Gårdagens motstånd mot nazistiska Svenska Motståndsrörelsen (SMR) i Eskilstuna var unikt. Det hela började med ett femtontal nazister som med fanor och tidningar tog upp det centrala torget med budskap om hat och etnisk rensning. Ingen visste om att de skulle stå där. Två personer som gick förbi upprördes och villle säga i från. De stannade mig och min vän som också av en slump befann oss på Fristadstorget och frågade om vi ville göra något för att få bort nazisterna. Vi fyra var de första som sade ifrån.

Abortmotståndarna mobiliserar i EU. De har Barosso som ordförande för kommissionen och Anna Zaborska i parlamentets kvinnoutskott. Sveriges representanter borde sluta tassa på tå kring abortfrågan och kräva att fri abort ska gälla alla kvinnor i EU. Eller åtminstone tillåta att utländska kvinnor, utan kostnad, kan få en abort utförd i Sverige som svenska kvinnor en gång tilläts i Polen.

Den rasistiska kulturen göds från ovan. Gång på gång avslöjas den dolda rasismen ut som grasserar bland makthavarna – samma makthavare som inte är sena att påtala Sveriges förträfflighet. Humanitärt paradis? Generös flyktingpolitik? Javisst - så länge kameran är fullt synlig vill säga.

Näringslivets våta dröm är att få "trygga sin del i högskolorna" för att på det sättet säkerställa sitt inflytande över kunskapen som förmedlas. De flesta inser säkert faran med en sådan utveckling. Men all kunskap förmedlas av ett intresse. Frågan är vems intresse som styr det vi lär oss idag. Kunskapen är minsann inte värderingsfri och "objektiv" bara för att den ännu inte är i näringslivets klor.

Avståndet mellan kapitalismens vinnare och förlorare är svindlande. Ändå lever de ofta sida vid sida. I Indiens största stad Mumbai (tidigare Bombay) är detta något man ständigt påminns om. Här ligger landets viktigaste affärsdistrikt med exklusiva köpcentrum och blanka skyskrapor som siktar mot den förorenade himlen. I deras skugga breder Asiens största slum ut sig. Hundratusentals familjer försöker här överleva på andras sopor.

Blir World Social Forum ett World Dignity Forum när det flyttar från Porto Alegre till Mumbai i januari nästa år? Det är en idé som folkrörelseaktivisten Vijay Pratap i den indiska koordineringsgruppen brottas med. I dag besökte han Sverige.

I Stockholm deltog omkring tre hundra personer i den aktionsdag som utlysts mot Sveriges vapenexport till kriget i Irak. Infarten till en Ericsson-fabrik i Kista blockerades under en timme, vid Saabs fabrik i Jacobsberg gjorde Elever mot krig en "die-in" och på Mynttorget attackerades vapenexporten med hiphop och teater.

I april startar MST, de jordlösas rörelse i Brasilien, en landsomfattande kampanj med jordockupationer. Men att det är i protest mot president Lula da Silvas politik avfärdar Miguel Stedile från rörelsens nationella styrelse.

"Dagens rörelse mot ett krig i Irak är unik", konstaterade Noam Chomsky när han under måndagen talade på World Social Forum, "aldrig tidigare har det funnits ett så massivt motstånd mot ett krig innan det ens har börjat." På kvällen avslutades forumet med en demonstration mot kriget.

Det gigantiska folkrörelsemötet World Social Forum har startat. För tredje året i rad hålls det i den sydbrasilianska staden Porto Alegre. Mötet fortsätter växa med en oerhörd kraft. I år väntas över 100 000 personer delta.

Lite sol och plötsligt finns de överallt. I parken, på stranden, vid torget, på gatorna. Männen med blickarna. Jag försöker se någon slags logik i det de söker, men finner den inte riktigt.

Det börjar bli svårt nu för tiden. Att se vem som är vem, vad som är vad. Det som ursprungligen skapades som alternativ till det stora blå har nu av samma kraft omhändertagits och förvandlats. Inte till oigenkännlighet men till betydelselöshet.

Det finns så många modiga människor. De har hittat allt det där och sitt. Sedan följer de sina vägar även om dessa sträcker sig långt bortom hemma.

Jag är tjugo år. Jag är narkoman. Det som började så oskyldigt slutade med fängelse, tvångsvård och psykos. Jag sitter just nu på behandlingshem under tvångsvård. Under hela mitt liv har jag fått veta att droger är farligt och att de leder till döden. Men ändå svalde jag det lilla pillret. Detta är min lilla berättelse om livet under drogernas makt.

Per Ericsson driver i sin artikel "Subcomandante Marcos: reaktionens hovpoet" grundantagandet att subcomandante Marcos i sin egenskap av mestis, inte kan representera indianbefolkningen i Chiapas. Ericsson antyder dessutom att Marcos skulle vara xenofob, och andra absurditeter.

Efter att i åratal ha gått runt i den naiva tron att vi inte varit annat än vanliga, demokratiska och oskyldiga vänsteraktivister fick vi för en liten tid sedan en chock. I Expressen presenterades svart på vitt en sanning om oss själva som vi aldrig kunnat ana. I en månads tid hade tre djärva journalister gjort ett hästjobb med att avslöja oss som inget annat än råbarkade extremister. Vänsterextremister också till råga på allt.

Förra veckan, 14-20 maj, hölls FN:s tredje konferens om de minst utvecklade länderna, de så kallade MUL-länderna. De många vackra orden på de två tidigare MUL-konferenserna har visat sig vara tomma löften.