"'Chilenskt under' når
inte fattiga"

Chile var ett ojämlikt samhälle redan innan socialistpartiernas valframgångar under tidigt 1970-tal, men det samhälle som på senare år har skapats är långt mer extremt, säger Francisco Contreras. Då var mediabranschen, finansmarknaden, nitratindustrin och den viktiga kopparindustrin i stort sett monopoliserade och till stor del utlandsägda. Fattigdomen var utbredd.

Från 1970 förstatligades dessa branscher. En jordreform gjorde att alla stora jordägare fick behålla 80 hektar jord, men tvingades dela med sig av resten till jordlösa.

USA förlorade pengar på detta och började därför investera i ett regimskifte. Man stödde Chiles högerpartier med pengar och finansierade flera strejker. 100 CIA-agenter fanns i landet enligt numera avhemligade dokument (se länkar nedan).

Företag i andra länder, bland annat Sverige, uppmanades att inte betala för leveranser av koppar och andra varor från Chile, vilket i många fall hörsammades. Chiles besuttna klasser började ägna sig åt omfattande ekonomiskt sabotage. Följden blev en ekonomisk kris.

Dessutom utbildade USA många av Chiles militärer, bland annat kuppmakaren och den senare diktatorn Augusto Pinochet. När kuppen sedan kom avrättades vänstersinnade politiker och fackföreningsaktiva, men även musiker och författare. Dessutom genomfördes en omstöpning av ekonomin efter nyliberalt mönster.

Det "nyliberala laboratoriet", som Francisco Contreras kallar det, bestod i att kapitalflödena skulle uppmuntras och alla hinder skulle bort. Samhället genomgick en djupgående privatiseringsvåg - ett undantag var kopparindustrin, vars vinster delvis garanterades gå till militären.

Till och med kyrkogårdar privatiserades. 1972 gick 62,9 procent av landets produktionsöverskott till löner, medan 37,1 gick till vinster. 1985 var förhållandet det omvända - 33 procent gick till löner och 67 procent till vinster.

1982-1983 kom krisen, på samma sätt som den senare har kommit till ett stort antal andra länder som har följt samma slags politik. Bankerna räddades med offentliga medel, liksom i Sverige ett årtionde senare. Pinochet införde under krisen offentliga beredskapsarbeten för att minska arbetslösheten och lade en tioprocentig skatt på utförsel av valuta från landet.

Sedan dess, även efter diktaturens fall, har Chile tillämpat flera liknande hinder för kapitalet. Francisco Contreras menar att detta skiljer Chile från dess stagnerande grannländer - vilket också kan vara en del av förklaringen till Chiles tillväxt under de senare åren.

Trots det lever en stor del av befolkningen fortfarande i fattigdom. Sjukvården i Chile är antingen privat eller kraftigt avgiftsbelagd och betraktas som en vara, snarare än som en rättighet. Detsamma gäller den högre utbildningen.

Francisco Contreras har redigerat boken 11/9, som bokförlaget Nixon släpper i dagarna, till påminnelse om militärkuppen i Chile 1973.

Läs mer:
Chile - där nyliberalismen fungerar som det är tänkt
Chile - bättre eller sämre?

Externa länkar:
CNN om CIA och Chilekuppen
Avhemligade dokument om USA:s roll i Chilekuppen