Patriotismen - ett hot
mot friheten

Vad är patriotism? Är det kärleken till födelseorten, till barndomsminnenas, hoppets, drömmarnas och strävandenas plats? Är det till stället där vi, i barnsligt lättsinne, betraktade de strömmande molnen och undra varför inte vi också kunde sväva så snabbt? Platsen där vi räknade miljarder glittrande stjärnor, livrädda för att varenda en "ett öga vore" som skulle genomtränga våra små själars djup?

Är det platsen där vi lyssnade på fåglarnas musik och längtade efter att precis som de ha vingar att flyga med till fjärran länder? Eller platsen där vi satt i mammas knä, överväldigade av underbara sagor om stordåd och erövringar? Kort sagt, är det kärleken till den plats som till varje tum representerar kära och dyrbara minnen av en glad, lycklig och lekfull barndom?

Om detta vore patriotism så skulle få av dagens amerikanska män kallas patriotiska, eftersom lekplatsen har blivit fabrik, kvarn och gruva medan bedövande maskinljud har ersatt fåglarnas musik. Vi kan inte heller längre höra några sagor om stordåd eftersom de berättelser våra mödrar ger oss i dag bara handlar om sorg, tårar och bedrövelser.

Ursäkt för massmördare

Vad är då patriotism? "Patriotismen, min herre, är skurkarnas sista utväg", sade Dr Johnson(1). Lev Tolstoj(2), vår tids största antipatriot, definierar patriotismen som den princip som rättfärdigar att man utbildar massmördare, ett yrke som kräver bättre utrustning för att döda människor än för att tillverka livsnödvändigheter som skor, kläder och bostäder, ett yrke som garanterar bättre ersättning och större ära än vad den genomsnittliga arbetaren får.

Gustave Hervé(3), en annan stor antipatriot, kallar med rätta patriotismen för en vidskepelse, långt mer skadlig, brutal och omänsklig än religionen. Religionens vidskepelse kommer från människans oförmåga att förklara naturfenomenen. Alltså, när den primitiva människan hörde åskan eller såg blixten, så kunde hon inte förklara dem och drog därför slutsatsen att det måste finnas en större kraft bakom dem än hon själv. På samma sätt såg hon en övernaturlig kraft i regnet och i naturens andra variationer.

Patriotismen är å andra sidan en konstgjord vidskepelse som upprätthålls genom ett nätverk av lögner och osanningar, en vidskepelse som rånar människan på hennes självrespekt och värdighet och ökar hennes arrogans och inbilskhet.

Den överlägsna pricken

Arrogans, inbilskhet och högfärd är verkligen nödvändiga för patriotismen. Låt mig illustrera detta. Patriotismen förutsätter att vårt jordklot är indelat i små prickar och att varje prick är omgärdad av en järnport. De som har haft turen att bli född i en viss prick anser sig vara bättre, finare, förnämare och smartare än de levande varelser som bor i någon annan prick. Därför är det en plikt för var och en som bor i den utvalda pricken att slåss, döda och dö i strävan att pracka på alla andra sin överlägsenhet.

De som bor i de andra prickarna resonerar självklart på samma sätt. Det innebär att barnets hjärna redan från späd ålder förgiftas med historier, som får blodet att stelna, om tyskarna, fransmännen, italienarna, ryssarna, och så vidare. När barnet har nått vuxen ålder är han grundligt mättad på tron att han är utvald av Vår Herre själv till att försvara sitt land mot en attack eller invasion från någon utlänning. Av den anledningen brölar vi efter en större armé och flotta, fler krigsfartyg och mer ammunition. För det ändamålet har USA på kort tid lagt ut fyrahundra miljoner dollar [motsvarar 55 miljarder kronor år 2004].

