Nu äntligen har även våra politiker och tjänstemän kommit fram till det vi i föreningen Stockholms hemlösa påtalat i flera år. Det att våra hemlösa fastnar i de lågtröskelboenden som finns.

Tusentals personer har vräkts från sina hem de senaste åren. Utförsäljningarna av allmännyttan gör situationen allt värre. Men hur mycket bättre är oppositionens politik? Det undrar Rolf Nilsson från Föreningen Stockholms hemlösa.

Hur kan man prata om människors lika värde, när vissa inte ens verkar vara värda att få bo i riktiga hem? Det frågar sig Rolf Nilsson, ordförande i Föreningen Stockholms hemlösa.

Vad kan det outtalade bakomliggande syftet vara hos de personer och organisationer som så krampaktigt försvarar de åtgärder som bevisligen kvarhåller människor i det hemlösa tillståndet? Och varför reagerar inte vi som medmänniskor med avsky mot våra i denna fråga handlingsförlamade beslutsfattare då vi dagligen ser hemlösa människor sitta på olika platser runt om i staden.

”Det var en gång en jul för länge sedan, då man kunde se fattiga människor gå omkring på våra gator…..” Så börjar sagan om den finnige Karl-Bertil Jonssons julafton som skrevs för drygt 40 år sedan av Tage Danielsson. Enligt forskaren Eric Finne far våra hemlösa lika illa idag som de gjorde på 60-talet.

Läser i City debatt den 11/9 ännu ett populistiskt uttalande angående hemlösa. Denna gång är det Ulf Kristerssons (m) tur, socialborgarråd och ytterst ansvarig för hemlöshetsfrågor i Stockholm. Han säger: "Du kan hjälpa Stockholm att bli bäst på att hjälpa" och "Hjälp mig hitta en lokal åt Convictus".

Situation Stockholm, tidningen som skulle vara till för människor utan hem, har börjat bry sig mer om att sälja lösnummer än att informera allmänheten om hur hemlösa kränks. Det skriver Rolf Nilsson, ordförande Föreningen Stockholms hemlösa, i en kommentar.

Av de 82 hemlösa som följdes upp av en utredningsgrupp under ett antal år, visade det sig att 20 procent hade avlidit. De som hade "turen" att överleva ännu en av alla i raden meningslösa utredningar om människor utan hem är fortfarande hemlösa, med den skillnaden att de är mycket sjukare nu än när utredningen påbörjades.

Radio Stockholm har i en granskning av Planeringshemmen AB - ett privat företag som arbetar med hemlösa - kunnat konstatera att det är aktieägarna och inte de hemlösa som tycks tjäna mest på verksamheten. Rolf Nilsson, ordförande i föreningen Stockholms hemlösa, är inte förvånad.

Några stora skillnader jag reflekterat över under de år jag engagerat mig i frågor som i dag kallas vård av missbrukare, kriminella, psykiskt sjuka eller som oftast i ett enhetsbegrepp brukar kallas "hemlösa" och primärvården är; om du går till primärvården och fel begås där, anmäls det till Socialstyrelsen.

Politiken. Kommer den att göra någon skillnad? Läste i fredags om hur Stockholms säkerhetsansvarige berättade hur tjänstemännen styr staden. Hur rädda de är om sina arbeten och om sin relativa "makt".

Finns det ett tydligare sätt att åskådliggöra vår tids härliga egocentrering än att iscensätta en valrörelse? Vilket skådespel! Vilken fantastisk fest att frossa i, alla dessa övertygande valarbetare och lobbyister som alla försöker överrösta varandra i vad just de kan göra för andra människor. Vilken genorositet!

Min bostad! Mitt hem, är min grundläggande trygghet - allas. I alla fall för dem som har ett. En grund som ingen ska kunna ta ifrån mig. Platsen vi utgår ifrån, där vi har allt som jag står för. Det står för integritet, tillhörighet, säkerhet och min trevnad som utgör en grundförutsättning för att vi ska kunna existera och leva ett "normalt" liv.

