Sydafrika: Konflikter
kring
järnvägsprivatisering

Spoornet befinner sig i djup kris. Apartheidtiden lämnade ett arv av olönsamma sträckor och en enorm personalstyrka (låtsasjobb för fattiga vita). Att företaget måste effektiviseras råder inget tvivel om, frågan är hur. Den sydafrikanska regeringen och Spoornets ledning är i stort sett ense om att man ska privatisera delar av verksamheten, bland annat malmbanor och pendeltåg, lägga ner omkring 3 000 kilometer olönsamma bibanor och genomföra stora personalnedskärningar. Stora delar av verksamheten, exempelvis underhåll och fastighetsförvaltning ska dessutom knoppas av och konkurrensupphandlas.

Fackförbunden har kritiserat planerna och lagt fram en egen plan för effektivisering och omvandling, som regeringen har ignorerat. Bland annat har man ställt frågan om hur Spoornet överhuvudtaget ska kunna överleva om man privatiserar de lönsamma delarna av bolaget och endast behåller de olönsamma.

Intresset har varit svalt från utländska investerare att driva det sydafrikanska järnvägsnätet. De som var intresserade krävde statligt stöd i stället för att erbjuda investeringar, vilket inte var vad regeringen förväntade.

Då Spoornet i början av sommaren aviserade stora uppsägningar och en ökning av arbetstiden för de anställda som var kvar, utan någon förhandling eller ens en löneförhöjning, exploderade missnöjet i ett antal strejker. Spoornet svarade med lockouter och avskedanden. Detta har i sin tur lett till uppslitande strider mellan regeringspartiet ANC och Cosatu (det sydafrikanska LO) som tidigare hade ett mycket intimt förhållande till varandra. Den hätska svekdebatten lär inte föra frågan närmare en lösning, och under tiden fortsätter strejkerna.