FÖRAKT FÖR MAKTEN Max Stirners Existensialism Helge Kongshaug Översättning av Tommy Peterson och Alf Claesson Kan människan i sin strävan efter att utrycka sin indvidualitet frigöra sig från de sociala förhållanden hon lever i?

Jean Paul Sartres stängda system. Utgångspunkten för detta kapitel är en roman ("Så länge vi lever") av den norske författaren Lasse Myrberget. Den kom ut 1960 och är kanske den mest typiska existentialistiska romanen i Norge efter kriget. Bokens litterära kvaliteter skall jag inte bedöma, men det andra norska författare har ägnat tusentals sidor och flera band på att uttrycka, det klarar Myrberget att nedteckna på några få sidor. Speciellt på sidorna 60-78 får man en mycket god inblick i vad 50-talets existentialism egentligen var för något. Man måste hela tiden ha klart för sig att den tidens existentialism lika mycket var en litterär uttrycksform som en filosofisk riktning. Under läsningen av Myrbergets bok slogs jag av de implicit totalitära krav som ligger i existentialismen. Det var detta som fick mig att reagera och det är på denna grund jag känner behov av att dra en gräns till Stirners existentiella tänkande. Det är därför viktigt att vara klar över att det inte är existentiell filosofi som sådan jag tar avstånd ifrån. Stirner är existentiell filosof, liksom Nietzsche och Kierkegaard, delvis också Descartes. Vad jag reagerar mot är den speciella form av existentiell filosofi som dominerat europeisk filosofi efter Andra Världskriget (i varje fall fram till 1968) och som kallas för existentialismen. Denna filosofi och detta ord är framdraget på scenen av Jean Paul Sartre. Det är han som första gången gör existentiell filosofi till en "ism" och det är han som betecknar den som en ideologi. Som jag ser det är det därmed Sartres modell man tar ställning till när man talar om existentialismen. Det rör sig inte om Kierkegaard, Heidegger, Camus eller Jaspers. Detta leder självklart till att det uppstår svårigheter av begreppsmässig natur. Alla de filosofer jag har nämnt (och många fler) blir ofta betecknade som existentialister. Heidegger var tydligt klar över problemet för han nekade konsekvent att låta sin existentiella filosofi bli sammanblandad med existentialismen. Därför vill jag med en gång stryka under att existentialism är en av Jean Paul Sartre formulerad ideologi (Sartres egna ord) - en ideologi vars betydelse i Västeuropeiskt tänkande övervärderas, men som på avgörande punkter avviker från andra existentiella filosofers uppfattningar. Jag skall bara sysselsätta mig med en gränsdragning mot en av dem, nämligen Max Stirner.

Två stora hårdrockscelbrititeter, Helloween och Blaze Bailey, besökte Kåren i Göteborg i tisdags under sin Sverigeturné.

1991 beslutade FN:s säkerhetsråd att inleda sanktioner mot Irak. Idag, 10 år senare, kan man nu konstatera vilka förödande konsekvenser de har fått för det irakiska folket. Enligt FN-organens egna rapporter är Irak idag ett sönderfallande samhälle som inte alls har hämtat sig sedan det krig då bland annat 95 procent av elkraftverken bombades sönder.

Höstlovet är över. De två praoveckorna är förbi. Och visst börjar det pillas allt nervösare på mobiltelefonerna och mopparna. Snart är det nämligen dags för det val som Syo-konsulenten beskriver som "det första riktigt stora i ditt liv", valet inför gymnasieskolan.

Jag har letat i timmar på Internet efter artiklar som stämmer överens med rubriken. Eftersom jag hittade så lite skrev jag en lista på hur du kan få in lite revolution i din vardag.

Välkommen till medelklassidyllen, Torslanda. Så länge du är vit och spelar golf. Följ med på en tur i detta västkustens skumma paradis.

För ett tag sen hade jag ordentliga fördomar om amerikaner. Jag trodde att de var våldsfixerade, giriga och rasistiska fetton som svalde TV-propagandan i en tugga och aldrig protesterade mot den nyliberala, reaktionära satsa-på-dig-själv-uppfostran som de drabbas av.

I GP-Aveny tipsade en reporter om Mikael Wiehe på Liseberg och kallade honom "Protestsångaren som inte längre är en protestsångare" Struntprat!

Ett av mina intressen är serietidningar. Kalle Anka framför allt.Detta intresse har jag av både opolitiska och politiska anledningar. Det första framför allt. De är roliga, lite spännande (och något man kan leka med, och choklad) och framför allt underhållande.

Konceptet till denna historia fick jag från Howard Zinn som skrev en artikel i Ordfront om att Marx varit i Soho i New York. Alltför marxistisk tyckte jag och skrev en artikel själv. Jag låter läsaren bedöma om detta är ett stycke kulturhistoria eller en slarvig artikel av ett medelklassglin som vill verka rebellisk.

Helge Kongshaug Den enda och hans omgivning Tidningskooperativet Viktorias förlag Innehåll