Onsdag 21 februari 2001
Labour vill komma tillrätta med tunnelbanans enorma investeringsbehov genom en "Public-Private Partnership"-lösning, där infrastrukturen skall överlåtas på 30 år till ett privat konsortie, men tågen fortsätter att köras av det offentligägda London Underground.
Denna lösning har fått mycket skarp kritik från såväl fackförbund och tillsynsmyndigheter som Londons handelskammare. Bland annat har den brittiska järnvägsinspektionen, HMRI, förklarat att ansvarsfrågorna och säkerhetsfunktionerna i den nya organisationen är så pass dåligt genomförda att man vägrar att godkänna dem.
Ett flertal utredningar visar dessutom att PPP-lösningen med största sannolikhet blir dyrare än om investeringarna skulle finansieras med offentliga medel.
För att markera sitt missnöje med vad man betraktar som en katastrof har de fackförbund som organiserar tågförarna, Rail, Maritime and Tansport worker's union (RMT) och Amalgamated Society of Locomotive Engineers and Footplatemen (ASLEF), nu valt att gå ut i strejk.
Då förbunden i januari varslade om strejk svarade London Undergrounds ledning med att stämma dem. Genom att utnyttja antifackliga lagar från Thatchertiden lyckades man att förhindra RMT från att ta ut sina medlemmar i strejk. De kunde däremot inte stoppa ASLEF, men har bestämt sig för att driva en skadeståndsprocess mot förbundet, i uttalat syfte att knäcka ASLEF:s ekonomi.
Strejken har varit mycket framgångsrik, eftersom RMT:s medlemmar har vägrat att passera strejkvakter och ställt in överfulla tåg med hänvisning till säkerheten. Omkring 90 procent av alla tåg stod stilla den 5 februari, vilket i praktiken innebar att stora delar av London stod stilla.
De förhandlingar som har förts mellan den brittiska regeringen, de inblandande företagen och Londons borgmästare, Ken Livingstone, har nu brutit ihop fullständigt, utan någon lösning i sikte. Samtidigt rapporteras Labours ledning, som har satsat mycket prestige i den här frågan vara fullständigt utom sig.
Hanna Dahlström