Umeå: Maning till
handling om mäns våld
mot kvinnor

På seminariet hade Amnesty och representanter från bland annat socialnämnden, polisen och kvinnojouren samlats för en paneldebatt kring kommunens insatser och förebyggande arbete i frågan.

Debatten knöt an till Amnesty Sveriges nysläppta rapport Har ej prioriterat frågan, som behandlar svenska kommuners inställning och konkreta verksamhet kring mäns våld mot kvinnor. Amnesty ställer bland annat krav på att samtliga kommuner i Sverige ska utarbeta en kommunövergripande handlingsplan för hur kommunen ska kunna motverka och förebrygga mäns våld mot kvinnor.

Madeleine Eriksson, från Amnesty, poängterade behovet av en sådan handlingsplan:

- Mäns våld mot kvinnor är ett av de största brotten mot mänskliga rättigheter i vår tid. I Sverige är kommunerna ytterst ansvariga för kvinnors säkerhet, men som det är i dag är många kommuner runtom i Sverige beroende av ideella kvinnojourer för att kunna ge utsatta kvinnor någon form av skydd.

En stor del av debatten handlade om hur reell en sådan handlingsplan skulle kunna vara för Umeå. Eva Andersson, ordförande i socialnämnden, kan sägas representera den rådande stämningen:

- Det kommunen måste arbeta med är att knyta ihop olika myndigheter som kommer i kontakt med utsatta kvinnor bättre, att ta till vara på de kunskaper som finns instanserna emellan. Men att arbeta fram en sådan handlingsplan tar tyvärr tid.

En anan central fråga rörde kvinnojourens betydelse för utsatta kvinnor. Där menade alla att kvinnojouren spelar en ytterst central roll i fråga om skydd och stöd för utsatta kvinnor. Att kvinnojouren i Umeå får relativt mycket pengar från kommunen till stöd för sin verksamhet, (17 kronor per invånare jämfört med 5 kronor i riksgenomsnittet) välkomnades av kvinnojourens representant, Gunilla Nordenfors, men hon påpekade också att det ekonomiska stödet inte var tillräckligt i sig:

- De kvinnor som kommer till oss för hjälp upplever att de får väldigt lite stöd från samhället i stort, och så har det varit under en mycket lång tid. Exempelvis får kvinnorna bristande hjälp i praktiska saker som att få ett eget, skyddat, boende.

Katarina Weinehall, forskare kring mäns våld mot kvinnor vid Umeå Universitet, eftersfrågade mer aktivism:

- Vi måste gemensamt sätta stopp för våldet, det vi egentligen behöver är mer civilkurage. Den teoretiska kunskapen om mäns våld mot kvinnor har vi redan, men nu måste vi våga omsätta denna kunskap till handling. Lagstiftningen i Sverige räcker faktiskt långt för att skydda kvinnor, problemet är att lagstiftningen inte efterlevs.