Aktioner mot demokratin i
Venezuela

Vi har hört det upprepas i SVT, TT och dagspress: Det är generalstrejk i Venezuela. Oppositionen mot president Hugo Chávez strejkar för att få igenom nyval och landet står inför en bensinkris.

Opålitlig information i media

Men är det generalstrejk i Venezuela? Den klassiska betydelsen av generalstrejk är att arbetarklassen strejkar för att få bort den ägande klassen och den politiska makten. Eftersom det till allra största delen är den välbeställda uppkomlingsklassen eller businessklassen som strejkar i Venezuela kan det inte vara en generalstrejk av klassiskt märke.

Narco News, som täcker Latinamerika, jämför medelinkomsten för de 22 strejkledarna i oljeindustrin på 426 000 dollar per år med venezuelanernas medelinkomst på 4 760 dollar per år.

Vilka drog igång strejkerna? Chefer och företagsledare, som senare fått med sig administrativ personal och egenföretagare, men som också har utestängt arbetare. Ska vi kanske hellre prata om lockout? Hur länge varade strejkerna? De flesta strejkade bara en dag. Och strejker utanför huvudstaden Caracas har inte varit vanligt. Landsbygden har däremot känt av bensinbristen.

Om krisen i Venezuela bara gällde bensin- och oljebrist skulle vi inte klaga på rapporteringen, men det handlar ju om demokratin i landet. Så varför denna desinformation i media?

Det är en komplicerad politisk situation i Venezuela. Utan någon mångårig granskning av landet och med tillgång till information från insidan får vi följa några av dem (och särskilt de vänsterinriktade) som granskat Venezuela under det senaste kaotiska året för att få en scen att ta ställning till.

Nyhetsbyråers förmedling kritiseras

Dan Feder på Narco News är irriterad över att nyhetsbyrån Associated Press (AP) nyhetsrapportering är partisk. Han anser att man tar parti för oppositionen bland annat visas i att nyheterna inte följs upp och att korrespondenterna inte pejlar folket på gatan. Associated Press är tekniskt ett icke-kommersiellt företag, men ägs av 1550 medlemmar (enligt hemsidan) i en sammanslutning av amerikanska dagstidningar och medieföretag, som är vinstdrivande och leds av AP Managing Editors Association.

Feder ger siffror på att AP enbart i USA servar 5 000 radio och tv-stationer och 1 700 dagstidningar. Till det kommer 8 500 tidningar, tv- och radiostationer som prenumererar på AP:s nyheter i 121 länder.

Nya konstitutionen vidgar demokratin

Det är inte Chávez personligen som vägrar gå med på folkomröstning om nyval i januari. Folkomröstning om förtroendet för regeringen kan utlysas i augusti 2003 enligt den nya konstitutionen, som anses vara den mest demokratiska i Latinamerika. 1999 utlystes folkomröstning om konstitutionen, som är skriven av kretsen kring Chávez. Den fick 70 procents stöd och lagstadgades.

Den nya konstitutionen ger till exempel äntligen ursprungsbefolkningen, kvinnor och homosexuella lagstiftade rättigheter. Organisationen Global Women Strike har under decemberkrisen kallat till internationellt försvar av konstitutionen, som ställs under attack av oppositionen. Organisationen säger att Venezuelas kvinnor genom konstitutionen får rätt till full laglig jämlikhet, social trygghet och pension till hemmafruar.

Konstitutionen har brutit tvåpartisystemet och öppnat för ett flerpartisystem. Den innehåller också en demokratisk ordning som ger väljarna rätten att återkalla uppdraget till varje vald representant på olika nivåer inom kommun, provins eller regeringen och presidenten om de inte är nöjda med den folkvaldes arbete. Men omröstning kan göras tidigast efter att personen har haft uppdraget i två år. För att en folkomröstning ska kunna godkännas måste 20 procent av de röstberättigande kräva det genom underskrivande av en petition. Antalet röster som kan återkalla någons uppdrag måste överstiga det röstantal som densamme fick vid tillträdet.

