Malmö: Kalas för
världens sista koloni

Situationen i Västsahara har varit ungefär densamma ända sedan 1975, då Marocko invaderade landet. Människor dör fortfarande av tortyr, förföljelser och trakasserier fortgår, kvinnor våldtas systematiskt, och befrielserörelsen lever i flyktingläger i öknen. Och fortfarande hör vi väldigt lite om Västsahara. Det senaste rörde en svensk journalist som blev utvisad för att ha arbetat i området.

Ockupationen av Västsahara strider både mot internationell rätt och mänskliga rättigheter. Och Marocko gör allt för att tysta ner situationen – ambassadörer och regeringsrepresentanter vägras ständigt inresetillstånd. Amnesty och de flesta av världens länder fördömer Marockos agerande – både ockupationen i sig, och fängslandet och tortyren av västsahariska självständighetsaktivister.

Efter 16 års krig mellan marockansk armé och västsaharisk befrielserörelse slöts vapenvila 1991. Samma år kom FN till Västsahara för att organisera en folkomröstning om landets självständighet. Det har fortfarande inte hänt.

Pernilla Lundmark från Nätverket för ett fritt Västsahara menar att FN ser västsaharierna som terrorister. Men befrielserörelsen har inte använt sig av militanta metoder sedan 1991. - Det vore praktiskt taget självmord att ta till vapen idag. Marockos armé har ju stöd av USA. Västsaharierna har gjort allt som man ska. Krävt uppmärksamhet, lagt ner vapen – men inget händer. Nu är man helt beroende av internationell solidaritet, säger hon.

Men trots hårda straff och förföljelser fortsätter västsaharierna att kämpa i de ockuperade områdena, medan en majoritet har flytt till grannlandet Algeriet och flyktinglägren i öknen.

- Om de agerar riskerar de fängelse och tortyr. Om de inte reagerar så händer ingenting, berättar Pernilla Lundmark.

Över hela Afrika har länder erkänt Västsahara som en självständig stat – inga av EUs medlemsstater har gjort detsamma. EU har däremot ingått ett gynnsamt fiskeavtal med Marocko, som ger tillgång till vatten utanför Västsaharas kust. Detta innebär ännu ett övertramp från Marockos sida, men avtalet har gått nästan obemärkt förbi allmänheten.

Tillgången till fisket och intresset för eventuella oljefyndigheter gör att världssamfundet blundar för ockupationen. Marocko är dessutom något av västvärldens, och Europas, allierade i relationen till övriga arabvärlden, en nyckelstat som det gäller att hålla sig väl med. Men Nätverket för ett fritt Västsahara kräver hårdare tag mot Marocko – som är en av EUs största mottagare av ekonomiskt stöd. - Det första vi måste kräva är ett erkännande av Västsahara. Det känns som det är nära, i och med att Sverige som enda EU-land röstade emot fiskeavtalet med Marocko, säger Pernilla Lundmark.

Namninsamling för ett svenskt erkännande av Västsahara pågår, och ska så småningom skickas till utrikesminister Carl Bildt.