Måndag 23 oktober 2006
de los Reyes, docent i ekonomisk historia, pekade på hur samhällsdebatten snedvrids när rasisterna tillåts sätta den politiska dagordningen och förklara de sociala problemen i termer av nationalitet och religion. Hans Niklasson tillade att de väljare som röstar på främlingsfientliga partier i regel har en någorlunda reell bild av den sociala situationen. När vare sig vänstern eller den parlamentariska högern är kapabla att komma med en analys av läget framstår den rasistiska propagandan som det enda alternativet för dessa människor.
Diskussionen fördes senare in på den borgerliga regeringen. Paulina de los Reyes gav uttryck för oro angående integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, som hon tror kommer få ett tolkningsföreträde vad gäller definitionen av rasism. Något som, enligt de los Reyes, redan yttrat sig i Sabunis beslut att lägga ned Centrum mot rasism. Risken finns att hon kommer användas som ett alibi för att föra en extrem politik.
Hans Niklasson, Uppsala LS av SAC, höll dock inte helt med utan menade att Sabuni inte är något alibi utan istället själva problemet. Jannis Konstantis ville å sin sida inte fokusera på enskilda ministrar. Enligt honom är det kontraproduktivt att se till individer när man istället bör anklaga systemet i sig.
Jannis Konstantis, klubb 119 av SEKO i Stockholms tunnelbana, ansåg att det bästa sättet att bekämpa rasister på är att föra en aktiv klasskamp. Det gör högerpopulisterna svarslösa, då de är helt inriktade på nationalitetsbegreppet. När rasisterna väl tagit sig in i exempelvis kommunfullmäktige var alla tre överens om att den bästa metoden är att inte lägga krutet på de enskilda rasisterna. Det är bättre att agera i sakfrågorna och på så sätt motarbeta den främlingsfientliga politiken.
Kane is King. bild: Henrik Abrahamsson
Efter debatten fanns möjlighet att pyssla och diskutera vidare. Senare på kvällen spelade Abrunn, Speech Club, Kane is King, Ruoka-Xeran, Mugwumps och Mat åt far.