De israeliska krigsövergreppen mot civila fortsätter. Igår flygbombades en FN-ledd konvoj från staden Marjayoun i södra Libanon, där 3000 civila färdades. Trots att israelerna gett konvojen fri lejd. Häromdagen bombades det palestinska flyktinglägret Ein El Helweh, i staden Sidon. Minst två dödades och mer än tio skadades, de flesta var barn. Israelerna visade redan under förra invasionen 1982 att de inte räds att förstöra flyktingläger och massakera flyktingar. Raida Hatoum skriver från Ein El Helweh, ända sedan 50-talet ett “temporärt” hem för 60 000 palestinier, och låter barnen i flyktinglägren berätta om sina tankar om kriget.

Det pågår ett krig i Libanon. Vi får fragment av händelserna rapporterade från journalister på plats, men vilken agenda styr deras arbete? Kan vi lita på dem? Yelah har fått ta del av en ögonvittnesrapport från Raida Hatoum- bosatt i Libanon. Hon är engagerad i motståndet mot Israels krig och ockupation och ser saker som västmedias kameror inte vill se.

En ny påve är vald och allt återgår till den reaktionära ordningen. De offentliga hyllningskörerna till den nyss avlidne Johannes Paulus II visste inga gränser, särskilt i de katolska länderna. Men varför? Han var, precis som sin efterföljare motståndare till preventivmedel, abort, kvinnors rättigheter och homosexualitet. För att bara nämna några saker. Folket måste våga säga ifrån. Våga snacka skit om påven.

Den chilenska solen är intensiv. Jag passerar en kiosk och frågar efter vatten. Damen i luckan ser först frågande ut, sedan utbrister hon: "jaha, du menar Cachantun" och räcker mig vattenflaskan.

World social forum har så inlett sin femte årgång, nu tillbaka i Porto Alegre, Brasilien. Ett alternativt toppmöte som går under parollen "en annan värld är möjlig". Den globala rättskampen reagerar på såväl kapitalismen som dess bröder imperialismen och nyliberalismen. Men vad åstadkommer vi västerländska välgörare egentligen genom att delta i detta forum? Får världens fattiga en ljusare framtid? Eller är det vårt eget samvete som stillas?

I måndags beslutade appellationsdomstolen i Santiago, Chile, att åtalet mot exdiktatorn Augusto Pinochet kan rulla vidare. Nu stundar kanske alltså en rättegång till sist. Åtalet gäller ett mord och nio kidnappningar. Knappast mer än en droppe i havet med hänsyn till vad han har gjort sig skyldig till. Men det skulle innebära en markering - att de USA-stödda militärkupperna i Latinamerika faktiskt kan straffa sig. Och förhoppningsvis en lärdom inför framtiden.

Liv och rörelse. Så många människor. De har samlats för att säga ifrån. I två dagar har det varit kravaller i Chiles huvudstad. I dag är det dags för den största demonstrationen sedan Chile återfick sin demokrati, 1990.

Har ni varit på Gröna Lund någon gång? Frågar Frances Tuuloskorpi, livsmedelsarbetare, publiken. Har ni sett de där sorkarna som hoppar upp och ner, de där man ska slå ner med en hammare? Sådana är vi, motståndsrörelsen, och ju fler vi är, desto svårare är det att slå ned oss.

"Som grön politiker är jag starkt influerad av frihetliga drag inom den gröna ideologin som har sina rötter i anarkismen. Men den bilden Reclaim the City ger av direktdemokrati är att ingen tar ansvar för någonting och alla kan slå sönder vad de vill." Det skriver Grön Ungdoms språkrör Zaida Catalán apropå gatufesten i Stockholm på första maj.

Vid en ceremoni i Vita Huset i fredags morse, amerikansk tid, undertecknade president Bush en lag, som dagen dessförinnan så gott som enhälligt hade antagits av såväl representanthuset som senaten.

Bidrag skickas till: debatt@yelah.net.Inläggen får max vara 3000 tecken långa. EU måste kritisera USA:s missilförsvar

Första maj. Jag frågar mina barn om vi ska åka in till stan och vara med i demonstrationståget.

Att tvätta händerna efter man har varit på toa skulle väl kanske inte någon tänka på att det skulle kunna var en ritual, men det är det faktiskt. Eller de som frenetiskt diskar tomma mjölkpaket och samlar för att slänga i pappersinsamlingen på gården. Alla har ritualer, både kollektiva och individuella.

Makthunger, falsk spel, mord och intriger, samvetskval, tvångshandlingar, självmord och ödslig ödesmättnad, tja en psykologisk thriller i högsta klass skulle man kunna säga.

