Ohållbar icke-utveckling

Det här är första gången jag någonsin hört talas om något sådant, har USA ett engagemang för en hållbar utveckling? Så vitt jag vet, ligger USAs engagemang inom ohållbar ickeutveckling. Programmen är inbyggda i USAs policy, ta en titt på WTOs (World Trade Organization) regler, till exempel TRIP och TRIM, (Trade-Related Intellectual Property, Trade-Related Investment Measures - Handelsrelaterad Intelektuell Egendom , Handelsrelaterade Investerings Åtgärder) är till för att motverka utveckling och motverka tillväxt. Så de intellektuella egendoms rättigheterna är bara skydd för en monopolistisk prissättning och kontroll, för att garantera att företagen, vid det här laget stor-företagen, har rätt att ta ett monopolpris, för att garantera att till exempel de farmakologiskt producerade medicinerna kommer vara prissatta på en nivå där större delen av världen inte har råd med dem, även personer här. Till exempel, medicin är mycket dyrare i USA än samma medicin i Kanada, och ännu dyrare än i Europa, och i tredje världen är det här en dödsdom för miljontals människor.

Andra länder kan producera medicinen. Och under de tidigare patentregimerna, så fanns det process patent. Jag vet inte om de är legitima, men process patent betydde att om ett farmakologiskt företag kom på ett sätt att tillverka en medicin, så lunde någon smartare komma på ett bättre sätt att göra det eftersom det enda som var patenterat var tillverkningsprocessen. Så om den brasilianska farmakologiska industrin kom på ett sätt att göra det billigare och bättre så, okej, kör på. Det skulle inte vara ett patentintrång. WTO regimen insisterar i stället på produkt patent, så att du inte kan komma på nångång bättre tillverkningsprocess. Lägg märke till att det bromsar utvecklingen och tillväxten, precis som det är tänkt. Meningen är att hålla nere på upptäckter,tillväxt och utveckling och hålla den extremt höga profiten uppe.

Nåväl, de farmakologiska företagen och andra hävdar att de behöver den [profiten] för att få tillbaka pengarna som satsats på forskning och utveckling. Men titta lite närmare. En väldigt substansiell del av utvecklingen och forskningen betalas av allmänheten. I en snäv mening, så är det i storleksordningen 40 till 50 procent. Men det är en underskattning, eftersom det inte räknar med den grundläggande biologin och annan grundläggande vetenskap, och all den betalas av allmänheten. Så om man får fram en realistisk siffra, så är det en väldigt stor del som betalas av allmänheten. Nå, låt oss säga att det är så mycket som 100 procent. Då försvinner all motivation för den monopolistska prissättningen helt, och del skulle vara en stor fördeln för välfärden [om den försvann]. Det finns inga försvarsbara ekonomiska motiv för att inte göra detta. Det finns ekonomiska motiv, profit, men det är en ansträngning för att hindra tillväxt och utveckling.

Men hur var det med TRIM? Vad gör de? TRIPs är en ren protektionism till vinst för de rika och de mäktiga, genom förtag som är subventionerade av allmänheten. TRIMs är lite mer subtila. Vad de kräver är att ett land inte kan påtvinga villkor på vad en investrare har bestämt sig göra. Anta att General Motors, t.ex., bestämmer sig för att "outsourca" en del av sin produktion, för att få delar tillverkade i länder med billig icke-fackligt organiserad arbetskraft, för att sedan skicka delarna tillbaka till General Motors. Nå, för de utvecklande länderna i Asien som lyckats bra, har ett av sätten att utvecklas varit att blockera sådana saker, genom att insistera om att om det ska vara en utländsk investering, så ska den genomföras på ett sådant sätt att det var produktivt för det mottagande landet. Så att det var tvunget att det innebar någon form av teknologisk överförning, eller så att det var tvunget att det investerades i de ställen de ville att det skulle investeras, eller att en viss proportion av investeringen skulle gå till export av vinstgivande produkter. Massa olika sådana anordningar. Det är en del av det tillvägagångssätt som skapade det östasiska ekonomiska miraklet. Av en tillfällighet så var det också så som andra outvecklade länder utvecklades, inklusive USA, med hjälp av överflyttning av teknologi från England. Dessa tillvägagångs sätt blockeras i dag av TRIM. Till ytan verkar det som om de ökar den fria handeln, men vad de egentligen ökar är storföretagens möjligheter att genomföra centralt administrerade transaktioner över gränserna, för den outsourcing och interna omplaceringar är just central administration. Det är inte handel utav någon meningfull betydelse. [Det menas alltså att outsourcingen inte handlar om att man köper deras varor utan att man gör en intern omstrukurering för att få billigare personal som inte gnäller örers.anm.] Och återigen så underminar det tillväxt och utveckling.