Chávez utmanar USA

"Lula da Silva i Brasilien, Lucio Gutiérrez i Ecuador och Hugo Chávez i Venezuela - en kommunistisk sammansvärjning är på gång och måste stoppas. Chávez är en ny diktator Castro." Det är oppositionens budskap. Ibland byter de ut Ecuador mot Chile. Och böcker med varningar om en kommunistisk axel i Latinamerika med dominoeffekt som följd ligger i bokhandlar i USA.

Här ska flikas in att Chávezregeringen ännu inte har rört den privata egendomen, rika äger medieföretagen, oppositionens röst har inte tystats och investeringar från USA respekteras. Regeringen vill genomföra det som står i konstitutionen - att förstaliga pipelines, järnväg, vägar, kommunikation och naturresurser. Den är också emot Amerikas frihandelszon Area de Libre Comercio de las Americas (ALCA) eller på engelska Free Trade Area of the Americas (FTAA). Den har vägrat att upplåta Venezuela som en del av Plan Colombia. Den följer inte IMF:s rekommendationer att dra ner på den sociala sektorn.

Comandante inspirerad av Bolivar

Nu är inte president Hugo Chávez fri från invändningar från socialistiskt håll. Han har bland annat skött frågan om korrumperade fackföreningar på ett klumpigt sätt. Hans syn på fria fackföreningar är suddig.

Chávez är en före detta befälhavare i armén, som 1992 själv var i fronten vid ett kuppförsök mot en tidigare regering. Under sin tid i fängelse efter den misslyckade kuppen kom han in på en annan strategi för revolution. Chávez är en vältalare och spelar gärna på den nationella frihetshjälten general Simon Bolivars popularitet. Den så kallade Bolivarplanen kom till, vilken bland annat gick ut på att föra samman armén och folket (vilka på ett sätt gick ihop även i Pariskommunen). Soldater började med socialt arbete, armébaracker blev skolor, militära medicinförråd användes till allmänheten. Bolivariska revolutionen är omtyckt i de lägre klasserna. Vid valet 1998 blev Chávez demokratiskt vald till president med drygt 60 procent röster. Konstitutionen ger fortfarande stor makt åt presidenten och dennes 26 ministrar, och staten. Venezuela är indelat i 22 federationer, men centralstyret är starkt.

Venezuela måste ses med sin historia, sin kultur och särskilt sin politiska kultur sitt sätt att bedriva klasskamp. Venezuela ingår i en hemisfär (halvklot) av Amerika som kontrolleras av USA. Venezuela, är oerhört beroende av sin oljeexport som utgör 70 procent av landets export och Venezuela ligger på femte plats i USA:s oljeimportlista.

Informationsstyrning av fri press

Låt oss börja med att föreställa oss att leva i kaos och få en grovt ensidig nyhetsförmedling i kommersiell tv, radio, press. Nyheter som senare dementeras i statligt ägd press. Pressen är uppdelad i sin bevakning av sina egna led.

Som vi vet manipuleras ofta begreppet fri press att betyda privatägd press. Fri press blir då köpt press. I Venezuela ägs kommersiell media av företagskonglomerat som står i oljebolagen och den tidigare korrumperade regeringen nära. De fem privata tv-stationerna och åtta privatägda dagstidningar håller storyn om generalstrejken igång.

USA lurar runt hörnet

Att politiska makten i USA är inblandad i krisen är inte något avslöjande utan snarare konstaterande. Vita Huset fördömde inte kuppen mot Chávez i april och USA:s mångåriga inblandning i latinamerikanska länders politik är väl dokumenterad av bland andra avhoppade CIA-agenter. Inte heller EU fördömde kuppen mot en demokratiskt vald regering, men Spanien gjorde ett uttalande för oppositionen.