Jag har läst Tove Lifvendahls artikel i Svenska Dagbladet, "Hemlösheten följer med vinden" 3 juli 2006 (länk). Jag förbryllas något av det konststycke som skribenten lyckas med. Hon tar i sin artikel avstamp från ett människorättsvidrigt händelseförlopp.

Om vi utgår från att alla förhoppnings vet att varken Socialtjänst eller frivilligorganisationer kan hjälpa en enda individ eller den ”grupp” som går under begreppet hemlösa att bli mindre hemlösa, då blir denna text lite enklare att förstå och även att ta in.

För att inte människor i hjälpbehov ska bli ”jobbiga” och ställa krav måste individen först förenklas för att effektivt kunna hanteras och kontrolleras.

Hur uppstår relationen mellan klient och socialsekreterarna inom socialtjänsten? Rolf Nilsson, ordförande för Föreningen Stockholms hemlösa, analyserar här utifrån sina 40 års gedigna erfarenheter av socialtjänsten, de systemfel som förvrider dessa relationer och skapar en maktlös situation utan medkänsla och empati.

Varför har vi en sån oerhörd fixering till gåvor? Är det verkligen omtanke som leder till att de som har ska ge till dem som inte har?

Om inte samhället står upp för allas till en egen bostad utan villkorar upp det med drogfrihet då försvinner majoriteten av de hemlösas möjlighet till bostad, menar Rolf Nilsson, ordförande i Föreningen Stockholms hemlösa, i ett ifrågasättande av samhällsbyggnadsminister Mona Sahlins politiska dagordning.

Om lika mycket resurser satsades på att ge hemlösa permanenta bostäder som det nu satsas på att hålla kvar dem i hemlöshet skulle vi inte ha några hemlösa i Stockholm, menar Rolf Nilsson, Yelah-medarbetare som skriver i egenskap av ordförande i Föreningen Stockholms hemlösa, i sitt debattsvar till Stockholms socialborgarråd Margareta Olofsson (v).

Med kapitalismens intrång på bostadsmarknaden verkade kravet på bostad för alla ha försvunnit, menar Rolf Nilsson, Yelah-medarbetare som skriver i egenskap av ordförande i Föreningen Stockholms hemlösa, i sitt debattsvar till Stockholms socialborgarråd Margareta Olofsson.

Det är inte människovärdigt att stoppa in hemlösa i "boenden", menar Rolf Nilsson, Yelah-medarbetare som skriver i egenskap av ordförande i Föreningen Stockholms hemlösa. De hemlösa människorna behöver istället riktiga hem, menar han.

Frågan borde egentligen ställas på det här sättet: Vad gör vi när de hemlösa får sina hem? Vi borde alla ställa oss frågan: Hur ska vi kunna stödja alla dessa människor när dom kommer in efter år i total hopplöshet?

Om alla ni som säger er vilja hjälpa alla dessa hemlösa människor verkligen ville göra det. Då skulle alla de människorna som faktiskt möter och ser dessa utsatta människor på nära håll, i vrede vända sig mot våra beslutsfattare och vittna om det helvete som de bidrar till att kvarhålla dessa människor i.

Våra politiker skulle kunna besluta sig för att på riksnivå se till att hemlösheten upphör.

Rensa staden och släpp in turisterna. Stockholm är en vacker stad Sverige är ett välfärdsland. In med plogarna. Vi kallar dessa lotsar som ska hjälpa hemlösa bort från plattan, ut ur Connex lokaler, ut ur gallerior, bort från parker, bort från stan.

Tre månader efter starten står två tredjedelar av platserna på Ersta sjukhus i Stockholm tomma. Socialen tror att det beror på att platserna är för dyra och att informationen varit dålig.

Vi vet att om viljan fanns så skulle hemlösheten vara över. Om vi verkligen försvarade det vi säger oss ha enats kring: Allas lika värde.

De hemlösa får bära bördan av den övriga befolkningens oförmåga. De släpar runt på andras rädslor för att inte lyckas här i livet.

Vi håller sakta på att skapa ett godkännande för en ny socialgrupp. Vi kommer antagligen att kalla den "socialgrupp fyra".

