Sociala forum - överge
eller smutsa ner

Anti-globaliseringsrörelsen har ibland kallats för en rörelse med stor enighet i vad man kämpar emot, men med liten enighet i vad man står för. Vilket betyder att samtliga i rörelsen har invändningar mot hur saker och ting ser ut nu, men har olika idéer och taktiker för hur ett alternativ ska kunna se ut.

World social forum, och spridandet av sociala forum världen över är på ett sätt en reaktion mot detta. En av idéerna är att tillåta en dialog mellan olika aktörer (fackföreningar, sociala rörelser, med mera), för att försöka skapa en gemensam grund för hur man kan nå ett annat samhälle. Men processen har varit långt ifrån oproblematisk. Kritik av forumens demokratiska brister och avsaknad av representation från nya rörelser har uttryckts.

World Social forum initierades av Brasilianska medborgarrättsgrupperingar och det Brasilianska Arbetarpartiet, Partido Trabalhadores. PT kontrollerade till stor del forumets organisation. World social forum och dess avknoppning, European social forum, presenterar sig som utrymmen där alla tendenser fritt kan uttrycka sig. Men i verkligheten så är mer radikala element konsekvent överkörda och utestängda. Som John Adams, en av många aktivister skrev - I Porto Alegre kontrollerade Arbetarpartiet "avundsjukt organisationskommittén för WSF".

En annan person påpekade också att "vi trodde av WSF skulle vara en öppen tillställning, men när vi försökte att bli involverade och ta del, så blev det klart för oss att vi inte skulle ha några som helst möjligheter att påverka... Vi var exkluderade från det faktiska planerandet och forumets genomförande".

Som under World social forum 2001 protesterade anarkister och ekologiska aktivister från Peoples global action mot exkluderandet. Under 2002 så ledde protester till att Arbetarpartiet kallade in kravallutrustad polis mot demonstranterna. Som Indymedias posters poängterade så var inte "Porto Alegre det socialdemokratiska paradis som PT försöker framställa det som". Det sociala forumet i Florence var också dominerat av autoritära och reformister. Alla huvudtalare valdes i förväg av organisatörerna, vilket självklart ledde till att de kändisar som man förväntar sig fick stor plats. Som bland andra Jose Bove, Susan George och Tariq Ali. De organisationer som främst representerades var ATTAC, SOS Racisme, Amnesty International, Oxfam, Friends of the Earth och Pax Christi.

Kontrollen som utövas av vissa deltagare på forumen, och den toppstyrda och anti-deltagande natur som forumen utrycker, betyder att de sociala forumen "delar mindre och mindre av vad som gjorde forumen till vad de är, horisontella nätverk, inga ledare, brett deltagande, öppen kommunikation och en bredd i rörelser och åsikter". Några kritiker går längre, och påstår att den "byråkratiska vänstern" använder processen för att "ta över en kamp de inte är del av", och att man "ställer sig över deltagarna som en regering över forumen".

Upplevelsen av att ha blivit saboterade och knuffade åt sidan, har lämnat mer radikala aktivister undrande över om man ska delta eller överge forumen. Å ena sidan så är man aviga mot att se sin kamp och politik inkorporerad. Å andra sidan så är många människor attraherade av de sociala forumen av vad de har sett och hört av den anti-kapitalistiska rörelsen, och åtminstone till viss del av vår politik. Att inte ta del av forumen kan leda till att vi överger dessa människor till trottar, socialdemokrater och andra vampyrer.

Grupper som är med i Peoples Global Action utvecklade utifrån detta ett förhållningssätt. Under European social forum 2002 sammankallade man de första global action days, ett självständigt utrymme för att samordna likasinnade grupper och individer. Detta för "att genom samarbete påverka ESF med icke-hierarkiska praktiker". Man var inte mot European Social forum, och skapade inte heller Global action days för att tävla med ESF.

I slutändan kan de sociala forumen som bäst utgöra ett utrymme för olika människor som arbetar mot nyliberalism, och att de som är intresserad av den kampen kan samlas. Detta är uppenbarligen en bra sak, och därför så har vi i Workers solidarity movement deltagit i det transparenta och öppet organiserade Irländska Sociala forumet. I värsta fall kan de fungera som toppstyrda rekryteringsplattformar för auktoritärer och reformister.

Samtidigt har de sociala forumen faktiskt attraherat hundratusentals som letar efter sätt att förändra världen vi lever i, vi borde inte marginalisera oss genom att vända dem ryggen. Istället borde vi presentera vår politik och våra sätt att samarbeta och se vad det mynnar ut i. Istället för att överge de sociala forumen borde vi använda dem för att argumentera för förändring av samhället underifrån, inte för att lobba eller att försöka ersätta makten med andra makthavare.

Padriac O Sullivan
Översatt av Robert Halvarsson

Artikeln är ursprungligen publicerad i tidningen Workers Solidarity nummer 78, december 2003.