Feministiskt avstamp i
Malmö

Den åttonde mars i Malmö lockade många feminister att delta i det tre dagar långa programmet som löpte över helgen. Fredagens kvinnoseparatistiska Ta Natten Tillbaka-demonstration inledde Malmös festligheter och visade tydligt att vi är många som vill förändra. Frågan är kanske därför vad feminismen i stort är i behov av och om den inte behöver radikaliseras för på bästa sätt bemöta ideologins hjärtefrågor?

Foto: Linda Önnby

Den åttonde mars är ett datum som klingar bekant i många feministers öron och som idag behöver radikaliseras och definieras än mer tydligt än förr. Det sistnämnda blir nästintill glasklart när man inser att de pågående förändringar som den borgerliga regeringen ansvarar för, slår både hårt och fräckt mot kvinnor från arbetarklassen. Lägg till det att den internationella kvinnodagen mer och mer uppmärksammas i mainstream-media som vilken högtid som helst.

Det är med andra ord dags att feminismen och kvinnofrågorna tar tillbaka sin radikala prägel. Den behöver utmärka sig utefter egna ramar och definitioner. Inte efter dem som författats av dagstidningar eller ännu mindre av de borgare som har mage att kalla sig feminister.

Tre dagars kvinnokamp

Eftersom den internationella kvinnodagen i år inföll på en lördag hade det för första gången i Malmö, planerats ett tre dagars långt program i feminismens tecken. I år kom därför festligheterna i Malmö att starta med en kvinnoseparatistisk Ta Natten Tillbaka demonstration som anslöts av över 250 feminister.

Demonstrationen gick lugnt till och fick bra gehör på gator och torg med undantag från några nitiska fotografer vid demonstrationens slutfas. Upptakten till nattens peppande marsch innefattade bland annat folkkök, körsång och sensationell cowboy musik på café revolt i södra Malmö.

Lördagens frihetliga demonstration attraherade mer än 450 personer. Demonstrationen visade tydlig kritik mot att den borgerliga politiken bemöter feminismens hjärtefrågor med en beräknande agenda som är både kvinnofientlig och samtidigt toleranslös. Fräckheten ligger vidare i att politiken sägs vara feministisk och värna om kvinnor när det gör allt annat än just det.

Detta blir uppenbart när man tänker på de förändringar som pågår och som har genomförts för A-kassan samt för LAS (Lagen om Anställnings Skydd). De nya reformerna slår som hårdast mot kvinnor som representerar gruppen med flest deltidsanställningar och som har de sämsta lönerna. Det är med andra ord kanske dags för en tydlig feministisk organisering i Malmö lokalt och i Sverige som stort?

Från demonstration till klubb

För att kasta er mellan händelserna kan det berättas att det var just detta som var rubriken för eftermiddagens paneldebatt på kulturhuset Mazetti. Det var nämligen till Mazetti som många gick efter att demonstrationen avslutats högtidligt på fiskartoget, till sjungande röster från Malmös Feministiska kör. Utöver paneldebatt bjöds det på mer sång, fika, distro och diverse framträdanden fram till kvällen då klubbarna Bodoni och Inkonst, som båda hade lockande program att erbjuda, tog över.

Nämnas kan att klubben på Inkonst blivit arrad av en queerklubb från Stockholm där bland annat Dragon Kings och Goddess and She uppträdde på scen.

Helgen i Malmö avrundades med politisk pajkastning för den intresserade samt en överraskningsfilm på café Glassfabriken. Det erbjöds även en kvinnoseparatistisk byggdag på det nyuppstartade aktivitetshuset Utkanten. Söndagens trista uppsyn med grådassiga moln och blöta gator känns obetydlig när lördagens solsken och starka feministiska engagemang drar sig till minnes.

Det är helt klart dags för organisering och Malmö har under helgen visat att det finns starka krafter som kan stå bakom en sådan kamp. Det är det som behövs när de borgerliga vindarna blåser kallt om öronen, såväl i Skåne som någon annanstans i Sverige.