11 september 1973

Allende gavs en möjlighet att fly landet med ett väntande flygplan av ett högre befäl, general von Schowen. Flyktplanen avslog han bryskt med orden: "Meddela general von Schowen att Chiles president inte flyr i plan. Precis som generalen vet hur en soldat ska handla, kommer jag att fullfölja mitt uppdrag som president för republiken."

Klockan halv nio meddelade Radio Agricultura, en fientligt sinnad radiostation nyheten om kuppen till nationen, och begärde presidentens omedelbara avgång. Allende som aldrig backade för en konfrontation, svarade i radion: "Jag är beredd att göra motstånd med alla tänkbara medel, så detta kan komma att bli en läxa i den nesliga historien om de som använder meningslöst våld."

Samtidigt som sändningen avslutades hade polisen, armén och marinen mobiliserat mot Allendes regering. En efter en tystnade demokratins röster, oberoende radiostationer stängdes och ersattes med militär propaganda om kuppen. Efter sitt radiotal gick Allende ut på balkongen, och såg människorna som raskt förberedde sig på en lång belägring.

Presidentpalatset stormades klockan halv två på eftermiddagen.

De militära styrkorna hade satts i beredskap klockan fyra på morgonen och de leddes av general Augusto Pinochet. Pinochet hade tidigare tillhört en moderat fallang inom militären, som presidenten in i det sista trodde vara lojal. Generalerna som genomförde kuppen menade till en början att de inte kunde lita på den motsträviga Pinochet, han anslöt sig sist till kuppmakarna. Men under dagen den 11 september, blev de snart varse. Pinochets synnerligen brutala agerande tvingade dem till lydnad. Det stod snart kristallklart att den till synes motsträvige generalen var den som skulle gripa makten och leda de första dagarnas fruktansvärda övergrepp.

Salvador Allende hade kommit till makten med stöd av partiet Unidad Popular (UP) som bestod av olika mindre socialistiska och kommunistiska partier. UP fick 36,3 procent av rösterna mot 34,9 procent för högerns kandidat Jorge Alessandri och 27,8 procent för kristdemokraten Radomiro Tomic. Allende var ledare för en minoritetsregering med många farliga fiender.

Under Allende påbörjades en mycket expansiv ekonomisk politik med höjda löner, låga priser, sänkta räntor, ökade offentliga utgifter och stora statliga projekt, som fick ned arbetslösheten under 4 procent. Samtidigt började man förstatliga det chilenska näringslivet, vilket man lyckades med utan att behöva ha stöd av parlamentet där motståndarna hade majoritet.

Allendes politik, och det faktum att han ansågs stå Kuba nära orsakade panik i USA:s regering, de var rädda för att Chile skulle bli en kommuniststat. President Richard Nixon verkade för att med alla medel utöva press mot landet. Dessutom utsattes Allende för kraven från radikala organisationer som ville att Chiles väg till socialism skulle gå fortare.

I september 1973 hade hög inflation och underskott i budgeten nära nog drivit landet i ekonomiskt kaos. General Augusto Pinochets kupp blev följaktligen mycket dramatisk, och Allende försvarade personligen parlamentet med vapen i hand. Han stupade under eftermiddagen.

Övergreppen vid kupptillfället visade det helvete de chilenska folket skulle utsättas för många år framöver: bokbålen flammade och kvinnor fick sina byxor avslitna av soldater som skrek att "i Chile bär kvinnor klänning!".

Victor Jara, Chiles mest populäre folksångare, var en av många som fängslades och torterades på fotbollsarenan Estadio Chile, för tillfället förvandlad till koncentrationsläger. Hans döda kropp hittades utanför stadion. Den var svårt vanställd: hans händer var sönderbrutna, tungan avskuren.

Samtliga politiska partier förbjöds och Chiles hemliga polis CNI, Central Nacional de Informaciones, arresterade "misstänkta terrorister" på löpande band, de hölls fängslade i hemliga häktningslokaler. Brott mot de mänskliga rättigheterna skulle tillhöra dagordningen in i 1990-talet. Enligt vissa beräkningar är Pinochets regim skyldig till 50 000 civilas död sedan kuppen 1973.