Måndag 01 mars 2004
Rapporten tar upp våldet mot kvinnor och flickor i Ruyigiprovinsen under 2003 bland de värsta systematiska övergreppen. Där användes våldtäkt som hämnd och mothämnd av regeringsstyrkor och väpnade politiska grupper.
Kvinnor och flickor som har våldtagits eller utsatts för sexuellt våld får inget stöd och oftast saknas profylaktiska läkemedel som ska hindra HIV-smitta. Hälsovårdssystemet är nedbrutet på grund av inbördeskriget och fattigdom. En stor del av de våldtagna anmäler inte våldtäkten till polisen. Fördomar och traditionella attityder om våldtäkt gör att våldtäktsfall nonchaleras. De våldtagna kan även bli utsatta för stigmatisering i samhället och uteslutna i det sociala livet för att de tros vara hiv-smittade.
Alla parter i konflikten utom en liten grupp soldater och plundrare godkänner i dag Arusha-överenskommelsen om att inleda fredsprocessen i landet. Amnesty International sänder en stark signal om att åtgärder mot våldtäkter av kvinnor och flickor och skydd för de som utsatts för våldtäkt omedelbart måste in i fredsarbetet.
Burundi har 7 miljoner invånare. Enligt organisationen The Transnational Foundation for Peace and Future Research (TFF) finns det en(1) läkare per 100 000 invånare och en enda psykiater i hela landet. En kvart miljon barn är föräldralösa på grund av att deras föräldrar dött i AIDS.
Den väpnande konflikten i Burundi beskrivs generaliserande som en etnisk konflikt mellan hutuer (84 procent), tutsier (15 procent) och twaer (1 procent), men har underliggande sociala, ekonomiska och maktpolitiska orsaker.
Amnesty International kampanj Violence Against Women (VAW) in Burundi hittas här.