25 år sedan revolutionen
i Nicaragua

Högerdiktatorn Somoza, som flydde till Miami redan den 17 juli, erhöll Washingtons varma stöd under alla åren av terror, korruption och brott mot de mänskliga rättigheterna. Genom en sällan skådad girighet lyckades diktatorn dock komma på kant med praktiskt taget alla grupper i det nicaraguanska samhället, inklusive delar av borgerligheten.

Efter att Somoza 1978 låtit mörda Pedro Joaquín Chamorro, dåvarande chefredaktör för den liberala tidningen La Prensa, enades oppositionen, med FSLN i spetsen. Efter hårda strider både i och utanför Managua föll den förhatliga diktaturen till slut. Nicaraguanerna andades en aldrig tidigare skådad optimism som omsattes i ansträngningar och hårt arbete för att få landet på fötter igen.

Fri sjukvård och utbildning infördes, dödsstraffet avskaffades och den orättvist fördelade jorden exproprierades och delades ut till bondekooperativ. På bara ett år minskade man analfabetismen från 50 till 10 procent. Sjukdomar som polio utrotades och barnadödligheten minskade till en tredjedel av hur det var innan revolutionen.

Glädjen blev dock inte speciellt långvarig. Sandinisterna drogs med interna problem med korruption, och misslyckades med att inkludera ursprungsbefolkningen i Nicaraguas norra delar.

Många var missnöjda och snart hade Contras, en kontrarevolutionär högermilis, bildats. Contras fick ett betydande ekonomiskt och militärt stöd från USA, och många menar att just den amerikanska utrikespolitiken blev den starkast bidragande faktorn till att sandinisterna 1990 förlorade de fria valen som de själva hade infört.

Utöver stödet till Contras vidtog USA flera andra åtgärder för att eliminera det hot som man ansåg att en framgångsrik nicaraguansk revolution var. Bland annat riktade man in sig på att skada den nicaraguanska ekonomin genom att införa en handelsblockad samt minera Nicaraguas hamnar.

1990 förlorade FSLN regeringsmakten och UNO (Union Nacional Opositora), en allians av 14 partier ledda av Violeta Chamorro, tog över. Chamorro, änka till den mördade chefredaktören för La Prensa, blev Latinamerikas första kvinnliga president. I dagsläget har det liberala partiet PLC regeringsmakten i Nicaragua. Landet är ett av världens fattigaste, bara Haiti är fattigare i Latinamerika.