APPO - Oaxacas allmänna folkförsamling -, skriver här en hälsning till de svenskar som stöder Oaxacas befolkning i deras uppror och kamp för att få bort tyrannen Ulises Ruiz och för att befolkningen själv skall kunna styra sin region. Texten skrevs till dem som deltog i måndagens demonstration ”Hands off Oaxaca” i Stockholm och lästes upp vid detta tillfälle.

Sedan den 26 maj i år har sammanlagt mer än hundra afghanska asylsökare hungerstrejkat runt om i Norge, främst i huvudstaden Oslo. Anledningen till detta är att samtliga hotas med utvisning från Norge. Många av de hungerstrejkande är utmattade men vägrar att äta någonting och en del avstår även från vatten.

Flyktingar från diktaturens Nordkorea möts av många hinder även när de har lyckats passera gränsen. Grannländerna sviker när det gäller att ge flyktingarna en fristad från förtrycket.

Det finns faktorer som gör Kambodja särskilt sårbart för HIV/AIDS. En historia av folkmord och inbördeskrig samt den svåra och ihärdiga svälten i landet är bland de viktigaste anledningarna.

Sedan 1986 och konfliktens början har tusentals barn och ungdomar kidnappats av Herrens Motståndsarmé (Lord's resistance army, LRA), för att fungera som slavar och barnsoldater.

Ett par arbetslösa Luleåbor har tagit initiativ till att bilda Utopia – Förening för arbetslösa.

När FN nu ska reformeras borde de afrikanska staterna få betydligt mer makt än tidigare, menar Morvary Samaré Gozal.

Sista dagen av ramadan, i söndags, inför storanfallet mot Fallujah i Irak skriver poeten Sam Hamod följande kraftfulla poetiska reportage; dikten har formen av ett tal från en döende människa; Hamod använder därför ett verbalt överflöd, som om den döende till varje pris vill nå fram. Bli förstådd av alla.

Röda korsets årliga rapport tar upp mentaliteten kring konceptet hjälpinsatser och hur bidragslandet ofta inte inser mottagarlandets egna potential att hantera kriser.

Vad kan man som individ kan bidra med till Sudan? Vi kommer ofta fram till det tvetydiga svaret; ingenting alls. Jag läste häromdagen att det brittiska museet i London, ber sina besökare skänka pengar till Sudan istället för att ta pengar för biljetter. Naturligtvis kan den bittre bland oss poängtera att det brittiska museet inte löper någon risk när det kommer till biljettintäkter eftersom de endast gjort detta i samband med en liten del av sin utställning. Du måste fortfarande betala för biljetter för att se andra utställningar på museet.

De tror att vi har glömt dem, men så är inte fallet. Iran är ett land i fångenskap och har varit så i många år. Landet är, trots den reformistiska Khatamis regering, fortfarande högst odemokratisk och folket förnekas de grundläggande mänskliga rättigheterna såsom yttrandefrihet, religionsfrihet och jämställdhet. År efter år fängslas tusentals människor på grund av sina åsikter och sin kritik av regimen. Det finns också många som försvinner spårlöst efter sådana kritikmoment.

Det behövs mer än vag ytlig politisk medvetenhet från vår sida för att rädda liv, det behövs åsikter, röster och gedigen handling, skriver Morvary Samaré Gozal, som menar att västvärlden utreder ihjäl människorna i Sudan, Rwanda och Tchad. Västs politiskt medvetna intelektuella bryr sig mera om fettfria och köttbefriade lasagner och vädret än om liv och död i Afrika.

"Vi är överens om att ockupationen måste få ett snabbt slut", skriver Samed Salman, "men Rasmus Redemo gör precis det som jag kritiserade hårdast i min förra artikel: han utnämner de reaktionära krafterna till frihetskämpar, utan att förklara varför irakier mördas av andra irakier". Var fanns alla dessa så kallade frihetskämpar under Saddams regim, undrar artikelförfattaren.

Alltför länge har den svenska vänstern hållit sig med en blint anti-amerikansk analys av situationen i Irak. Det leder ibland till ett absurt stöd för reaktionära grupper medan det irakiska folkets välmående åsidosätts.

