Aktier - så funkar det

Det enorma intresset för teliaaktierna är bara ett exempel på svenskarnas ökade intresse för aktier. Men alla äger inte aktier och det är inte småspararna som kontrollerar kapitalet. Journalisterna uppmanar folket att köpa och sälja aktier och ger tips på placeringar och spekulationer, vilket inte är annat än vilda gissningar och psykologi. Journalisterna är totalt okritiska till själva kärnfrågan - konflikten mellan arbete och kapital.

I en kapitalistisk ekonomi äger kapitalisterna produktionsmedlen. De har makten över hur pengarna ska placeras och hur produktionen ska utformas. Makten får de genom sitt kapital. På den motsatta sidan står de som skapar produkterna - arbetarna. Makten hos arbetarklassen ligger i deras arbetskraft. Det är enbart arbetarna som skapar ett mervärde. Genom att strejka kan de driva genom sina krav mot kapitalisterna.

Makt ska inte kosta

Drygt 60 procent av Sveriges befolkning sparar i dag i aktier. Arbetarnas förhållande till produktionsmedlen har förändrats men de får inte mer inflytande bara för att de äger några aktieposter. Det är fortfarande kapitalisterna som kontrollerar produktionen. Egentligen borde det vara en självklarhet att arbetarna kontrollerade produktionen. Ett system där pengar ger makt kan enbart gynna de rika. Och missgynna de fattiga. Arbetarna borde ta makten utan att betala för den.

Aktieägandet har ökat men det är koncentrerat till få personer, enligt Statistiska Centralbyrån, SCB. 1997 sparade 40 procent av hushållen i fonder med aktier. En fjärdedel av befolkningen ägde aktier. 1 procent av hushållen ägde 62 procent av hushållens aktieägande. 10 procent av hushållen ägde 96 procent av aktierna.

Aktiehandel och spekulation är enbart positivt för de som är riktigt rika. Vilka företag ökar mest på börsen? De som ökar vinsterna och slimmar sina organisationer. De som anställer den billigaste och villigaste arbetskraften. Vem gynnar det? Inte arbetarna. Kapitalet konkurrerar ut arbetarna mot varandra, ökar sina vinster och sållar bort obekväma arbetare. Den arbetare som investerar i aktier gynnar arbetsköpare och missgynnar sig själv. Nästa gång när arbetsköparen måste "downsiza" kanske det är du som åker ut. Eller så måste vinsten ökas ännu mer och företaget flyttar till ett land där arbetskraften är billigare.

Få går med vinst

Enligt Göteborgs-Posten har endast en fjärdedel av aktiespararna och fyra av tio fondsparare gått med vinst de senaste två åren. Hälften har inte gjort några vinster alls. Bland aktiesparande arbetare har hälften inte tjänat några pengar alls på börsen. Fyra av tio har gått med vinst på fonder en femtedel på aktier. De stora klippen återfinns bland egna företagare och tjänstemän, alltså bland småborgare och medelklassen, men även många av dem har inte tjänat några pengar alls.

Fyra av tio egna företagare har inte gått med vinst och bland tjänstemännen står en tredjedel utan avkastning. Bland egna företagare har hälften tjänat pengar på fonder och knappt hälften har också tjänat pengar på aktier. Bland tjänstemännen har hälften tjänat pengar på fonder och en tredjedel på aktier. Hur lönsamt är aktiespekulationer egentligen?

En konsekvens av börshandeln är ökade ekonomiska klyftor. Om börsen ökar med 100 procent fördubblas insatsen. Den som investerar 100 kronor har 200 kronor och den som investerar 1 miljon har 2 miljoner. Visst tjänar alla investerare på en uppgång men de rika tjänar mest vilket ökar ojämlikheten och de ekonomiska klyftorna. Förlorarna är de som blir av med jobben eller som tvingas arbeta för slavlöner på grund av företagens nedskärningar eller utflyttningar.

Ägarkoncentrationen ökar

Det är fortfarande en liten grupp människor som kontrollerar företagen. Spekulation gynnar de rika. SCB:s senaste statistik om förmögenhet visar att inkomstklyftorna har ökat de senaste 20 åren. 1997 hade den rikaste procenten av befolkningen i snitt 9,4 miljoner kronor i förmögenhet. Medianvärdet för samtliga hushåll var 114 000 kronor, inkluderat fastigheter. En tredjedel av befolkningen hade skulder eller inga tillgångar alls. 1 procent av befolkningen ägde drygt 20 procent av förmögenheten vilket är 83 gånger större än medelvärdet. De rikaste 10 procenten ägde 61 procent av förmögenheterna vilket är 25 gånger större än medianvärdet.

Stora företag köper upp små och går samman i fusioner. Maktkoncentrationen gör det svårare för småföretag och nya idéer att slå igenom. Allra smartast är att göra som familjen Wallenberg. De är inte rikast men de kontrollerar företag genom att äga de röststarka aktierna. I Electrolux äger de bara några få procent av aktierna men de har ändå majoriteten av rösterna.

Nu vill staten att vi ska placera våra pensioner i aktier. Visserligen handlar det bar om mellan 2 och 2,5 procent men ändå. Det är riktig valfrihet! Du får välja mellan att investera i ett kapitalistiskt storföretag eller i ett annat. Det är inget val för den som vill gynna folket, de som inte är rika. I stället borde vi göra som fackförbunden i Kanada. De har samlat ihop sina medlemmars pensionspengar och använder dem till att investera i företag som gynnar arbetssäljarna. De investerar i arbetarna som skapat mervärdet. Det är något för den svenska fackföreningsrörelsen att fundera på.