Surrealistisk film
skrämmer inte

Alucarda
Regi: Juan Lopez Moctezuma
I rollerna: Claudio Brook, Tina Romero, Suzanna Kamini, David Silva
Mexiko, 1975
Utgiven av Mondo Macabro, 2002

Den surrealistiska känslan är den stora behållningen av Alucarda. Däremot räcker det inte att stoltsera med att filmen är en "återfunnen" förlorad mexikansk skräckrulle (vad nu det betyder). För här är dialogen onaturlig och manuset som berättar om hur den unga Justine blir vän med den underliga flickan Alucarda, hur de blir besatta av djävulen och sprider död och elände omkring sig, är tunt som oblaterna i det fantastiska klostret de bor i.

Men miljöerna är snygga och stämningsfulla. Klostret är grottliknande och korsfästa figurer täcker väggen bakom predikostolen. Nunnorna är exceptionellt tjusiga och ser ut som om de bandagerats - eller mumifierats, tyget är rödflammigt som av blod som inte gått att tvätta bort. Effektiv är också bilden av Justine liggande i en blodfylld kista.

Extramaterialet på dvd:n består av en utmärkt dokumentär om mexikansk skräckfilm, som får en att vilja öppna plånboken och slösa sina sista slantar på landets "klassiska" 50-talsskräckisar. Faktum är att dokumentären är den största behållningen med dvd:n.

Visuellt är det en minnesvärd film, men som skräckfilm fungerar den inte. Inte blir väl någon skrämd av det här? Möjligen bokstavstrogna präster ryser åt de hädiska flickorna.