Att president Bush nyligen har utnämnt förre ambassadören i Venezuela, Otto Reich, till utrikesdepartementets särskilda sändebud för den västra hemisfären kan tolkas som ett tecken för Bushadministrationens syn på regeringen i Venezuela. Reich har om den sagt att "ett val är inte tillräckligt för att kalla ett land en demokrati".

En del jämför den iscensatta strejken och demonstrationerna mot Chaves med Chile 1971, då folkvalde marxistiske presidenten Salvador Allende förstatligade koppargruvindustrin. Året innan sa USA:s dåvarande utrikesminister Henry Kissinger att strategin att fälla Allende skulle vara "to make the economy scream".

Oljestrejken, som är den strejk som varat längst, gör att Venezuelas ekonomi förlorar över 50 miljoner dollar per dag.

Högervriden opposition

Så vilka är då oppositionen? Den är en sammanslutning av handelskammaren Federcameras, Venezolanska arbetsgivareförening, det största facket CTV (Confederación de Trabajadores Venezolanos), ett gäng militärer, katolska kyrkan och de privata mediebolagen.

Decemberstrejkerna och demonstrationerna drogs igång 2 december På fjärde dagen av oppositionskampanjen lade kaptenen oljetankfartyget Pilon Leon för ankar i Caracas hamn Han och hans närmast underordnade gick ut i strejk för att blockera lastningen av olja. Det var alltså inte oljearbetarna som gick i strejk utan deras boss, vilket betydde att arbetet på tankern avstannade. Pilon Leon har legat i hamnen tills Chávez beordrade att byta ut kaptenen och hans närmaste män. På Narco News kallar man denna riskaktion för eko-terrorism.

Det har varit flera strejker - oftast endagsstrejker - på banker och i vissa delar i offentliga sektorn. Strejkuppmaningen från paraplyorganisationen Coordinada Democratica har utöver oljeindustrin bland annat praktiserats hos McDonalds, Wendys och en del andra affärsinnehavare, British Petroleum och privata skolor.

Under första veckan av proteststrejkerna vägrade däremot arbetarna på Pepsi-Colas fabriker i Aragua att lyda företagsledningens order att strejka. Arbetarna svarade med sin slogan "Fabrica Cerrada - Fabrica Tomada" (ung. Stäng fabriken - vi tar över).

Medelklassen är mulen

Chávez största misstag var att han miste medelklassens förtroende, säger Carlos Escarrá, som tidigare ingått i Venezuelas Högsta domstol och som stöder "proceso", alltså processen för social omdaning. Varför är då medelklassen bitter och mulen. Ja, som Gregory Wilpert, frilansskribent, sociolog och bor i Caracas, förklarar i tidskriften October drabbas deras medelhöga levnadsstandard då ekonomin sviktar på grund av att oljepriset sjunker, eftersom konsumtionsvaror blir dyrare. Venezuela importera 70 procent av sina konsumtionsvaror och med en inflationshöjning till 35 procent eller mer 2002 blev importvaror dyrare. De fattiga konsumerar så lite att de inte på samma sätt märker av höjningen av inflationen.

Inflationen och sjunkande oljepriser påverkar förstås landets ekonomi, som är nästan helt uppbunden till oljan. IMF och Världsbanken har satt tryck på Venezuela att privatisera det statliga oljebolaget PdVSA, vars intäkter staten bara får 20 procent av i dag. Den förra regeringen var på väg att privatisera, men Chávesregeringen har vägrat och nya konstitutionen säkrar att oljan blir statligt ägd.

De lägre klasserna gynnas av reformer

Medelklassen, som alltså var med om att rösta fram Chávez, är också besvikna på att inte få ut mer av reformer. Den ekonomiska politiken om sociala program för de som har minst resurser har gynnat under- och arbetarklassen. Den övre medelklassen har för första gången tvingats betala inkomstskatt.