Bara tänk på det, fyrahundra miljoner dollar som tas från folkets produkter. För det är garanterat inte de rika som ger pengar till patriotismen. De är världsmedborgare som känner sig hemma i alla länder. I USA vet vi mycket väl att det är sant. Är inte våra rika amerikaner fransmän i Frankrike, tyskar i Tyskland eller engelsmän i England? Och är det inte med världsvan elegans som de slösar bort de förmögenheter som amerikanska fabriksbarn och bomullsslavar har samlat ihop åt dem?

Men sen är inte patriotismen menad för dem som står för makten och rikedomen. Den räcker till för folket. Det påminner om Fredrik den Stores(4), Voltaires(5) hjärteväns, historiska visdom, som löd: "Religionen är ett bedrägeri, men den måste upprätthållas för massornas skull".

Kostnaden i pengar och liv

Patriotismen är en ganska dyr institution. Den kraftiga ökningen av utgifterna för världens ledande arméer och flottor under det senaste kvartsseklet är ett sådant tungt faktum att det borde skrämma varje tänkande ekonomistudent. En fortsatt ökning av krigshetsens krav hotar att kraftigt utarma vart och ett av dessa länder på både människor och resurser.

Det hemska slöseri som är nödvändigt för patriotismen borde vara tillräckligt för att bota varje medelintelligent människa från denna sjukdom. Men patriotismen kräver ännu mer. Folk uppmanas att vara patriotiska och för den lyxen betalar de, inte bara genom att avlöna sina "försvarare", utan också genom att offra sina egna barn. Patriotismen kräver trohet till flaggan, vilket betyder att man måste vara lydig och redo att döda sin far, mor, bror och syster.

Det vanliga påståendet är att vi behöver en stående armé för att skydda landet från utländsk invasion. Alla intelligenta män och kvinnor vet dock att detta är en myt som upprätthålls för att skrämma och förtrycka de lättlurade. Som Carlyle(6) sade, "Krig är ett bråk mellan två tjuvar som är för fega för att utkämpa sin egen strid. Därför tar de pojkar från en by och en till by, stoppar in dem i uniformer, utrustar dem med gevär och släpper loss dem mot varandra likt vilda bestar".

Patriotismen tjänar utsugarnas syften

Det krävs inte mycket klokhet för att spåra en liknande orsak till varje krig. Låt oss ta vårt eget spansk-amerikanska krig, som sägs vara en storslagen och patriotisk händelse i USA:s historia. Som våra hjärtan brann av upprördhet mot de vedervärdiga spanjorerna! Vår upprördhet flammade sannerligen inte upp spontant. Den göddes av flera månaders uppvigling i tidningarna, detta långt efter att "Slaktaren" Weyler(7) hade tagit livet av många ädla kubaner och begått övergrepp mot många kubanska kvinnor.

Ändå måste man i rättvisans namn säga att den amerikanska nationen blev upprörd och stridsvillig och att den slogs djärvt. Men när röken hade lagt sig, de döda begravts och krigskostnaden kommit tillbaka till befolkningen i form av en ökning av varupriser och hyror, alltså, när vi nyktrade till från den patriotiska yran, gick det plötsligt upp för oss att orsaken till det spansk-amerikanska kriget var omtanken om sockerpriset.

Eller för att uttrycka det tydligare, den amerikanska befolkningens liv, blod och pengar användes för att skydda de amerikanska kapitalisternas intressen som var hotade av den spanska regeringen. Att detta inte är en överdrift utan baserat på verkliga fakta och siffror bevisas bäst genom den amerikanska regeringens attityd till den kubanska arbetskraften. När Kuba väl satt i USA:s fasta grepp beordrades samma soldater som hade skickats för att befria Kuba att skjuta kubanska arbetare under den stora cigarrarbetarstrejken, som inträffade kort efter kriget.