Äntligen.

Skolan är som ett företag, brukade min gamla fröken säga. Och att ett företag styrs av de mest ologiska, odemokratiska och egoistiska krafter känner väl varenda kotte till. Att gå i skola var vårt arbete, som vi förmånligt hade fått. Ja, vi skulle vara jäkligt glada för att vi fick gå i skolan. Precis som den som har arbete ska vara jäkligt glad för det, och tacka det förvisso odemokratiska men ändå "generösa och välgörande" företag som ger en möjlighet att arbeta.

Redan torsdag 5 september, som var den första dagen i stadsbibliotekets valutställning, demonstrerade minst 500 göteborgare mot kulturnämndens beslut att låta de rasistiska partierna husera i stadsbiblioteket.

Jaha, nu har jag bott i Iran i åtta månader. Intressant har det varit. Jag har lärt mig en hel del, jag har både fått personliga insikter, eftersom jag har utsatts för situationer utöver det vanliga, men även politska idéer.

I. Varje man lyder under sig själv.

I dag demonstrerade 6 000 personer i Göteborg till stöd för det palestinska folket. Talare från olika organisationer fördömde Sharon skarpt och manade till bojkott av israeliska varor.

För andra året i rad driver EU kampanjen "I stan utan min bil" för en bilfri innerstad. Kampanjen startade som ett franskt initiativ 1998 men är sedan förra året en EU-stödd kampanj som genomförs i städer runt om i Europa. Kampanjen syftar till att stärka de europeiska medborgarnas medvetenhet om stadsmiljön och om alternativa färdmedel. I år ägde I stan utan min bil rum lördag 22 september.

I tisdags rapporterade Yelah om en taxiförare som blivit avstängd från arbetet. Avstängningen motiverades av taxibolaget med att mannen hade uttalat sig mot bolagets policy i fråga om terrorattackerna mot USA.

En taxiförare i Stockholm har blivit avstängd från arbetet på grund av sina åsikter om attentaten mot USA. Taxibolaget, i vilket han är delägare, motiverade avstängningen med att han hade gått emot bolagets policy. Själv hävdar mannen att han klart och tydligt uttryckt sina personliga åsikter.

Förord

Efter den stora demonstrationen mot EU, lördagen den 16/6 2001, bestämdes det att man skulle hålla en manifestation mot polisvåldet vid Vasaplatsen kvällen innan. Klockan 19 samlades således 500 personer på Järntorget i centrala Göteborg. Många var oroliga för att detta skulle bli ännu en våldsam tillställning; rykten cirkulerade om att polisen skulle gripa alla närvarande och en del lämnade platsen när de hörde det.

Torsdagen den 14 juni belägrades Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg av polisen. Skolans lokaler hade lånats ut av Göteborgs kommun till paraplyorganisationen Göteborgsaktionen 2001 för att ditresta demonstranter skulle få bo där.

Sedan första december 1998 har 24 265 amerikanska och brittiska flygningar gjorts över flygförbudszonerna i södra och norra Irak. Bombningarna i nord har åsamkat kurderna, några av Saddams största motståndare, stor skada. Iraks kommunistiska parti, även de motståndare till Saddam Hussein, rapporterar i sin Internettidning om flygattacker utanför flygförbudszonerna och om stora civila förluster, både mänskliga och materiella.

Sanktionerna mot Irak möter ett allt hårdare motstånd, både inifrån Irak och från resten av världssamfundet. Det humanitära tillståndet i landet är bedrövligt. Rapporter om svält, hög barndödlighet och en omänsklig levnadsstandard har lett till krav från många nationer och organisationer på det omedelbara upphävandet av sanktionerna.

Colombo: Media i Sri Lanka kämpar allt hårdare för att få rapportera från inbördeskriget, sedan en del av censurreglerna i landet hävts. Journalisterna varnar regeringen för att den håller på att förlora propagandakriget mot gerillagruppen LTTE, de tamilska tigrarna.

"Vad som behövs för att få ekonomin på rätt väg igen och få in mer pengar till stat, företag och privatpersoner är alltså rejäla löneökningar." Det skriver syndikalisterna i Enköping vilka anser att debatten om löneökningar borde ställas på huvudet.

