Brasilien: Svenskägd
massafabrik skapar misär

Föreningen Swedwatch har som syfte att granska svenska företags verksamhet i utvecklingsländer. I förra veckan presenterade man en rapport om Stora Ensos engagemang i det omstridda projektet Veracel. Rapporten ’Swedish Pulp in Brazil: The Case of Veracel’ granskar konfliktens huvudfrågor och ifrågasätter om företaget har en dold agenda bakom sitt agerande.

Rapporten konstaterar att pappersmasseproduktion utgör ett stort hot mot världens tropiska skogar och mot de människor som är beroende av den för sin överlevnad. Det största pappersmasseprojektet i världen, Veracel Celulose, är beläget i delstaten Bahia i nordöstra Brasilien och ägs sedan 2003 till hälften av Stora Enso. Världens största pappersmassefabrik står inom kort klar på dess marker och ska årligen producera 900 000 ton pappersmassa åt Europa och USA.

Den huvudsakliga konflikten mellan Veracel och de miljöorganisationer, människorättsorganisationer, småbönder, jordlösa, indianer och svarta som utgör motståndet gäller rätten till mark. Motståndarna menar att pappersmasseföretagens expansion på olika sätt tränger bort människor ifrån sin mark och försvårar den pågående jordreformen.

Företaget kritiseras också för att eukalyptusen sprider ut sig på regnskogens bekostnad. Den regnskog som företaget nu, efter mycket kritik, säger sig spara är uppsplittrad i små bitar och är enligt Swedwatch inte tillräckligt stora för att kunna bevara de hotade djurarterna i området. Däremot ligger de i dalar där det ändå inte går att avverka och utgör istället ett skydd så att eukalyptusen inte utsätts för sjukdomar.

Den främsta kritken mot svenskfinska Stora Enso är att företaget engagerar sig i Veracel tillsammans med det i Brasilien ökända, delvis norskägda, företaget Aracruz. Aracruz anklagas för utrotning av regnskog, respektlöshet mot indianer och är ett av de företag som donerar mest pengar till landets politiker. Även Veracel har bidragit till valkampanjer och startat en kampanj om ”socialt ansvarstagande” genom vilken det startats skolor och andra sociala projekt, som bl.a. drottning Silvia varit på plats och invigt. Något som inte Swedwatch har tagit upp i sin rapport, är dock att Veracel donerat bilar och hus till både civil- och militärpolis, fastän företaget skryter med det på sin hemsida.

Företaget försvarar framförallt sin investering med att det kommer att skapa jobb i regionen. Både Swedwatchs egna beräkningar och utomstående källor menar att företaget inte räknar med alla de jobb som förloras i och med att arbetsintensiv fruktodling och djuruppfödning ersätts med eukalyptus. I själva verket blir resultatet att mycket få jobb skapas, eller att det till och med försvinner jobb. Dessutom drar sådan propaganda från företaget till sig tusentals okvalificerade arbetare till regionen, som istället hamnar i städernas slum.

Ett av de främsta kraven som förs fram i rapporten är att företaget genomför en ny miljökonsekvensbeskrivning, eftersom man menar att de ekologiska förhållanden ändrats sedan den senaste genomfördes. Swedwatch ser det också som önskvärt att det genomförs trovärdiga, vetenskapliga undersökningar om dels de ekologiska och miljömässiga konsekvenserna i området, dels de befolkningsmässiga och sociala.