Inte heller är vi ensamma om att gå i krig av sådana skäl. Ridån börjar nu lyftas framför motiven bakom det fruktansvärda rysk-japanska kriget, som kostade så mycket blod och tårar. Och vi ser igen att bakom krigets fruktansvärde Molok(8) står den ännu mer fruktansvärda Kommersialismens gud. Kuropatkin, Rysslands krigsminister under den rysk-japanska konflikten, har avslöjat den sanna hemligheten bakom detta. Tsaren och hans storhertigar hade köpt investeringsavtal i Korea och kriget genomdrevs av den enda anledningen att de snabbt skulle kunna samla ihop stora förmögenheter.

Vi amerikaner kallar oss ett fredsälskande folk. Vi hatar blodsspillan. Vi är emot våld. Ändå får vi glädjeryck över möjligheten att fälla dynamitbomber från flygmaskiner över en hjälplös befolkning. Ändå sväller våra hjärtan av stolthet vid tanken på att USA håller på att bli världens mäktigaste nation och att landet till slut kommer att sätta sin järnfot på alla andra nationers nackar.

Sådan är patriotismens logik.

Internationell solidaritet

Tänkande män och kvinnor världen över börjar inse att patriotismen är ett alltför smalt och begränsat synsätt för att möta vår tids behov. Maktens centralisering har skapat en internationell känsla av solidaritet mellan världens förtryckta nationer. En solidaritet som representerar en större intresseharmoni mellan arbetaren i USA och hans bröder i utlandet än mellan den amerikanske gruvarbetaren och hans utsugande landsman. En solidaritet som inte fruktar någon utländsk invasion, eftersom det kommer att få arbetarna att säga till sina herrar, "Stick och döda själv. Vi har gjort det länge nog åt dig".

Vad vi behöver är en utbildande propaganda för soldaten. Antipatriotisk litteratur som upplyser honom om hans yrkes verkliga hemskheter och som gör honom medveten om den människa som genom sitt arbete betalar för hans existens.

Det är exakt detta som myndigheterna är mest rädda för. Det är redan högförräderi för en soldat att delta i ett radikalt möte. Utan tvekan kommer de också klassa det som högförräderi för en soldat att läsa en radikal broschyr. Men å andra sidan, har inte auktoriteter sedan urminnes tider klassat alla framsteg som förrädiska? De som ärligt kämpar för en social förändring kan kosta på sig att konfronteras med sådant, för det är förmodligen ännu viktigare att få in sanningen i militärbarackerna än i fabriken.

När vi har undergrävt den patriotiska lögnen kommer vi att ha röjt vägen för en fantastisk konstruktion där alla nationaliteter ska vara enade i ett allomfattande broderskap, ett verkligt fritt samhälle.

Fotnoter:

(1) Samuel Johnson (1709-1784), engelsk författare och samhällsskribent.

(2) Lev (Leo) Tolstoj (1828-1910), rysk författare, pacifist och antipatriot. Han brukar räknas som en av de tidiga anarkistiska teoretikerna, trots att han själv tog avstånd från benämningen, vilken han förknippade med våld.

(3) Gustave Hervé (1871-1944) var en fransk revolutionär, socialist, internationalist och militant krigsmotståndare. Några år efter Emma Goldmans artikel blev han dock besviken på vänstern, gjorde en ideologisk kovändning och blev fascist, ultranationalist och sedermera en stor beundrare av den italienske fascistdiktatorn Mussolini.

(4) Fredrik II (1712-1786), preussisk kung.

(5) Voltaire (1694-1778), fransk författare och filosof, en de tidiga humanisterna.

(6) Thomas Carlyle (1795-1881), skotsk historiker och författare.

(7) Valeriano Weyler y Nicolau (1838-1930) var Spaniens guvernör på kolonin Kuba. Han orsakade hundratusentals kubaners död genom att de sattes i "rekoncentrationsläger". Hans grymheter användes effektivt i den amerikanska krigspropagandan.

(8) Molok fördöms i den kristna Bibeln och i judarnas Talmud som en grym, hednisk avgud som kräver barnaoffer.