Israels
fördrivningspolitik i
Hebron

Men när omvärlden krävde att veta mer om händelserna i Hebron visade det sig att de dödade, tolv till antalet, alla varit israeliska soldater samt beväpnade personer ur bosättningen Kiryat Arbas säkerhetsmilis. De palestinska gerillamännen, som under den följande eldstriden själva dödades, hade låtit de obeväpnade bosättarna passera innan man valde att attackera. Men tillrättavisad nyhetsbevakning letar sig sällan tillbaka till förstasidornas rubriker och därmed hade omvärlden än en gång förvandlat en legitim försvarsattack till ett brutalt övergrepp på oskyldiga israeler. Att sedan den israeliska armén och därmed även det israeliska styret värdesätter sina soldater mer än oskyldiga civila är och förblir lika dolt som sanningen om de senaste händelserna i Hebron.

Tar tillfället i akt

Den israeliska reaktionen lät inte vänta på sig. Tusentals soldater trängde in i de palestinskstyrda delarna av staden uppbackade av tanks och apachehelikoptrar. Stadens nära 150 000 invånare fick totalt utegångsförbud. Israels premiärminister Ariel Sharon uttalade sig och sa att 1997 års Hebron-protokoll avtalat mellan dåvarande premiärministern Benjamin Netanyahu och den palestinske presidenten Yassir Arafat nu hade upphört och att israelisk militär skulle uppta styret av staden.

I överläggningar mellan Sharon och militärstaben har Sharon citerats säga "att man skulle ta tillfället i akt att minimera antalet palestinier och utöka den judiska närvaron" (nära 30 000 palestinier lever under israeliskt styre bland de 500 israeliska bosättarna i Hebrons kärna) med vad Sharon säger vore ett "lämpligt sionistiskt besvarande". Netanyahu, nu utrikesminister, var som vanligt rakt på sak:

- Vi ska rensa upp hela området och själva uträtta vad som behövs uträttas.

Etnisk rensning

Den 16 november rev israeliska bulldozers sex hus i Wadi Al-Nassara, området där eldstriderna dagen innan hade utspelats. Utanför staden där den israeliska bosättningen Kiryat Arba är belägen med sina närmare 6000 invånare agerade man genom att attackera palestinska bönder varvid man saboterade oliv- och vinodlingar. Zvi Katsovar, ledaren för bosättningens rådförsamling, uppmanade den israeliska staten att förstöra hundratals byggnader och konfiskera mer mark "så vi kan förverkliga vår dröm". Samma dag uttalade sig Knessetmedlemmen Mikhael Kleiner:

- Israel borde genomföra övergripande bombningar av Hebron och andra städer på Västbanken samtidigt som man skulle låta gränserna vara öppna för dem som ville lämna området.

Ännu en i raden av israeliska politiker som öppet förespråkar etnisk rensning.

Spiller ingen tid

Den 17 november gick bosättare ifrån Kiryat Arba in på den mark som timmarna innan förstörts av israeliska bulldozers. Man satte upp tält, drog vatten och elledningar och 24 timmar efter att de palestinska hemmen rivits hade man upprättat den grund av vad man hävdar ska bli en framtida bosättning. Israelisk militär övervakade arbetet och är nu utposterade för att skydda de tältande bosättarna. Benny Elon, ledare för Moledet, (hemlandspartiet) sa vid ett besök på platsen:

- Här kommer det inte bara finnas ett judiskt kvarter. Här kommer det att skapas en judisk stad.

Men Sharons utarbetade planer för staden Hebron uttalandes inte förrän den 2 december då han genom armén proklamerade att man ska konfiskera hela Al-Haram-gatan för att binda samman Kiryat Arba-bosättningen med de 500 judar som är bosatta i Hebrons kärna. General Moshe Kaplinski, chef för de centrala delarna av Västbanken, gav beskedet att hundratals hus skulle rivas och att armén redan övertagit ett sextiotal hus "av säkerhetsskäl". Gatan som är nära 700 meter lång ska sammanbinda Kiryat Arba-bosättarna med Patriarkens grav (judarna anser att det är här som Abraham är begravd) vilket är platsen för de ortodoxa judarna som valt att bosätta sig i stadens mitt. Israels turistminister Yitzhak Levy har beordrat sitt departement att förbereda byggandet av en promenadgång mellan bosättningarna. Något som han säger "kommer att medföra ytterligare vidgning av den redan planerade passagen".

Israels martyr

Hebron har länge varit en arena för våldsamma sammandrabbningar mellan bosättarna och den palestinska befolkningen. 1994 genomförde Baruch Goldstein (en USA-född religiös fanatiker bosatt i Kiryat Arba) en attack mot bedjande muslimer varvid 29 personer mördades och nära 100 skadades innan Goldstein övermannades och dödades av folksamlingen. Stora judiska demonstrationer i bland annat Jerusalem hedrade Goldsteins "martyrskap" och hans minne lever kvar genom den "hedersgrav" som upprättats efter hans död.

Politiken slutförs

Sharons planer för Hebron leder tillbaka till 1996 då han föreslog att stadens kärna skulle utgöras av en judisk majoritet blandad med cirka 2000 palestinier och inte med de närmare 30 000 som senare avtalades under 1997 års förhandlingar mellan Arafat och Netanyahu. Värt att notera är att Arafat gav efter och öppnade upp Hebron för judiska bosättare i gengäld för att tillåtas flytta sitt högkvarter ifrån Gaza till Ramallah.

De senaste händelserna i Hebron talar sitt tydliga språk och förstärker bilden av ett Israel i full färd att slutföra 1948 års utrensningspolitik gentemot den palestinska befolkningen. Medan dessa rader skrivs nås vi av rapporter om Israels senaste intrång i Gaza. Sharons mördande hand har återvänt likt en gast till flyktinglägret Bureij där mer än tio palestinier fått sätta livet till.

Allt detta fortgår i samma taktfasta anda som när hökarna i Washington beslutar sig (med kongressens medgivande) för att år 2004 höja det årliga militära biståndet till Israel till 2,16 miljarder dollar.