De stockholmspolitiker som är ansvariga för att hemlösa ska få bostad är fast i ett ovanifrånperspektiv. De har inte har byggt tillräckligt med bostäder, vilket är huvudproblemet. De planerade medborgarkontoren är bara kosmetiska åtgärder som enbart döljer detta, menar Yelah-medarbetaren Rolf Nilsson, som också är ordförande för Föreningen Stockholms Hemlösa.

Med anledningen av vänsterns utspel i diverse dagstidningar angående "Medborgarkontor för hemlösa" i Stockholm. Är de inte välkomna på de som redan finns?

Det ideala systemet vi alla förhoppningsvis strävar mot och frågar efter borde innefatta alla människor och inte bara vissa som det är idag. Om vi alla ser att vissa på grund av olika anledningar far illa, då borde vi agera kraftfullt för att detta inte skall få fortsätta, oavsett vad anledningen är.

I ett pressmeddelande som socialtjänstborgarrådet Margareta Olofsson låtit skicka ut inbjuds pressen till "visning" av de hemlösa i Skrubba samt deras husvagnar och bilar.

Staden satsar 6 miljoner kronor för vård åt svårt sjuka hemlösa! Hur mycket har staden tjänat in på att vänta tills det blev försent?Välfärdsystemet dödar sakta men säkert dessa människor.

När en person kommer till socialtjänsten och är i behov av hjälp, upplever den människan nästan genomgående att den utsätts för en onödig misstänksamhet.

I ett uttalande protesterar Tyresö kommun mot att hemlösa personer ska beredas plats i Skrubba industriområde. Anledningen är att det ligger en skola och ett bostadsområde några hundra meter från anvisad plats.

I Stockholm finns enligt regeringen 3370 hemlösa människor. Enligt hela den sittande majoriteten har vi ett fungerande välfärdssystem. Oppositionen gör inte särskilt mycket väsen av sig heller annat än i valtider.

Med all respekt och trots all den sorg som vi känner för alla människor som drabbats av den enorma katastrofen i Asien. Det är ändå med en viss undran vi i Föreningen Stockholms Hemlösa betraktar denna enorma uppslutning, det engagemang som med sådan oerhörd kraft har väckts hos den vanliga medborgaren.

Efter Gemenskapens dag i Immanuelskyrkan i lördags hade vi i Föreningen Stockholms Hemlösa bjudit in en socialsekreterare till debatten. När hon fick ordet ifrågasatte hon socialtjänstens auktoritet och välvilja att hjälpa de hemlösa i den här staden.

Att hemlösa, missbrukare, psyksjuka, kriminella, misshandlade kvinnor, invandrare och alla andra utsatta människor absolut inte får ta ett eget ansvar byggs upp av strukturfel och ickeagerande politiker!

För att en hemlös människa ska få ett eget boende i Stockholm krävs att personen avstår från att dricka alkohol. Rolf Nilsson, ordförande för Föreningen Stockholms Hemlösa, menar att kravet antingen borde avskaffas, eller i konsekvensens namn ändras till att omfatta alla medborgare.

Dagens politiker för en apartheidpolitik mot alla hemlösa människor i Stockholm, skriver Rolf Nilsson, ordförande för Föreningen Stockholms hemlösa. Han menar att socialtjänsten används mot de hemlösa i stället för till skydd för deras rättigheter.

Låt de hemlösa tillfälligt få stanna där de är. När inget görs för att minska hemlösheten är det cyniskt att jaga bort dem från de sovplatser som de i sin desperation skaffar sig, menar Rolf Nilsson, ordförande för Föreningen Stockholms Hemlösa.

Utredning efter utredning misslyckas med att minska hemlösheten. Det enda som sker är att de hemlösa fortsätter att dö på gator, torg och offentliga toaletter, menar Rolf Nilsson, ordförande i Föreningen Stockholms Hemlösa. Han efterlyser i stället konkreta åtgärder i form av bostäder och vård.

