Lärarnas Riksförbund
går högerns ärenden

Låt oss titta närmare på en av landets alla fackliga organisationer; Lärarnas Riksförbund (LR). Lärarna är en grupp som fått uppleva 1990-talets nedskärningar på nära håll. Plötsligt fanns det inte pengar att köpa in skolböcker för (å andra sidan är det väl inte helt fel att geografitimmarna bygger på elevernas historiekunskaper), elevgrupperna växte så det knakade, kollegorna började trilla av pinn, inga vikarier sattes in och snart var lärarna en allt mer (långtids) sjukskriven yrkesgrupp.

Vad verkar då LR, som organiserar 80 000 lärare, lärarstudenter och studie- och yrkesvägledare, främst vilja göra något åt? Svar: betygssystemet. Skolverket kommer då och då med nya utspel som i korthet går ut på att svenska elever behöver betygsättas tidigare. I maj förra året bemötte LR:s ordförande, Metta Fjelkner, ett av dessa utspel med följande kommentar:

"Tidigare betyg i skolan är något som vi krävt sedan länge. Jag är övertygad att elevernas möjligheter att nå de uppsatta målen ökar med tidigare betyg och jag hoppas att regeringen nu lyssnar till Skolverkets förslag."

Smygmoderata visioner

När LR ska lista nio punkter för att alla elever ska kunna uppnå de mål som finns i läroplanen handlar två av punkterna om betyg. Tidigare, i fler steg och med nationella kriterier. Jämför detta med moderaternas åsikter i betygsfrågan:

"Den information som betygen ger bidrar till elevens och föräldrarnas förståelse för vilka ansträngningar och insatser som behövs för att eleven ska ha möjlighet att uppnå sina egna ambitioner. Därför vill moderaterna att betyg ska ges tidigare än idag. Vi anser att alla elever ska få betyg från och med skolår fem, då det finns nationella kursplaner med mål att uppnå formulerade för varje ämne."

LR ute ur garderoben

Men än så länge är detta är bara indicier. Någon direkt koppling mellan LR och moderaterna finns inte. Eller? I juni gick Metta Fjelkner tillsammans med Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Preisz, den moderate talesmannen i skolpolitiska frågor Sten Tolgfors och moderatledaren Fredrik Reinfeldt ut i en debattartikel i Dagens Nyheter. Plötsligt förde de bägge lärarfacken och moderaterna en gemensam skolpolitik.

Så medan landets lärare fortsätter gå in i väggen, elevernas kunskaper blir allt sämre och arbetarklassens barn råkar värst ut (fattig kommun = fattig skola) kämpar LR för tidigare betyg, en av högerns kärnfrågor i skolpolitiken, och skriver debattartiklar ihop med Reinfeldt.

Den naturliga frågan blir: vem är förvånad över att det knappt förekommer några strejker längre? När högern och de två dominerande fackförbunden gör gemensam sak blir den logiska följden att arbetarnas situation kommer i andra hand. Lärare och elever som vill göra skillnad måste inte bara ta strid mot skolledningen och kommunen utan även mot de etablerade facken. LR och Lärarförbundet har blivit ännu en pinne på karriärsstegen och ordföranden och andra högt uppsatta hoppar gladeligen jämfota på sina medlemmars huvuden och greppar högerns utsträckta händer för att kunna klättra uppåt.

Det bortkastade alternativet

Hade LR varit ett förbund för sina medlemmar och skolans samtliga elever (även de med arbetarklassbakgrund) hade de givetvis riktat in sig på att avskaffa betygen (mindre arbetsbörda för lärarna och mer studiero för eleverna). Man hade istället för att greppa högerns hand dömt ut både socialdemokratins och högerns skolpolitik, eftersom den (ja, det är i stora drag en och samma högerpolitik) bara gynnar överklassens barn på arbetarklassens bekostnad. Som det är nu kan Sveriges lärare bara konstatera att de inte har någon som företräder dem gentemot arbetsgivarna.

Om vi kommer få se fler strejker i år? Kanske, men de kommer knappast beröra landets lärare. Med två fackförbund som sitter i knät på högern kommer röken från fredspiporna även i fortsättningen ligga tät över landets skolor.