Polisens strategi är
utdefiniering

Ett par tusen personer, miljöpartister, vänsterpartister, ssu-are och transportarbetare i röda jackor gjorde i lördags (den 21 april) gemensam sak under EU-kritiska banderoller. Stämingen var god. Men när marschen börjar smäller någon av ett par knallskott. Det blir ursäkten för polisen att några minuter senare stoppa en del av tåget. Jag skriver ursäkten, för det är alldeles tydligt att polisen har full kontroll över situationen innan de faktiskt ingriper. Vi går helt omgärdade av uniformer och hästar. Det är inget allmänt upplopp i vardande. Demonstranter som polisen ser som harmlösa sorteras bort och får fortsätta tåga.

Det är anarkisterna de är ute efter. Att 150 personer inte rimligen gemensamt kan ha slängt ett par knallskott spelar ingen roll. De betraktas som ett kollektiv och ringas in med kravallsköldar från alla håll. Polisen gör räder in i gruppen, går med batonger och sköldar före och släpar ut demonstranterna en efter en. De gör nästan inget motstånd, spjärnar lite, håller varandra i armarna, men slår inte tillbaka. Det skulle ha varit meningslöst. Övermakten är enorm. De gör det enda de kan: håller ihop, knyter nävarna och sjunger internationalen. Några tonårstjejer gråter. Hundarna skäller. En polishelikopter hörs på avstånd.

Vad vi såg i Malmö igår var en lokal utlöpare av de massprotester som på senare år riktats mot internationella institutioners möten. En orsak till vågen är att dessa möten har blivit symbolen för den internationaliserade kapitalismen, för den annars allt mer osynliga makten. De är konkreta. De hålls på en viss plats, på en viss tid. Det gör det möjligt att mobilisera. Det finns också en spridningseffekt. De olika aktionerna hämtar inspiration från vetskapen om att människor kämpar över hela världen. På ett annat plan tror jag att gatuprotesterna fått en renässans i Sverige därför att allt fler insett att det blivit mindre meningsfullt att organisera sig i de etablerade partierna, eftersom det blivit allt svårare att skilja dem åt, inte minst vad gäller EU- politiken. EU fortsätter att utvecklas i marknadsliberal riktning vare sig unionen domineras av socialdemokratin eller högern.

Inte underligt då att det politiska engagemanget tar sig andra uttryck än hovsamma uppvaktningar för oss som inte har råd med ett lobbykontor i Bryssel.

Polisen gjorde Malmö till en generalrepetition inför Göteborg, ett tillfälle att finslipa metoderna och skrämma demonstranterna. Dessutom, det tror jag var strategin, försökte man utdefiniera anarkisterna som bråkmakare genom att skilja dem från andra demonstrerande grupper. För varje gång det sker blir de mer legitima mål för batongerna, lite mindre medborgare.

Så skapas ordning och säkerhet.

Till priset av att demonstrationsfriheten i praktiken inskränks. Och troligtvis med konsekvensen att aktivisterna på sikt inte nöjer sig med att sjunga. Ja, jag tror att om denna polisens konfrontationspolitik fortsätter, där minsta provokation vedergälls mångfalt, så går vi mot en upptrappning som slutar i precis de gatustrider polisen säger sig vilja undvika.