Hundratals miljoner kronor läggs på att bekämpa hemlösheten - men inget händer, skriver Rolf Nilsson från Föreningen Stockholms Hemlösa. Siffrorna kommer från ett hemlöshetsseminarium som hölls den 4 november förra året i ABF-huset i Stockholm. Rolf Nilsson menar att de ansvariga politikerna och tjänstemännen genom sin oförmåga att göra något konkret mot hemlösheten bryter mot de mänskliga rättigheterna.

Rolf Åbjörnsson (kd) talar ut i Expressen: "Jag pläderar för återhållsamhet. Vi kan inte fortsätta med 60-talets sexualliberalism." "Det finns ingen anledning att utveckla sin sexualitet mer än nödvändigt." "De här splittrade familjerna, den här äggröran med våra, mina och dina barn är inte bra för någon. En striktare sexualmoral skulle leda till färre skilsmässor." "I sina värsta former är sexualiteten som ett drogberoende. Man kräver mer och mer." "Det är klart man kan hålla på med massa konstiga saker om man vill, men det är en återvändsgränd för vårt samhälle." "Man ska vara försiktig med att tillfredsställa sina primära behov, det gäller sex, och det gäller mat och sprit. Om man äter för mycket blir man smällfet." "... preventivmedel kan leda till en mer fri sexualitet som i förlängningen inte är så bra." Maria-Pia Boëthius, författare och journalist, i Ordfront Magasin 7-8 2000: "Antingen saknar socialdemokraterna och LO all kompetens när det gäller att analysera den nya mediesituationen och mediemaktens ockupation av demokratin; eller också har de för länge sedan kapitulerat och anslutit sig till det nyliberala projektet, helt enkelt lagt ner vapen. Jag tror det senare." Per Herngren, författare och plogbillsaktivist, i tidningen ETC nr 4 2000: "Demokratin bygger ju i princip på överenskommelse och för att kunna komma överens måste man kunna föra en dialog. Lokalbefolkningen och människor blir rädda om man bär huvor, eller använder våld. Det kan inte leda fram till en överenskommelse. Sen är de mer våldsamma grupperna ofta hemliga vilket gör det omöjligt att föra en dialog, att stöta och blöta argument mot varandra." Mona Abon-Jeib, ungdomsambassadör intervjuas i Göteborgs-Posten 5 juli: "Det kommer akademiker på höga poster i kommunen och talar om hur det ska vara. De har en politisk vilja, men de förstår inte vad som händer i förorter. Det måste finnas plats för andra också." Tidningen IQ juni 2000, refererar Pagrotskys politiske representant under ett seminarium där Läkare Utan Gränser diskuterade tillgång på medicin i u-länderna: "Handelsminister Leif Pagrotsky kunde inte komma men hälsar att de här frågorna är mycket viktiga för honom, säger Sven-Eric Söder samtidigt som han ursäktar sig för att han måste avvika innan paneldebatten."

Vad är lydnad? Hur uppkommer den? Vad kan den får några konsekvenser? Vad har den för relation till konflikter och konfliktlösning? Detta är några av de frågor jag här ämnar försöka besvara. Enligt Bo Widell definierar Miligram lydnad som "att utföra handlingar som har sitt ursprung i motivsystem hos personer högre upp i hierarkin." Jag skulle vilja tillägga att det även kan inbegripa att inte utföra handlingar exempelvis: "Jag gjorde ingenting" "Varför?" "Han/hon sa åt mig det". Vidare förutsätter denna definition en hierarkisk struktur, jag är tveksam till att hierarkier är allmänrådande på alla plan vid alla situationer och att lydnad nödvändigtvis måste kopplas till motivsystem högre upp i hierarkin. Jag har ingen bättre definition än så den får dock duga så länge.

Fallbeskrivning av konflikten om de svenska vapnen DiagnosKonfliktens parter och deras mål

Den tredje mars dömde Lidköpings tingsrätt fem personer till varierande straff, från villkorligt till fängelse i över ett år. Deras "brott" var att de avrustat ett Viggenplan. Grovt sabotage menar tingsrätten, som följer åklagarens linje att de genom aktionen utgjort en fara för Sveriges försvar och säkerhet. Straffsatsen för grovt sabotage är en av de hårdaste i Sverige -upp till livstids fängelse!

Skrivet av Rolf Lindahl.