Häromdagen tog vattnet i cisternen slut. Det har inte hänt tidigare. Utöver det lite besvärliga i att beställa hem en pipa (en gigantisk lastbilsvattentank) med 10.000 liter vatten betyder det att årets torka verkar slå alla rekord. Vår cistern har aldrig stått tom. Vi har haft tur. (En familj på fyra personer slösar 4-600 liter per dag i Mexiko. I Sverige förmodar jag att det är betydligt mer.)

Förra veckan skrev Rebecka Koritz ett öppet brev till Dagens Nyheter om rapporteringen från Oaxaca, och konkret om en nyhet förra söndagen som byggde på ett TT-telegram. Hon har fått svar från flera olika journalister som publiceras nedan.

Olika vågskålar gäller för olika människor. Brad Wills mördare greps snart, men Pepe Colmenares mördare går lugnt vidare som om inget hade hänt.

Mexiko har förändrats därför att mexikanerna har förändrats. De vill ha ett rättvist och genomskinligt samhälle, och de börjar inse att det finns inom räckhåll. Att de kan nå dit om de kämpar tillsammans. Rebecka Koritz analyserar varför makten i Mexiko inte lyckas slå ner det pågående upproret i Oaxaca.

Hur många måste dö innan Mexikos styrande fattar att folket i Oaxaca aldrig kommer att ge upp förrän den uppblåste idiot till guvernör vi har begriper att han förlorat slaget för länge länge sedan? Rebecka Koritz skriver direkt från Oaxaca om en situation som blir allt mer desperat.

Från Oaxaca har vi fått nedanstående öppna brev till Dagens Nyheter, skrivet med anledning av tidningen "objektiva rapportering" från Oaxaca på söndagen. Rebecka Koritz som lever i Oaxaca undrar var DN hämtar sina uppgifter till det tidningen skriver om de senaste dagarnas händelser i den mexikanska regionen.