Dagen efter vi firar vårens ankomst firar vi den socialistiska vårens dag, den 1 maj. Denna dag påminner oss om vikten av Kampen, om vikten av Solidariteten, om vikten av Oss. Kanske viktigast av allt: den 1 maj påminner oss om vad vi kan åstadkomma när vi kämpar tillsammans i stället för mot varandra.

När Leon Larson (1883 - 1922) är åtta år dör fadern och modern blir tvungen att på egen hand försörja fyra barn. Han arbetar på textilfabrik och tar emot fattigvårdsunderstöd. Vid fjorton års ålder börjar Leon Larson arbeta som springpojke, därefter blir han smedslärling. När han är 16 anlägger han en brand på vinden, i det hus i Malmö där familjen då bodde. Han grips och döms till ett halvårs straffarbete. Efter straffet flyttar han till Stockholm och hoppar mellan olika kortvariga arbeten. Under längst tid arbetar han som åskledarmontör. Under tiden som åskledarmontör kommer han i kontakt med en socialistisk arbetskamrat och börjar skriva poesi.

Beroende på sin egen grad av beväpning och sina legala möjligheter att göra bruk av den är det vanligt att anarkismens vedersakare har skilda uppfattningar om dess ideologiska farlighet. Medan i 1936-1939 års Spanien anarkisten betraktades som en så samhällsfarlig person att han måste utsättas för beskjutning från två håll: han sköts inte bara i bröstet av tyska och italienska gevär, han träffades också i ryggen av sina "bundsförvanters", kommunisternas, ryska kulor, anses den svenske anarkisten i vissa radikala, företrädesvis marxistiska, kretsar som en borttappad, romantiker, något slags idealistisk PHM-are (40-talsförkortning för "planhushållningsmotståndare" - Chillis anmärkning) med djupt rotade liberala komplex. Mer eller mindre medvetet trollar man bort det betydelsefulla faktum att den anarkistiska ideologin förmäld men en ekonomisk teori, syndikalismen, i inbördeskrigets Katalonien, tog utlopp i ett perfekt fungerande produktionssystem, grundat på ekonomisk jämlikhet men inte på andlig nivellering, praktisk samverkan utan åsiktstvång, ändamålsenlig samordning av viljorna utan någon giljotinering av den personliga friheten, allt motsatspar som dessvärre tycks bli allt populärare i form av synteser. För att alltså redan från början torpedera en viss sorts antianarkistisk kritik, utövad av folk som ofta förväxlar sin egen lilla ofarliga redaktionsstol med en krutdurk och i kraft av exempelvis ryska korrespondenser menar sej ha monopol på kunskapen om arbetarklassen och dess villkor, vill jag i det följande uppehålla mej vid den speciella art av anarkism som företrädesvis i de latinska länderna går under namnet anarkosyndikalism och där visat sej vara ett högst effektivt instrument inte bara vid förvärvandet av tidigare förkvävda friheter utan också i erövringen av brödet.

För ett självständigt universitet När universiteten grundades sökte sig individer dit för att utbilda sig i all världens konst, litteratur, historia och naturvetenskap. Universiteten var statens förtjänst och staten har alltid spelat en betydelsefull roll i valet av de högre utbildningarna. Ämbetsmän från de övre samhällsklasserna behövde en bred allmänbildning för att bäst möta de olika uppdragen.

En utredning från universitetsledningen föreslår att Stockholms universitet ska bilda ett nytt aktiebolag som ska driva en betydande del av universitetets utbildningsverksamhet. Utbildningarna inom bolaget ska köpas av företag och statlig förvaltning. Dessa ska bestämma utbildningens innehåll och vilka som ska få gå utbildningarna. Utbildningarna ska också ge högskolepoäng.

In this little essay our esteemed comrade Frank Fernandez traces the influence of anarchist ideas on the Cuban people, The development of the Cuban labour movement traces back to at least the middle of the 19th Century, Anarchism was not a small and isolated sect. It was a real people's mass movement. The anarchist movement and the labour movement were inseparable. They grew up together. A history of the Cuban people is not worth reading If it does not include the history of anarchist struggles for the free society.