En gång när jag gick i femman hade jag och en annan tjej betett oss dåligt i kyrkan. Jag kommer inte exakt ihåg vad vi gjorde, jag tror vi satt och flamsade eller något. Det har egentligen inte så stor betydelse. Efteråt gav våran klassföreståndare oss varsin utskällning. Det kan jag helt och hållet förstå. Men vad som fortfarande gör mig förbannad sex år senare är att det vi gjort var extra dåligt bara för att vi råkade vara tjejer.

Hårets vara eller icke vara är något som tål att diskuteras. Flickor ska ha hår. På huvudet alltså. Helst långt och helst blankt och helst i en naturlig fin färg. (Detta enligt en helt ovetenskaplig och statistiskt osäker undersökning jag har gjort bland mina killkompisar.)

Ibland känner man sig som feminist väldigt glad. Man tycker samhället gör framsteg. Man ser i universitets kurskataloger att fler och fler kurser i genusvetenskap börjar komma. Politiker pratar om obligatorisk pappamånad, och de blir inte fullt så hånade som de varit förut. Damernas Värld slutar med bantningstips, och tappar faktiskt inte läsare (sägs det).

Att vara ful och ändå synas på MTV är ett privilegium som finns till för män. Är männen eller pojkarna fula kan detta nämligen ursäktas med att de i stället är : ändå gulliga/helt crazy/jävligt coola. Är man kvinna kan ingenting ursäkta att man inte är supersnygg alternativt vän och söt.

Onaturligt naturlig, goth när det regnar och betydelsen av en matt finish Konstigt kladd Om tjejer och sminktvång

Det var en gång en flicka Hon bodde i ett vackert hus Men så hände någonting Huset rasade ihop Inte på en gång Utan bit för bit Successivt Långsamt Så långsamt att hon inte märkte någonting Inte såg vad som hände Och plötsligt en dag Fann hon sig själv stående I ruinerna Av vad som en gång hade varit hennes hem

Plötsligt stod han bara där Jag kände igen honom Men samtidigt liknade han inte någonting jag hade sett tidigare Trots att jag visste att jag sett honom förut Var det han som förändrats Eller jag som plötsligt såg på honom med nya ögon?

Det som en gång fanns är inte längre kvar. Det känns i luften. Den doftar inte åtrå längre. Det syns i våra ögon. Glöden som en gång brann där har slocknat. Det är inte vi som har förlorat förmågan att lukta och se. Det är vinden som har blåst förbi.

Fortfarande När jag stänger min ögon Kan jag höra Kan jag känna Dina viskande ord Din hud under mina fingertoppar

Längs gatan går jag Förbi alla de människor man alltid ser Men vars blickar man aldrig möter Likt bubblor flyter vi omkring Rädda för att krocka med varandra Konfronteras

De tror att de ser mig Men egentligen gör de inte det Jag är lika osynlig som luft Jag finns där men de ser mig inte Det enda de ser är mitt skal Vad som finns under har de ingen aning om Kan de aldrig gissa sig till Inte förrän de trängt innanför Inte förrän jag blottat min sårbara själ inför deras kritiska ögon

Fotografierna är tagna på Nolaskolan i Örnsköldsvik av Ida Ömalm. Modellerna heter Caroline Sjölund (den blonda tjejen), Leila Markovic (den mörkare tjejen i rosa fuskpäls) och Fredrik Norlén (det är också han som har designat och sytt alla kläderna)

Storebrorssamhället - eller Informationssamhällets nattväktare - eller Vem vaktar väktarna Under 80-talet började hoppet om att informationsrevolutionen skulle leda till ett bredare och mer demokratiskt kunskapsflöde minska. I många länder betydde det statliga missbruket av nya sorters informationsinsamlande och övervakningstekniker att centraliserade informationsmakter fick övertaget. Regeringar över hela det politiska spektrat är fast beslutna om att inte bara ha så mycket information som möjligt om andra länder, men också om sina egna medborgare (kanske främst motborgarna.).

Text: FRIDA SÖDERGÅRD. Fotograf: MARIE HEDBERG.(Ingen av bilderna är tagna på demensutredningsavdelningen som nämns i texten.)

Crime, Criminals,Punishment An anarchist view AROUND THIS TIME every year we are hit with a barrage of articles and TVprogrammes about spiralling crime figures. The usual rash of calls for stiffer sentences and more cops on the beat are thrown out as the answer. Anarchists have a convincing analysis of crime and some ideas on how to eliminate it for good. Conor McLoughlin looks at the issues.