Medelklassen betalar försäkringspremier för privat sjukvård och sätter sina barn i privatskolor och har inte fått "påökt" i förmåner av att regeringen infört fri hälsovård för alla (visserligen inte hög standard). Man har även lagt in tre måltider om dagen i de tusentals bolivarskolor som öppnats. Det har fått över en miljon barn, som tidigare inte gick i skolan, att börja få undervisning.

Nästan 80 procent av Venezuelas befolkning har en mycket låg levnadsstandard. Under de senaste 20 åren har medelinkomsten har sjunkit två tredjedelar och Venezuela har haft den största ökningen av fattigdom av Latinamerikas länder.

Varför så bråttom?

Flera som granskat situationen i Venezuela har ställt frågan varför oppositionen är så otålig att störta regeringen och riv upp konstitutionen. Varför vill den inte vänta till augusti nästa år, då en folkomröstning inte skulle möta något hinder att genomföras.

Mark Weisbrot, på Center for Economic and Policy Research, pekar bland annat på att om USA anfaller Irak kommer oljepriserna att höjas och gynna Venezuelas ekonomi, vilket kommer att minska lusten att protestera. Oppositionen har redan nu tappat anhängare och för att fälla Chávez krävs mer än 57 procent röster.

Både oppositionen och USA har litat till att Organisationen för Amerikas stater (OAS), som representerar all stater på kontinenten Amerika, skulle sätta tryck på Chávez och kräva hans avgång. Cesar Gaviria, som är generalsekreterare i OAS och som USA vill ha som medlare i Venezuela, var tidigare president i Colombia (1990-94). Efter ett dygns diskussion under en helg i december deklarerade OAS sitt beslut att "fullt ut ger sitt stöd till den demokratiska och konstitutionella ordningen i den Bolivaranska republiken i Venezuela, vars regering leds av Hugo Chávez Frías."

Skribenten och författaren Heinz Dieterich Steffan, som bor i Mexico, har på sajten Rebelion presenterat sin syn på oppositionens upptrappning. Han menar att oppositionen sedan den misslyckade kuppen i april har sämre intern sammanhållning och tappat sin grundbas hos medelklassen. Större betydelse för otåligheten är att några viktiga lagar, som har stor effekt för eliten i Venezuela, träder i kraft den 1 januari 2003. En av de två mest radikala förändringarna är Hydrocarbonlagen, som innebär att den korrupta oljeindustrin kan övergå i allmän ägo. Den andra är jordlagen, som kommer att svida för både godsägare och spekulanter i fastigheter.

Jordreform på väg

Jordreformen som ska bryta upp oljans beroende men även fördela jorden till småbönder och lantarbetare har varit en nagel i ögat för rika - men även för den urbana medelklassen.

Jordreformen har två delar en för landsbygden och en för staden. Wilpert redovisar att jordreformen för landsbygden innebär att obrukad jord sätts i produktion. Om jordägarna vägrar att sätta obrukad jord i bruk distribueras den till jordlösa bönder. I staden fattiga som har ockuperat olaglig mark få rätten till den genom att kommuner bildas. Kommunerna får en grad av självstyre och kan förhandla med regeringen om exempelvis vatten, elektricitet och avlopp.

Klass och etnicitet delar samhället

Det är inte bara klass som delar landet i skarpa gränser - de sociala klyftorna följer hudfärgen. Merparten av de fattiga som lever i slumområden, som inte bara består av korrugerad plåt utan också hus som byggts fram genom slit och tålamod för att göra tillvaron drägligare, är inte vita. Att Chávez är mulatt (mer svart och indian än vit) bidrar en stor del till hans popularitet bland de lägre skikten i Venezuela, som oftast har mörkare hudfärg.

Wilpert ser en förändring i samhällets motsättningar. Han menar att för första gången delas Venezuela även utefter ideologisk tillhörighet.

Facket som bytt sida

Att facket går hand i hand med arbetsgivareföreningen verkar alltid skumt. De som har granskat CTV noterar att det facket har blivit likt de gula fackföreningarna, som låter sig köpas av arbetsgivareföreningar och företagsledningar och med en villigt mutbar ledning. De som har låg inkomst ser på CTV som korrumperad.

