av de implicit totalitära krav
som ligger i existentialismen. Det var detta som fick mig att reagera och
det är på denna grund jag känner behov av att dra en gräns till Stirners
existentiella tänkande. Det är därför viktigt att vara klar över att det
inte är existentiell filosofi som sådan jag tar avstånd ifrån. Stirner är
existentiell filosof, liksom Nietzsche och Kierkegaard, delvis också
Descartes. Vad jag reagerar mot är den speciella form av existentiell
filosofi som dominerat europeisk filosofi efter Andra Världskriget (i varje
fall fram till 1968) och som kallas för existentialismen. Denna filosofi
och detta ord är framdraget på scenen av Jean Paul Sartre. Det är han som
första gången gör existentiell filosofi till en "ism" och det är han som
betecknar den som en ideologi. Som jag ser det är det därmed Sartres modell
man tar ställning till när man talar om existentialismen. Det rör sig inte
om Kierkegaard, Heidegger, Camus eller Jaspers. Detta leder självklart till
att det uppstår svårigheter av begreppsmässig natur. Alla de filosofer jag
har nämnt (och många fler) blir ofta betecknade som existentialister.
Heidegger var tydligt klar över problemet för han nekade konsekvent att
låta sin existentiella filosofi bli sammanblandad med existentialismen.
Därför vill jag med en gång stryka under att existentialism är en av Jean
Paul Sartre formulerad ideologi (Sartres egna ord) - en ideologi vars
betydelse i Västeuropeiskt tänkande övervärderas, men som på avgörande
punkter avviker från andra existentiella filosofers uppfattningar. Jag
skall bara sysselsätta mig med en gränsdragning mot en av dem, nämligen Max
Stirner.
• Helge Kongshaug
Torsdag 24 maj 2001
Helge Kongshaug
Den enda och hans omgivning
Tidningskooperativet Viktorias förlag
Innehåll
• Helge Kongshaug
Söndag 31 december 1989