Tisdag 04 september 2001
Konflikten gällde den framtida rollen för tågvakterna (guards) på de brittiska järnvägarna. En brittisk tågvakt ansvarar för dörrmanövrering, avgångssignalering, biljettkontroll och en hel del annat. Ansvarsområdena på tågen har under de senaste åren, precis som i Sverige, styckats upp i olika delar ("ombordansvarig", "avgångssignalerare"). Detta innebär att tågföretagen kan utbilda sin personal i exakt det som behövs och inget mer. Flera operatörer har valt en organisation där tågvakterna har reducerade säkerhetsuppgifter på tåget och i stället ska ägna sig åt kunderna. Företagen har även infört enmansdrift på en del pendeltåg. Detta arbetssätt där föraren är ensam ombord och ansvarig för alla delar av tågdriften är även på gång i Stockholmsområdet.
Den här utvecklingen har varit mycket omdebatterad. Förespråkarna hävdar att det ger en flexiblare organisation. Det är dessutom både billigare och enklare att utbilda personal efter den slimmade modellen. Kritikerna hävdar att säkerheten blir lidande, eftersom ansvarsfrågorna är oklara, och med en ensam förare eller en inte fullständigt utbildad tågvakt är det helt enkelt färre personer ombord på ett tåg som kan agera om något skulle gå fel.
Dessa konflikter drevs till sist till sin spets då RMT:s medlemmar under juli månad gick ut i en serie strejker i ett tiotal franchiseområden - pendeltåg såväl som fjärrtåg. Strejken blev framgångsrik och RMT fick igenom i stort sett alla sina krav. De exakta avtalen varierar från operatör till operatör, men i princip förband sig företagen att tågvakterna ska behållas i en oförändrad roll med säkerhetsansvar. En tågvakt ska även i fortsättningen ha en operativ roll och kundservice ska skötas av värdar. Trafikföretagen förband sig även att inte öka omfattningen av enmansdrift på sina linjer utan förhandlingar med RMT.
Strejken kom att väcka ont blod i Storbritannien. Flera järnvägsföretag ansåg sig ha blivit utsatta för utpressning. RMT har även fått skarp kritik - bland annat från Labour - för att vara "skjutglada" och ta till strejker i stället för förhandlingar och därmed inte följa etablerade spelregler för arbetsmarknadskonflikter.
Hanna Dahlström