Onsdag 01 oktober 2003
Iran genomgår en islamisk revolution, den amerikanskstödde shahen störtas. Sovjet invaderar Afghanistan. Irak inleder krig mot Iran med Washingtons goda minne. USA och Saudiarabien stöder fundamentalister i Afghanistan. Irak invaderar Kuwait. USA och Storbritannien leder en attack mot Irak, men lämnar Saddam i orubbat bo. Under år av sanktioner dör hundratusentals irakiska barn...
Talibanerna förvandlar Afghanistan till ett förmodernt helvete. Två flygplan flyger rakt in i World Trade Center. Hjärnan bakom attacken är en saudisk miljonär. Afghanistan bombas sönder och samman. Iraks försvarsmakt krossas, i preventivt syfte, av en angloamerikansk koalition eftersom Irak anses ha kapacitet att framställa kärnvapen, eventuellt innehar kemiska vapen och kanske stödjer internationell terrorism. Trodde vi i alla fall tills helt nyligen.
Det är svårt redan att förstå enskilda händelser och konflikter av det här slaget. Om vi vill se samband mellan dem är det naturligtvis ännu svårare. Tariq Ali, sekulariserad muslim från Pakistan, han bor numer i England, vill i Fundamentalisternas kamp reda ut frågor som rör just de här konflikterna. Han vill vidga läsarens horisonter geografiskt, historiskt och politiskt. Efterfrågan på den typen av fördjupande förklaringar bekräftas inte minst av att boken bara i Storbritannien har sålts i 50 000 exemplar.
Delvis kan man läsa Alis bok, som ett svar på Samuel Huntingtons berömda artikel från 1993, The Clash of Civilizations?. Huntington drev tesen att kommunismen visserligen var förpassad till historien skräphög, men att det inte betydde - som kollegan Francis Fukuyama förutspådde så tidigt som 1989 - att vare sig alla ideologiska tvister var lösta eller att historien nått sin slutpunkt.
Huntington menade att morgondagens konflikter inte skulle stå mellan olika ideologier men mellan olika civilisationer; den västerländska, den konfucianska, den muslimska, den latinamerikanska Eventuellt den afrikanska. Religionen tillskrevs en särskilt betydande roll i de olika civilisationerna. I slutändan skulle det handla om västerlandet mot resten. Med terrorattackerna den 11 september 2001 var det som om Huntington hade blivit sannspådd. Hans artikel, dess tes, blev mycket hett stoff.
Ali har flera invändningar mot Huntingtons inte så litet trubbiga världsbild. Den islamska världen har exempelvis inte varit monolistisk på över tusen år. En stor del av boken ägnar Tariq således åt nyanserade somliga hädiska skulle många hävda - skildringar och analyser av islams och den arabiska världens rika historia. Han berättar också i självbiografiska partier om sin egen uppväxt i ett just, efter den blodiga delningen av Indien, bildat Pakistan.
Ali framhåller i motsats till Huntington att det inom alla civilisationer finns motsättningar, att de alla hyser fundamentalister och att konflikterna har som grundorsak helt andra saker än religion. I den muslimska världen kan man nämna oljan, Eisenhowers avtal med den saudiske monarken och bildandet av Israel. Vill man ge en sanningsenlig helhetsbild kan man helt enkelt inte bortse från komponenter som dessa.
Ali, neomarxist bör man kunna kalla honom, menar att islams radikalisering snarast är en konsekvens av brutal amerikansk och brittisk imperialism. Denna imperialism har, framhåller Ali också, fundamentalistiska inslag. Alis framställning är omfattande, inte alltid helt sammanhängande. Bitvis blir den mer som en exempelsamling över västerländska oförrätter, visserligen omöjliga att förneka och groteska, än en verkligt sammanhängande framställning. Men förläggare världen över är just nu inte så petnoga med manus till böcker med ordet terrorist eller islam i titeln.
Alis inträngande skildringar av den muslimska världens historia, från Profetens tid och framåt, är, avgjort mest lyckade. Enstaka partier är oerhört intressanta, exempelvis det som handlar om den radikala wahhabitiska grenen av islam. Den är mest spridd i de oljerika staterna, understöds av Saudiarabien, som försöker sprida dess sociala konservatism för att undergräva olika former av radikal arabisk nationalism. Ett hot inte bara mot kungliga oljeshejker många tillsatta i all hast av ett krympande brittiskt imperium på reträtt från arabvärlden - men också, som det heter, vitala amerikanska intressen. Usama bin Ladin kommer som bekant från Saudiarabien.
Efter terrorattacken den 11 september är det förmodligen viktigare än någonsin, att om och om igen påminna om att Huntingtons tes är en kraftig och till och med farlig förenkling. Alis invändningar mot den i Fundamentalisternas kamp är i regel klarsynta. Han är förmodligen, vid sidan av sin landsman Ahmed Rashid, en av de bättre skickade att ge en både alternativ och ingående bild av relationerna mellan den islamiska världen och västerlandet.
Men när Yelah dessutom påpekar att det finns stora problem med sexism och machobeteende inom vänstern, så börjar RF spotta.
Varför så arga hörni?
Yelahs redaktion