Det var denna typ av fackföreningar och korrumperade fackliga ledare som Chávez ville sätta åt. Han sade i media att fackföreningarna är något annat än de säger sig vara. I den ekonomiska planen "Big Push" ingår att släcka ljuset för CTV. Men Chávez tycks också vilja att det nybildade Furza Bolivariana de Trabajadores FBT (ung. Rörelsen Bolivares Arbetare) ska överta CTV:s roll som paraplyorganisation för fackföreningar. CTV representerar 1,7 miljoner arbetare, som tillhör ungefär 200 fackföreningar.

CTV har stått nära och fått bidrag från partiet Accion Democratica, men även gått väl ihop med det andra partiet som skiftat vid makten under 40 år (fram till 1998) - Socialkristna partiet (COPEI).

Regeringen har krävt att CTV ska hålla en medlemsomröstning om en omorganisering av CTV. En sådan anordnades den 3 december 2000. Resultatet blev att medlemmarna ville byta ut ledningen och att CTV reformerades. CTV:s ledning vägrade at acceptera resultatet eftersom de ansåg att det var för få som röstade. En utbrytning av fackliga medlemmar bildade Furza Bolivariana de Trabajadores FBT.

Larm till ILO

CTV anmälde regeringen sätt att hantera fackföreningar till ILO (International Labour Organisation). Även ICFTU (International Confederation of Free Trade Unions) skickade 1999 en uppmaning till ILO att läxa upp Chávezregeringen, vilket ILO gjorde. Många yrkesinternationaler har skrivit till Venezuelas regering och ifrågasatt hur landet styrs.

Workers Organisation har intervjuat några medlemmar i fackföreningen FBT om vad de anser om ILO:s kritik. De säger att de inte vill ha regeringsstyrda fackföreningar och att konstitutionen bara är ett hjälpmedel för att förändra den fackliga rörelsen i Venezuela. CTV kommer att upplösas av arbetarna.

ILO och AFL-CIO kritiseras

Katherine Hoyt, som är samordnare på Nicaragua Network rasar över att den amerikanska fackföreningen AFL-CIO stöder CTV. AFL-CIO tog inte avstånd från kuppen den 19 april i år och säger att CTV spelade "en nyckelroll i den nationella strejken den 10 december". Tidigare i år, den 12 februari, sponsrade AFL-CIO tillsammans med National Endowment for Democracy (NED) ett slutet forum dit CTV bjudits in. Den nya fackföreningen FBT fick inte tillträde till forumet.

Global Women Strike nöjer sig inte med att kritisera AFL-CIO utan även ILO för att organisationen backar upp CTV.

Vilken roll ska facket ha i Venezuela?

Några som förmodligen inte reagerade lika starkt på Chávez agerande om CTV är de som bor i Caracas slumområden. De fattiga, som är en stor andel i det djupt avskilda klassamhället i Venezuela, är sällan organiserade och kan troligtvis inte heller bli fackmedlemmar eftersom de oftast jobbar i den informella arbetssektorn. Och varför skulle de betala avgift till facket när de knappt kan få ihop pengar till mat och medicin?

Det är lätt att förstå att människor i de lägre sociala klasserna struntar i att en enligt dem korrumperat CTV bryts ned, men det är svårt att få grepp om vad Chávez och den bolivariska rörelsen vill med facket.

Att regeringen och konstitutionen vill lagstifta om arbetsrätt är tydligt men vill den även styra fackföreningsrörelsen. I konstitutionen stadgas högst åtta timmar arbetsdag och rätten att strejka, vilket inte funnits i tidigare grundlag. Det har bildats ett departement för social ekonomi, som ska ge stöd åt arbetsplatsdemokrati och bildande av kooperativ.

Fotnot: Texter som refereras till i artikeln är engelskspråkiga eller översatta till engelska. Det innebär att en del vänsterkommentar på situationen inte kommit med.