Malmö: Romer samlades
för att fira nationaldag

Vid utsatt tid inledde, Stefano Kuzhicov ett tal, för de som samlats, om romernas situation i dag och om firandets genomförande och betydelse. Stefano Kuzhicov, som är ordförande för Romernas Riksförbund talade om hur svårt det varit för romerna att komma in i det europeiska samhället och att romerna alltid upplevt en känsla av utanförskap. Stefano fortsatte med att betona att de 10-12 miljoner romer som finns i Europa, sedan invandringen från Indien på 1300-talet, alltjämt har varit förtryckta. Stefano avslutade med att understryka vikten av den romerska kulturens progression.

- Vår integration i Sverige börjar år 2000. Det är inte förrän nu som vi blivit accepterade som grupp.

Efter ett kort tal av museichefen i Malmö, Kennet Johansson hölls en tyst minut för att minnas de romer som dog under andra världskriget. Därefter sjöngs den romerska nationalsången och den romerska flaggan hissades jämte Malmö Stads.

Diana, 17, år har kommit från Eslöv för att delta i firandet. Hon tycker att dagen är viktigt men personligen tror hon att den kanske betyder mer för de gamla som levde under andra världskriget. Hon anser att det är viktigt att dagen firas i Malmö eftersom att det bor många romer här. Om det ständiga förtrycket av romerna och Sveriges sena acceptans av gruppen menar hon att romerna alltid känner sig mer nedtryckta än svenskar.

Kennet Johansson har arbetat tillsammans med romerna det gångna året för att tillsammans bygga upp ett nationellt romerskt museum i Malmö.

- Det var de som sökte upp mig och drog igång projektet och jag tycker det är viktigt av främst en anledning att museet ligger i Malmö och inte i Stockholm. Malmö är den stad där flest romer är samlade, säger Kennet Johansson till Yelah.

När en fråga om tidsplanering dyker upp känner Kennet Johansson sig osäker men menar att om ungefär tre år ska ett färdigt museum stå färdigt. Då som det första museet i världen som endast är tillägnad romernas kultur.

Mellan 6000 och 8000 av Sveriges 35 000 romer är bosatta i Malmö och 200 av dem hade alltså kommit till Malmö hus för att fira nationaldagen. Med hjälp av rosor och allvarstyngda ord mindes man även de döda och det förtryck som med stort hopp ansågs vara förlegat och med en positiv tro åt framtiden.