Söndag 20 oktober 2002
"Till alla de ungdomar som misstänker något eller som tvekar över sin identitet, sök upp oss, vi väntar på er med kärlek för att hjälpa er. Vi fortsätter sökandet efter våra barnbarn. Hjälp oss att hitta dem".
Det finns 30 000 försvunna människor i Argentina, cirka 15 000 har blivit officiellt anmälde som försvunna. De som var ansvariga för statskuppen 1976 använde kidnappningar ("försvinnanden") av oppositionella som en etablerad taktik mot de demokratiska krafterna. Av de försvunna var 500 minderåriga, 260 av dem är officiellt bekräftade. Sökandet av barnen ledde till att Mormödrarna på Plaza de Mayo bildades 1977.
De stulna barnen betraktades av militären som krigsbyte och blev antingen registrerades som egna barn av barnlösa militärer, lämnades var som helst, såldes eller gavs till barnhem som namnlösa. På detta vis nollställdes deras identiteter. Barnen togs från sina familjer och fråntogs alla sina rättigheter.
Nyligen hittade den argentinske poeten Juan Gelman sitt barnbarn, född av Gelmans svärdotter som sedan mördades och lämnades till ett barnlöst militärpar i grannlandet Uruguay dit hon hade förts. Gelman söker fortfarande efter resterna av sin svärdotter och håller på med en kampanj för att få Uruguays myndigheter att skapa klarhet i hennes öde. Han söker stöd på sin hemsida.
Mormödrarna anmäler att det till och med fanns köer med barnlösa familjer inom militären som väntade på att fångna kvinnor skulle föda ett barn.
Estela Carlotto, mormödrarnas ordförande, har nominerats till Nobels Fredspris. Hennes dotterbarn Guido är fortfarande försvunnen. Han föddes av Estelas dotter Laura, som kidnappades när hon var gravid och mördades efter att ha fött barnet.
Mormödrarna håller på att bilda ett arkiv med data från alla de försvunnas familjer i syfte att både kunna identifiera försvunna och informera hittade barn om sina föräldrars och familjers traditioner och seder.
Sverige räddade åtskilliga barn som skickades hit med sina familjer av FN:s flyktingkommissariat från Argentina under 1970-talet.
Hanna Dahlström