Måndag 14 juli 2003
Under ett möte med USA: s president George W. Bush den 20 juni accepterade Brasiliens president Luiz Inácio Lula da Silva att fortsätta och avsluta förhandlingarna om det amerikanska frihandelsavtalet ALCA (FTAA - Free Trade Area of the Americas). Detta tvärtemot sin tidigare skarpa kritik under förra höstens valkampanj mot det som han då kallade USA: s "annektering" av Latinamerika. Lulas arbetarparti (PT) har tillsammans med sociala rörelser och vänsterrörelsen i Brasilien starkt motsatt sig ALCA, som de menar inte handlar om frihandel utan skulle innebära en utslagning av de brasilianska småbönderna eftersom amerikanska jordbruk skulle få behålla sina subventioner på 20 miljarder dollar per år.
Man kritiserar också att det skulle ge de amerikanska storföretagen, framförallt läkemedelsbolagen, så gott som fri tillgång till den biologiska mångfalden i Amazonas. De områden i ett handelsavtal som skulle vara viktiga för Brasilien - avskaffandet av amerikansk handelsprotektionism och jordbrukssubventioner - vill USA inte förhandla om i ALCA utan överlåta till WTO: s handelsrundor.
Efter mötet med Bush skrev de båda presidenterna under en kommuniké som fastställer direktiv för ett gemensamt samarbete med genomförandet av ALCA som slutmål: "Vi är överens om att frihandel skapar välstånd och utveckling och bidrar till att uppmuntra företagande och stärkande av den privata sektorn, med positiva sociala effekter."
I senaste numret av den Brasilianska vänstertidningen Brasil de Fato kritiserar ekonomen Paulo Nogueira Batista Jr denna del av kommunikén och menar att den betyder att Brasilien accepterar avtalet sådant det nu är. Ett skapande av handelsområden mellan ojämlika ekonomier betyder hinder för utvecklingen av länderna med mindre ekonomier, menar han.
Även om kommunikén är politisk, snarare än juridiskt bindande, så menar Nogueira Batista att Brasilien nu förlorat möjligheten att presentera reella ändringar av avtalet och försvagat sin position i förhandlingarna. Christian Lohbauer på São Paolos Industrifederation (Fiesp) menar i samma tidning dock att dokumentet bara säger att de båda länderna är överens om att påbörja förhandlingarna om ALCA i januari 2005 och att det inte är ett accepterande av det amerikanska förslaget som det är nu.
Sociala rörelser organiserade under valkampanjen förra hösten en kampanj mot ALCA och en inofficiell folkomröstning om avtalet. 10 miljoner brasilianare, 98% av de deltagande, röstade nej och kampanjen kräver nu att regeringen tar hänsyn till dessa och organiserar en officiell folkomröstning så att samhället kan delta i diskussionerna och vara med och bestämma om Brasilien ska ingå handelsavtalet eller inte.
Lulas första sex månader som president har varit mycket kontroversiella inom den Brasilianska vänstern. Medan de utomparlamentariska dömde ut honom redan innan mandatet påbörjats, bland annat på grund av det avtal han skrev på om att inte bryta några av de avtal den förre presidenten, nyliberale Fernando Henrique Cardoso hade ingått, har facket CUT tillsammans med MST (de jordlösas rörelse) och andra sociala rörelser in i det längsta försökt ha tålamod och ge sitt stöd.
Men nu börjar det även komma kritik från CUT, de radikalare tendenserna av PT och ifrån MST. Det som senast skapat stora protester är de reformer av pensionssystem och arbetsrätt för offentliganställda som presenterades i början av juni. Den 14 juni demonstrerade 30 000 offentliganställda i huvudstaden Brasilia mot reformerna och den 8 juli har de CUT-anslutna offentliganställda i São Paolo utlyst strejk. Detta är dock aktioner som inte stöds av CUT: s nationella ledning, som yrkar på mer tålamod för regeringen Lula.
Även Geraldo Fontes från MST: s nationella samordning menar att det fortfarande är viktigt att visa sitt stöd för Lula och att det inte skulle bli lättare för honom med hela basen och det organiserade samhället emot sig, tvärtom.
- Vi ska ha ett möte med Lula den 7 juli och diskutera alla de här sakerna. Om ALCA och om vad familjerna i MST: s ockupationsläger tycker, att man inte har tålamod hur länge som helst när man går hungrig. Förhoppningsvis får vi då veta hur han tänker.
- Vi stödjer honom inte vad som än händer. Det värsta vore om det går med den här regeringen som det förut gått med andra folkvalda socialistiska regeringar i Europa, till exempel med Gonzales i Spanien och Schröder i Tyskland. Att de blir en del av etablissemanget och eliten.