Ända sedan den 14 juni förra året har det varit oroligt här i Oaxaca. Under våren har man talat om lågintensivt krig. Idag har läget förändrats; De spänningar som hela tiden har funnits har åter kommit upp till ytan. ”Kriget” yttrar sig i detta nu (måndagen 16 juli) i gatustrider bara några kvarter härifrån. Om man tar ett kliv ut på gatan och tittar mot norr kan man se röken från brinnande bussar.

Efter att APPO (Asamblea Popular de los Pueblos de Oaxaca) och lärarfackets Sección XXII uppmärksammat att det var ett år sedan ”upproret” började här i Oaxaca har kampen tagits upp på allvar igen. Eftersom den repression och det förtryck, både i form av våld och försvinnanden och genom mediakampanjer, som de aktiva utsatts för ända sedan det började förra sommaren ökade under vintern, var det under en tid ganska lungt i staden. Än så länge är det inte tillbaka till den typ av våldsamheter som utspelade sig förra året, men det är många som fruktar för vad som kommer hända i framtiden.

I torsdags, den 14 juni varr det ett år sedan lärarnas fredliga demonstration i Oaxaca, Mexiko, möttes med våld.

På årets filmfestival i Göteborg visades den danska prisbelönta dokumentärfilmen Enemies of Happiness av Eva Mulvad. Den handlar om Afghanistans kanske modigaste kvinna, Malalai Joya. Yelah var med när regissören pratade om sin film på ett Cinemix-seminarie i Göteborg.