Tisdag 31 juli 2007
Galan var mycket välbesökt. Nätverket Ingen människa är illegal mottog priset från Alexandra Pascalido. I sitt tacktal pratade man endast i förbigående om Sveriges inhumana flyktingpolitik, hur flyktingar skickas tillbaka till det krigshärjade Irak och andra områden dit migrationsverkets egna handläggar inte ens åker. Hur Sverige är det land som dömts flest gånger för brott mot FN:s tortyrkonvention och hur vårt välstånd bygger på utsugning och exploatering av Syd nämndes bara i förbifarten.
Fokus för talet låg på visionen om en värld utan gränser.
- Jag tänker inte heller hävda att vi har en för restriktiv
invandringspolitik och att den borde göras generösare. Det är nämligen det som skiljer IMÄI från andra grupper som hjälper flyktingar. Vi gör inte det av välvilja eller som välgörenhet utan därför att vi anser att de som söker skydd i Sverige har exakt lika stor rätt att leva här som någon av oss andra, sa Karin.
Hon fortsatte:
- Vi vill inte bara ha en snällare linje i flyktingpolitiken – vi vill
avskaffa den! Vi vill öppna gränserna helt. Inte över en natt, men det
är dit vi vill nå. Och inte bara i Sverige utan över hela världen.
Nationalstaterna, medborgarskapen, ja till och med FN:s deklaration om de
mänskliga rättigheterna är byggda på föreställningen att människor kan
delas in efter etniciteter, att det har någon som helst giltighet när
man drar ett streck på en bit mark och säger att ’här får vi vara men
inte ni’. Att det finns något sådant som en nationell gemenskap. Det
håller vi inte med om.
Ingen människa är illegal är ett nätverk för gömda flyktingar. Det finns lokalgrupper i flera svenska städer och man arbetar efter en platt och demokratisk struktur. Nätverkets programförklaring genomsyras av anarkistiska ideal.