Tariq AliFundamentalisternas kampÖvers. Gunnar Sandin Ordfront 2003

Den amerikanska journalisten och essäisten Barbara Ehrenreich tog frivilligt en lång paus från sitt övre medelklassliv.

Frans Josef, kejsare av Österrike och kung av Ungern, lät 1856 en fregatt segla jorden runt för att visa omvärlden prov på den österrikiska flottans förträfflighet. Med på resan var även en grupp vetenskapsmän om sju personer. Strax före avresan blev en av dem tillfrågad av kemisten Friedrich Wöhler, om han möjligen kunde göra honom en tjänst: ta med sig koka från Sydamerika, massor av koka. Eftersom Wöhler var en av sin tids stora kemister var hans sjöfarande kollega genast villig att göra honom denna tjänst.

Under några dagar i juni förra året riktades världens blickar mot den svenska staden Göteborg. Tiotusentals personer, delar av den globala rörelse av rörelser som har kommit att förknippas med olika slags motstånd mot globaliseringens förmenta avigsidor, hade rest dit för att protestera mot EU-toppmötet samt det amerikanska presidentbesöket.

Genom att läsa deckare kan man få reda på, ofta i realistisk detaljrikedom, hur jakten på mördare går till. Exempelvis hur man gör en profil på en seriemördare. Genom att läsa kvällstidningar kan man få reda på hur våldsbrott gått till. Ofta i realistisk detaljrikedom: tid och plats, gärningsmannens eller kvinnans ålder, tillhygge, motiv, blod på väggarna etcetera.

Hakkors och hammaren och skäran. När jag blir skjutsad runt på vespa i ilfart av en italiensk fotograf i E.U.R., Mussolinis monumentala propagandastad utanför Rom, så är det inte bara den fascistiska arkitekturen som fångar mitt intresse. Få platser i Italien är så socialt homogena, prydliga och välordnade som just E.U.R. (Esposizione Universale di Roma). Det är rent och snyggt, trafiken flyter fram på de breda avenyerna och tågen går i tid. Men graffitin på väggar och murar talar om konflikt, en politisk spännvidd som omfattar såväl extremhöger som extremvänster.

Utanför Legends i Brooklyn, en sportaffär med baseboll-memorabilia som specialitet, har man hissat två flaggor på trottoaren. Det hela ser väldigt improviserat ut, ett par meter höga ranka stänger med flaggor på. Den ena håller den amerikanska flaggan. Den andra en flagga med ett klassiska foto från andra världskriget screentryckt på. Amerikanska soldater som kämpar för att resa sin flagga på den japanska ön och flygbasen Iwo Jima. USA fick slutligen, till priset av 5 000 döda och 20 000 sårade soldater, kontroll över ön.

Det mångkulturella samhället är trevligt: spännande kryddor, traditionella klädedräkter och frukt och grönt till vrakpriser på torget i förorten. Denna ytliga och konflikthämmade drömbild, motsatsen till den förmodligen lika mytologiska förortsdystopin, malde Lena Andersson ned till ett intet i kritikerrosade romanen Var det bra så?.

Under föregående decennium dominerades svensk litteratur av medelklassens smak och värderingar. Inom novellkonsten dominerade den så kallade Carver-novellen, med sitt polerade språk och sin gestaltning av de "små" människornas vardag men frikopplade från meningsfulla sociala sammanhang. Både språkligt, stilistiskt och motivmässigt var den här litteraturen väldigt konflikthämmad - den handlade om det undertryckta, bortträngda och icke utsagda.

Lasermannen, ordet framkallar en rad mer eller mindre obehagliga minnen. Den paranioda stämningen i Stockholm i början av 1990-talet, som en reaktion på John Ausonius rasistiska våld. Tevesända rekonstruktioner av dåden och polisens fantombild. Ny demokratis farsartade inträde i riksdagen med Bert Karlsson uppflugen på talarstolen i strumplästen. Hans bisarra partner Ian Wachtmeister och deras illa dolda rasism och förakt för demokratin. Det historiska försöket att sjunga We shall overcome och Bengt Westerbergs hedervärda vägran att sitta kvar i tevesoffan tillsammans med föregående århundrades två största svenska politiska clowner. Carl Bildt som satt kvar med Greven och Betjänten fånflinande. Och Latins Kings klassiska och oförglömliga refräng; "Vakna upp, vakna upp, vakna upp Carl Bildt, hur många liter blod har Lasermannen spillt?" från albumet Välkommen till förorten.

Under föregående decennium dominerades svensk litteratur av medelklassens smak och värderingar - vilket för övrigt även gäller teve, film och dags- och månadspress.