Vilka betalar priset för
det moderna Kina?

Mao Zedongs död 1976 avslutade den så kallade "kulturrevolutionen" som under tio års tid förföljt och mördat intellektuella, högutbildade och andra som ansågs vara "hot" mot den rådande makten. Gamla kinesiska tankesätt, seder och bruk hade nästan helt raderats ur folks medvetande och "Maos lilla röda" var i praktiken den enda "visdom" man hade att tillgå. Den kinesiska kulturen var döende.

Efter 1976 var det fritt fram för nya liberala krafter att ta över ledningen av Kina. Med hjälp av västerländska investeringar i form av kapital och teknologi lade man grunden för den industrialisering som pågår för fullt än i dag. Landet styrs förvisso fortfarande utav kommunistpartiet, om än i något "moderniserad skepnad". Men folkets rop efter rättvisa och demokrati slås fortfarande ner med militärt våld - förtrycket lever vidare.

Supermakten Kina

Under 80- och 90-talen stärktes landets ekonomi radikalt och nu, ungefär 20 år efter att den ekonomiska boomen tagit fart, fortsätter landets tillväxt i ett rasande tempo. Miljontals människor har lyfts ur fattigdom och landet kan numera titulera sig som världens sjätte största ekonomi. Inträdet i World Trade Organization (WTO) och tillkännagivandet av att Kina till slut nu faktiskt blir värdland för de Olympiska Spelen 2008 tyder på en ökad acceptans och respekt från omvärldens rika länder. Ryggdunkningarna har bara börjat.

Kina har på allvar utmanat USA som världens enda supermakt och de multinationella företagen står i kö för att få investera sina miljarder i det man hoppas och tror vara "framtidens marknad" ett tag till.

Kina har genomgått en stor social förvandling under de senaste decennierna. Uppskattningsvis har 150 miljoner bönder lämnat landsbygden och tagit sig till städerna. Några flyttar utav egen vilja dit jobben och framtiden sägs finnas medan andra inte har något val. Kinas norra territorium håller i rask takt på att förvandlas till öken och stora områden har redan nu förvandlats till en plats bestående av sand och sönderbrända åkrar.

Även om befolkningsmängden till viss del alltid legat Kina i fatet syns kontrasterna tydligare nu än på länge. I och med den blomstrande ekonomin har en helt ny medelklass vuxit fram och allt fler sägs få "det bättre" - samtidigt som dom fattiga blir allt fattigare. Prostitutionen ökar dramatiskt och våldet likaså. I takt med att affärsvärldens höjdare allt mer opererar i Kina väljer statsmakten att "snygga upp" innerstäderna genom att med hårdhandskarna "rensa" upp i slummen och kåkstäder rivs för att de råkar vara belägna på den plats där framtida OS-arenor ska byggas. Alla tycks inte få plats i den kinesiska vinstmaskinen.

Kina är också Sveriges största handelspartner i Asien och under 2004 omsatte handeln länderna emellan cirka 5,5 miljarder amerikanska dollar. Sverige sägs ha "mycket goda relationer med den kinesiska staten och dess folk". Under samma år rapporterade SwedWatch att de kinesiska leksaker som köptes in av Brio, COOP, ICA, Åhléns och Top Toy (BR-leksaker och Toys R Us i Norden) tillverkades under orimliga förhållanden.

Överträdelserna gällde bland annat extremt långa arbetsdagar, ohälsosam arbetsmiljö och bristande försäkringsskydd. Seriösa fackföreningar existerar knappt för den allmänna och hårt utnyttjade befolkningen trots att svenska företag säger sig "ställa mycket hårda krav" på landets producenter. Moder Svea och Bror Duktig har tydligen inte allt för mycket att säga till om i kapitalismens mecka.

En miljö av sällan skådat slag

Men det är inte bara den ekonomiska förändringen som gör sig synlig. De ständigt återkommande bilderna av det "asiatiska bruna molnet", av jorderosionen som orsakats av storskalig timmerfällning och de förgiftade floderna talar också sitt tydliga språk. Man beräknar att 300 000 kineser per år kommer att dö på grund av luftburna föroreningar i form av smog och blyhalterna i blodet på landets storstadsbor ligger högt över den medicinskt accepterade nivån.