Faktum är, att om du tittar närmare på det, så är det som blir institutionerat en regim som kommer förhindra den typ av utvecklingen som har tagit plats i de länder som i dag är rika, industriländer, inte den bästa utvecklingen man kan tänka sig i och för sig, men åtminstone någon form av utveckling. Om man går tillbaka från England till USA, till Tyskland, Frankrike, Japan, Korea, varenda en av dessa länder utvecklades genom att radikalt bryta mot de principer som nu byggs in i WTO. Dessa principer är metoder för att underminera tillväxt och utveckling och förskäkra maktkoncentrationen. Frågan om en hållbar utveckling tas inte ens upp. Det är en helt annan fråga. Hållbar utveckling betyder till exempel att uppmärksamma det som kallas externaliteter, sakerna som företagen inte tittar på.

Så ta till exempel handel. Handel är tänkt att öka välståndet. Kanske gör den det, kanske inte, men man vet inte vad den gör innan man räknar in handelns kostnader som normalt inte räknas, till exempel kostnaderna för föroreningar. När man flyttar något från hit till dit så skapas föroreningar. Det kallas en externalitet, den räknar man inte in. Det är kostnader för resursförbrukning, som att man förbrukar resurserna för jordbruk. Det är militära kostnader. till exempel oljepriset hålls mellan vissa gränser, inte för högt, inte för lågt, av en väldigt substansiell del av Pentagon riktad mot mellanösterns oljeproducenter, inte för att USAs arme tycker om ökenträningen eller nått sånt, utan för att det är där oljan finns. Man vill vara säker på att priset inte blir för högt, eller för lågt, utan håller sig där man vill ha det. Det här har inte undersökts särskilt mycket, men en undersökning av en konsult för USAs energi departement uppskattade att Pentagons utgifter ensamma uppgick till ungefär 30 procent av oljepriset, någonstans i den storleksklassen.

Nå, vid närmare undersökning, så finns det massa såndana här saker. En annan av handelns kostnader är att den driver bort folk från sin försörjning. När man exporterar amerikanska subventionerade jordbruksprodukter till Mexiko, så tvingar den ut miljoner av bönder från sina gårdar. Det är en kostnad. Faktum är att det är en dubbel kostnad, eftersom det inte bara är dessa miljontals bönder som lider, de tvingas också in till städerna där de sänker lönerna, så att andra får lida, inkluderat, tillfälligtvis, amerikanska arbetare, som nu fÂr konkurera mot ännu lägre löner. Det här är en kostnad. Räknar man in de här kostnaderna så får man en helt annan bild av ekonomiska interaktioner.

Av en slump så är det också sant när det gäller något som BNP. Tar man en titt på hur man mäter BNP så visar det sig att det är högst ideologiskt. Ett exempel på hur man på ett sätt kan öka USAs BNP är precis vad man gör, nämnligen struntar i att reparera vägar. Om man inte reparerar vägarna så får man massa hål i gatan, och det betyder att när bilarna kör omkring så går de sönder. Det betyder att man måste köpa en ny bil. Eller så får man åka till verkstaden för att laga den osv. Det hela ökar BNP. Man får folk att bli sjukare genom att förorena atmosfären. Det ökar BNP eftersom de måste åka till ett sjukhus och betala doktorer och köpa mediciner osv. Faktum är att det som ökar BNP i samhället som det nu är organiserat inte är något särkskilt meningsfullt sätt att mäta välfärd på.

Det har lagts ner energi på att konstruera andra sätt att mäta det här och de ger en väldigt annorlunda bild [än att se på BNP]. Som exempel är USA ett av de få industriländer som inte publicerar regelbundna sk sociala indikatorer, mätningar av den sociala välfärden, som barnmisshandel, dödlighet och alla möjliga saker. De flesta länder gör det. Varje år har de en mätning för att mäta dessa sk sociala indikatorer. USA har det inte, så det är ganska svårt att få någon uppfattning om landets sociala hälsa. Men det finns ansträngingar för att få det.

Det finns ett stort projekt på Fordham University, ett jesuitiskt universitet i New York. I åratal har de försökt att mäta USA sociala hälsa. De kom just ut med sin senaste rapport för ett par månader sedan. Det är intressanta saker. Enligt deras analyser av den typ av mätningar som jag nämnt, så fram till 1975, genom de "gyllene åren" som de kallas, så steg den sociala hälsan, mer eller mindre, i takt med ekonomin. Den följde ekonomin. När den gick upp, så gick den sociala hälsan upp. Efter 1975 så delade de sig. Ekonomin har fortsatt växa, dock lite saktare än tidigare, men den sociala hälsan har sjunkit. Och den fortsätter sjunka. Faktum är att de kom fram till att USA är i en recession, och en rejäl sådan, om man ser det från åtgärderna i frågans sida. Det är då man börjar titta på frågor som hållbar utveckling, meningsfull utveckling. Men det kräver ett helt annat perspektiv på alla dessa frågor om ekonomi och konsekvenser etc., frågor som defenetivt måste ställas. Och det är de här frågorna som kommer upp när folk pratar om en hållbar utveckling, men USA har verkligen inga sådana program. Det borde man ha, men har det inte.