Irak: Kampen för
kvinnors rättigheter har
knappt börjat

Över hela Irak, har ett blodigt och obevekligt kvinnoförtryck tagit ett strypgrepp. Många kvinnor har fått sina huvuden rakade för att de vägrar bära sjal eller har blivit stenade på gatorna för att de använder make-up. Andra har blivit kidnappade och mördade för brott som benämns “olämpligt uppförande”.

Upproret mot det sköra och knappt fungerande landet har lämnat landet som byte för extremister vars visioner om frihet inte sträcker sig till att omfatta kvinnor, skriver Independents korrespondent. I, den av britterna ockuperade, södra delen av Irak där Muqtada al-Sadrs mehdi-armé behåller strypgrepp insisterar kvinnorna på att det är värst. Här tvingas de leva bakom stängda dörrar för att bara få komma ut bakom sjalar, gömda bakom makar och fäder. Även att bara bära byxor betraktas som en utmanande handling, som straffas med döden.

En kvinna från Basra, känd som Dr Kefaya, jobbade på kvinno- och barnsjukhusenheten på stadens universitet när hon började bli hotad av extremister. Hon ignorerade dem. Så en dag kom en man in i byggnaden och mördade henne.

Eman Aziz, en av de första kvinnorna som talade öppet om farorna, sa: “Det var fem kvinnor på dödslistan tillsammans med Dr Kefaya. De hotatades 'Om du fortsätter arbeta, kommer du att dödas'.” Många kvinnor är för rädda för att klaga. Men, rädda att deras rättigheter kommer raderas ut för alltid, har några tagit de modiga steget att tala högt.

Under Saddam, spelade kvinnor en liten roll i det politiska livet men affärskvinnor och akademiker reste runt i landet ohotade medan deras döttrar blandades med manliga studenter vid universitetet. Arij Al-Soltan, tv-producent i exil, har sagt: “Det är mycket sämre för kvinnor i söder. Jag skyller detta på britterna för att de inte tar tillräckligt starkt avstånd.”

Journalisten Shatta Kareem säger till Independent: “Jag körde min bil en dag när någon bara kraschade in i den och körde mig av vägen. Om en kvinna ses köra bil dessa dagar så ses det som ett övergrepp mot mäns rättigheter.”

Det finns en rädsla att Islamsk lag kommer skrivas in i den nya lagstiftningen. Aziz säger till Independent: “Enligt den muslimska religionen, om en man dör så går hans pengar till manliga medlemmar i familjen. Efter kriget mellan Iran och Irak var där så många änkor att Saddam ändrade lagen så att det skulle gå till kvinnorna och barnen. Nu har det ändrats tillbaka.”

Optimister påpekar att det faktum att 25 procent av Iraks styrande råd är består av kvinnor bevisar att kvinnor har stärkts sedan invasionen. Men folket i Basra säger att det är en rökridå. Den kvinna som blir en del av systemet är inkapabel att åstadkomma någon som helst förbättring. Affischer runt staden som marknadsför konstitutionen illustrerar detta grafiskt. Ansiktena på de kvinnliga kandidaterna har målats svarta, den åtföljande sloganen lyder: “Inga kvinnor i politiken”. En påminnelse om det motstånd de möter.

Bradford Plumer på Mother Jones skriver:

Kanske är det för självklart för att behöva påpekas, men som en påminnelse om vad som sker i Basra, den fredliga delen av Irak. Där har shiiterna – för större delen av området – satt upp stabila islamiska regeringar i provinserna och utraderat nästan alla former av rebelliskt våld. Med andra ord, det är så här “seger” i Irak kommer att se ut.