Under parollen “en annan värld, en annan väg: underifrån och till vänster” samlades aktivister och organisationer i Mexiko City och delstaten Chiapas för festivalen Digna Rabia (Rättfärdig vrede) i samband med 15-årsdagen av zapatisternas väpnade uppror. Mot bakgrund av den rådande finansiella krisen gav festivalen hopp om att en annan värld är möjlig och många talare gjorde kopplingar till protesterna i Grekland och i solidaritet med palestinierna fördömde de Israels bombningar över Gaza.

I eftermiddagsrusningen möttes stockholmspendlarna av gula strejkvaktvästar och SAC:s fanor. Ett 40-tal syndikalister hade samlats på Slussen för att uppmärksamma den historiska rättegången mot de 26 strejkvakterna, som inleddes i går måndag i Malmö.

Det är sedan tidigare känt att borgare anlitar svart arbetskraft till slavlöner och ägnar sig åt allehanda skatteplanering, men nu tar de ytterligare ett steg i samma riktning och stödäter och skickar blommor till näringsidkare som systematiskt utnyttjar papperslösa. På restaurang Lilla Karachi i Gamla Stan i Stockholm har de politiska lägren utkristalliserat sig.

Borgerligheten har ofta tolkningsföreträde och stänger ute vanligt folk från såväl enskilda vernissager som statligt finansierade museer (återinförandet av inträde måste vara något av de mest kulturintegrationsfientliga som hänt), men när det kommer till den offentliga konsten, som graffiti, monumentskulpturer och rondellhundar, är vi emellanåt välkomna att följa diskussionen.

Som en räddning och bubbla i den kapitalistiska diktaturen, som försöker förtrycka vissa kulturyttringar, invigdes äntligen Kulturkampanjens kulturhus Cyklopen i Högdalen i Stockholm den 7/9 2007. Gatukonstnärerna Jungman E, 28, och JK, 43, som varit verksamma sedan sommaren 2007, är några av de som ställde ut under invigningshelgen. De är två av de konstnärer, skribenter och aktivister i det löst sammansatta Kollektivet PUNX NOT DEAD och i november kommer en bok med verk av KPND på förlaget Serum . Bortsett från att de två konstnärerna är män skiljer sig Jungman E och JK delvis från den av media givna bilden av graffitimålaren. Även det faktum att de gör genomtänkt och uppskattad gatukonst i förorten gör att deras verk skiljer sig från annan gatukonst, som ofta återfinns i innerstan, i synnerhet den som blir uppmärksammad. Det går inte att förneka att även gatukonsten dras med integrationsproblem.