Fredag 16 januari 2004
I dag blir denna kontrasternas metropol mötesplats för vår tids kanske viktigaste sammansvärjning mot en orättvis världsordning - World Social Forum - den globala rättviserörelsens årliga kraftsamling som nu flyttar till Indien efter tre år i Brasilien. De indiska arrangörerna är beredda att ta emot 75 000 delegater från fackförbund, jordockuperande bönder, miljögrupper, feministiska nätverk och en myriad av andra sociala rörelser från hela världen. Gemensamt för dem alla är kampen mot den nyliberala globaliseringen och att de nu vill gå från protester till alternativ.
En av de som ska till forumet i Mumbai är Koya Chandra Mohan, 27 år, aktiv i en socialistisk studentorganisation i Hyderabad i Indien.
- Effekterna av den ekonomiska globaliseringen är lika i hela världen. Vi måste lära oss och dra nytta av varandras sätt att göra motstånd. Forumet i sig kommer inte att stoppa den ekonomiska globaliseringen, men det stärker vår kamp.
Vi träffar honom i början av november på organisationens trånga kontor och han får anstränga sig för att överrösta de andra fem aktivisterna i rummet som alla vill berätta hur viktigt forumet är.
- Arbetslösheten bara ökar i Indien, särskilt för oss unga, samtidigt privatiseras utbildningen. Om vi inte kämpar får vi ingenting, säger han och fångar samtidigt några pappersark som viftas i väg av takfläkten i det kvalmiga rummet.
Koya Chandra Mohan var förra året med och arrangerade ett asiatiskt socialt forum i Hyderabad. För sedan World Social Forum startade 2001 har det vuxit till en global mobilisering för en annan värld och knoppat av sig i en mängd sociala forum på lokal och regional nivå. Från Québec i Kanada till Addis Abeba i Etiopien till Wellington på Nya Zeeland har gräsrotsaktivister träffats för att dela erfarenheter och bilda allianser. I Sverige har det hållits tre lokala forum och i vår arrangeras det första sociala forumet i Stockholm.
Så vad leder alla dessa forum till? Ett konkret resultat av det asiatiska sociala forumet, berättar Koya Chandra Mohan, är att grupper som tidigare arbetade var för sig nu har börjat samarbeta. Som ett exempel nämner han Indiens daliter (kastlösa) som efter forumet i Hyderabad lierat sig med fackförbund, vänsterpartier och hans egen organisation.
Daliterna, som utgör 170 miljoner av Indiens miljardbefolkning, har som andra fattiga grupper drabbats hårt av de liberaliseringar och privatiseringar som Indien har genomgått det senaste decenniet. Hierarkin i hinduismens kastsystem håller daliterna nere på samhällets botten och de flesta är mycket fattiga. Ytterst få har råd att betala för sin utbildning och är därför beroende av statliga stipendier för att kunna utbilda sig. Av de som har ett jobb har många blivit inkvoterade i den offentliga sektorn. Men de senaste åren har stipendier dragits in och den offentliga sektorn bantats kraftigt som en följd av den ekonomiska globaliseringen. För att uppfylla kraven från maktorgan som Världsbanken och Internationella Valutafonden måste staten skära ner på sina offentliga utgifter.
När vi besöker World Social Forums kontor i Mumbai råder det full aktivitet trots att klockan är efter åtta på fredagskvällen. Vivek C Monteiro har just avslutat ett möte om forumets praktiska frågor och berättar entusiastisk som ett litet barn om besluten som just tagits.
- Coca-Cola och Pepsi kommer att vara bannlysta från mötesområdet, fnittrar han. Och några onödiga plastflaskor kommer vi inte heller ha. I stället ska alla delegater få en sådan här, säger han och drar upp en specialdesignad tygkasse med fickor för en påfyllningsbar vattenflaska och en personlig mugg.
Vivek C Monteiro som i vanliga fall är ordförande för ett fackförbund är nu en av spindlarna i nätet för World Social Forum-arrangemanget i Mumbai. Han är eld och lågor över att forumet ska hållas i Indien.
- Nyliberalismen misslyckas överallt. För att bekämpa den måste vi gå samman, ingen klarar det ensam. Nu hoppas vi kunna dra in fler asiatiska och afrikanska rörelser i kampen.
Indiens sociala rörelser gjorde tidigt motstånd mot den nyliberala globaliseringen. Ett halvt decennium innan proteststormen blåste upp i Europa och USA var Indiens gräsrötter på fötterna. Redan 1993 fylldes gatorna i Bangalore i södra Indien av en halv miljon människor i protester mot de multinationella företagens ökande makt. I samma veva lamslogs huvudstaden Delhi av tio dagars vägblockader.
Men Indiens tradition av radikal gräsrotskamp kommer inte att speglas på World Social Forum, menar de som kritiserar mötet.
- Det är för mycket cirkus över det hela. Forumet blir till ett jippo som finansieras med utländskt kapital och styrs av en högutbildad elit och välgörenhetsorganisationer, inte av det kämpande folket, säger Ossie Fernandes på Human Rights Foundation i Chennai i södra Indien. Dessutom saknas klassperspektivet, utan det kommer inget att förändras.
Human Rights Foundation har liksom flera andra organisationer valt att stå utanför World Social Forum eftersom det enligt dem inte gynnar kampen för folks rättigheter. I virrvarret av tusen seminarier och workshops försvinner fokus från det som mötet startades för att finna alternativ till dagens ekonomiska system.
Andra kritiserar forumet för att inte ta tillräcklig ställning i olika frågor. De skulle vilja att World Social Forum utvecklades till en mer enad kamporganisation. Men hos många av forumets försvarare finns en stark misstro mot traditionella hierarkier och karismatiska ledare. Man menar att en mångfald av idéer och en decentraliserad struktur är den bästa grunden för att bygga en annan värld.
Men när Yelah dessutom påpekar att det finns stora problem med sexism och machobeteende inom vänstern, så börjar RF spotta.
Varför så arga hörni?
Yelahs redaktion