Barcelona: 57 arresterade
för demonstration för
papperslösa

Aktionen genomfördes samma helg som Karavanen för Rörelsefrihet ägde rum i Barcelona. Karavanen är en fortsättning på den rörelse som föddes under protesterna mot dödsskjutningarna och fördrivningen av människor ut i öknen som skedde i de spanska enklaverna Ceuta och Melilla i Marocko i november förra året.

Ett av målen med helgens debatter och demonstrationer var att uppmärksamma de olika former som gränser till medborgarskap och dess inneboende rättigheter kan ta sig. Som en av organisatörerna uttryckte det:

- Gränsen finns inte bara i Ceuta. Gränsen är inte längre en geografisk plats, en linje som separerar ett land från ett annat. Det är inte längre bara en fysisk företeelse, utan en kontrollmekanism som bestämmer vem som har rättigheter och vem som inte har dem, till vilket pris och vid vilken tid.

Förutom de territoriella nationsgränserna, nämndes bland annat interna passkontroller, arbetsmarknadens utformning, och själva utlänningslagarnas existens som hinder i vägen för rörelsefrihet och rättvisa.

Manifestationen i lördags, som inte var kopplad till Karavanen, började som en symbolisk aktion mot kriminaliseringen av migration och slutade i ett faktiskt, men likväl symboliskt, frihetsberövande av samtliga protesterande. Symboliskt för att det till viss del speglar den kränkande och omänskliga behandling som papperslösa migranter utsätts för dagligen.

Efter att ha tvingats stå med händerna mot väggen i sex timmar av stekande sol, satt demonstranterna häktade i drygt 48 timmar utan regelbunden tillgång till mat, vatten eller toalettbesök. De hölls i grupper om sex till åtta människor per cell, vissa utan ljus och så små som sex kvadratmeter. Flera av de häktade fick ta emot slag mot ansikte och bakhuvud av vakter.

Vid presskonferensen i tisdags framhävdes att detta endast utgör en blek kopia av vad som dagligen förekommer bakom lyckta dörrar i Europas många förvar. Rabah, en före detta asylsökande från Algeriet, berättade om sin trettiotre dagar långa vistelse i La Verneda, samma häkte som demonstranterna hölls i.

- Vi satt åtta män i en cell utan ljus. Jag vet inte hur länge, det fanns inget att hänga upp tiden på eftersom vi varken fick mat eller vatten men jag tror att det rörde sig om ungefär fyra dagar. Jag fick inte ringa till varken familj, vänner eller advokat för att informera dem om att jag blivit gripen.

Rabah talade vidare om hur han sedan förflyttats till en annan enhet:

- En underjordisk håla, ett helvete. Vi fick ingen information om vad som skulle hända oss eller vad som pågick utanför häktets väggar. Ingen av oss kunde sova om natten. Folk bara grät och förberedde sig på det värsta.

Flera av Rabahs cellkamrater avvisades till Algeriet och Marocko.

- De hämtade dem alltid tidigt på morgonen, vid klockan fyra. Sedan fick de sitta bak i en polisjeep i en hel dag utan vatten eller mat. Kan du tänka dig? Det finns knappt någon luft därbak, det är mycket varmt och så med handklovar på... Vi, som kommer från öst, behandlas som, ursäkta ordet, men som djur.

Rabah lyckades med hjälp av organisationen Papeles Para Todos (Papper åt alla) undslippa avvisning och erhålla uppehållstillstånd i Spanien. Han är nu aktiv i kampen mot kriminaliseringen av migration och politisk protest, däribland solidaritetsarbetet med helgens demonstranter som samtliga väntar åtal för brott mot ordningen, ockupation och förstörelse av egendom. Till skillnad från många av Rabahs landsmän, är dessa dock fria att protestera mot den inhumana behandling de utsatts för. Detta tack vare sina till största delen europeiska pass och nätverk av vänner med tillräckligt mycket makt att kunna tvinga till sig en viss grad av insyn.