Lördag 28 februari 2004
Enligt gällande lagstiftning ska flyktingar antingen få lov att stanna i Storbritannien eller återsändas till sitt hemland. Avvisning till ett tredje land är inte möjligt. Den brittiska regeringen har under de senaste åren föreslagit och genomfört en rad försämringar i landets flyktinglagstiftning.
- Vi förhandlar med regeringen i Tanzania om hur vi kan behandla ansökningar om asyl närmare hemlandet och jag tycker att det är vettigt, sa Storbritanniens statsminister Blair under den frågestund som han har varje vecka i Underhuset, enligt AP.
Senare dementerades detta uttalande av statsministerns kansli och inrikesdepartementet, som har hand om flyktingfrågor. Talesmän därifrån sa att statsministern menade att det handlade om hur Storbritannien skulle kunna hjälpa Tanzania att behandla ansökningar från dem som söker asyl i Tanzania, inte för flyktingar som sökt asyl i Storbritannien.
Somalier är den största enskilda flyktinggruppen i Storbritannien. Enligt The Guardian ansökte 6 000 somalier om asyl i Storbritannien i fjol. 3 800 fick avslag. I Somalia pågår sedan över tio år tillbaka ett inbördeskrig. Landet har ingen fungerande statsapparat.
Tanzania är ett av världens största flyktingmottagarländer. Många av de somalier som flyr från sitt hemland passerar Tanzania på väg till Storbritannien.
Maeve Sherock från brittiska flyktingrådet säger, enligt nyhetsbyrån AP i onsdags, att Tanzania redan har tagit emot 600 000 flyktingar och att de inte ska tillfrågas om att ta emot ännu fler.
- Vi måste dela på ansvaret för världens flyktingar, inte flytta på ansvaret, sa Maeve Sherlock till AP.
Enligt tisdagens The Guardian hade förhandlingarna mellan Storbritannien och Tanzania också handlat om hur frågan hur avvisade tanzaniska flyktingar skulle behandlas, inklusive tanzanier som hävdat att de är somalier men visar sig vara tanzanier.
Det brittiska inrikesdepartementet förnekade detta dagen därpå och kallade artikeln i The Guardian för spekulativ.
Enligt artikeln i The Guardian uppgav representanter från de båda ländernas regeringar att förhandlingsfrågan var känslig. Britterna ville inte att det skulle framstå som att det handlade om dumpning av flyktingar i ett tredje land.