År 2004 såldes det 5 miljoner bilar i Kina och om 20 år beräknas det totala antalet sålda bilar uppnå ofattbara 130 miljoner. Den redan dåliga luften i Kinas storstäder kommer bara att bli sämre och sämre. Många västerlänningar som är stationerade i Kina kräver luftfilter av sin arbetsgivare och flera luftrenare rapporteras ha sålts till Svenska ambassaden, Ikea och, håll i Er nu, även till Volvo!

I november 2005 läckte stora mängder av ämnet bensen ut i floden Songhua efter en explosion i en kemisk fabrik i staden Jilin. Myndigheterna mörkade händelsen i nio dagar innan förödelsen hade spridit sig till den ryska staden Chabarovs via floden Amur. Dricksvattnet i flera städer blev odrickbart och frågan är om dessa känsliga vattendrag och floder någonsin kommer att kunna återhämta sig igen.

Kortsiktig energipolitik

Kina är i dag en utav de största importörerna av uran och landet ska, enligt Kinas atomenergiorgans VD Zhang Fubao, bygga två till tre nya 1000-megawattsreaktorer varje år fram till 2020 för att ha möjlighet att leva upp till landets energislukande industri.

Som det är idag så går de skitiga kolkraftverken runt Shanghai på högre varv än de borde och man använder sig utav dåligt kol samtidigt som underhållet av de nuvarande kraftverken kommer i andra hand. Kinas energipolitik kan lindrigt sagt jämföras med en tickande bomb. År 2030 kommer Kina att släppa ut mer klimatförstörande gaser än USA som i dag släpper ut mest i världen. Förra året stod Kina för drygt 14 procent av det totala utsläppet av växthusgaser mot USA:s 25 procent enligt SvD.

Arbetet i kolgruvorna är dessutom förenat med livsfara då dödligheten är hög. Man beräknar att så många som 55 personer om dagen dör till följd av bristande säkerhet och gruvrelaterade sjukdomar så som "stenlunga". Kollapsande gruvor och att den underjordiska gasen i de trånga gruvgångarna självantänds är andra orsaker. Dessa explosioner dödar alla inom ett par hundra meter.

Teak - Burmas guld

Som om inte detta vore nog så är Kina dessutom en utav de största importörerna av tropisk regnskog. Möbler, leksaker och andra produkter som bland annat tillverkas av teak, ett trädslag som till den största delen endast växer naturligt i militärregimens Burma, har fått flera miljöorganisationer (bland annat Svenska Naturskyddsföreningen) att reagera.

Efter juntans övertag 1988 har landets naturresurser exploaterats hårt och de mänskliga rättigheterna har grovt åsidosatts. Burmas "regering" uppger stolt att man årligen säljer mer än 300 000 kubikmeter timmer till länder världen över och att man årligen får uppemot 200 miljoner amerikanska dollar för besväret.

Burma hade tidigare en lång tradition av ett skonsamt skogsbruk där skötsel, återplantering och ett skonsamt timmeruttag varit viktiga komponenter. Men när ursprungsfolken tappade kontrollen över naturskogarna fick Burmas långa tradition av ett varsamt skogsbruk ett drastiskt slut. Den klassiska avverkningen, som tidigare gjordes med hjälp av elefanter, har nu ersatts med tungt mekaniserade avverkningsmetoder. Den burmesiska regimen sägs vara en utav världens värsta förtryckare av de mänskliga rättigheterna och alla protester mot skogsavverkningen har krossats brutalt.

"Tänk om alla kineser hoppade på en och samma gång..."

Trots lovorden från världens regeringar om att framtidens framtid ligger i öst går det inte att komma ifrån att om Kinas ekonomiska utveckling fortsätter i samma riktning, är katastrofen snart ett faktum. En blind vinstmaskin bortom all kontroll som dessutom, tack vare sin ekonomiska status, hela tiden vinner mark i striden om världsherraväldet. Den redan starka alliansen med EU och USA gör att sannolikheten för en medveten kursändring tyvärr är minimal.

Låt oss hoppas att de inhemska gräsrotsrörelserna växer sig starka och att de hittills relativt tandlösa miljöorganisationerna hittar råg till ryggen. Tillsammans är man stark sägs det och folket i Kina har snart inte längre något annat val än att reagera och agera mot det som nu sker. Konflikten i Huaxi i början på 2000-talet är ett bra exempel på motstånd, de massiva protesterna under WTO-mötet i december 2005 ett annat.

Risken är att all annan miljöpolitik kommer att visa sig vara förgäves om man inte lyckas få Kina på rätt spår - vi kommer alla att vara med och betala det globala priset.