Talibanerna är tillbaka

Försvarsminister Leni Björklund försvarade nyligen (29/1) sin överenskommelse med USA:s försvarsminister Donald Rumsfeld i Göteborgsposten, om att utöka antalet svenska soldater i Afghanistan.

Hon skriver att Sveriges Nato-ledda trupper är där för att "stödja Afghanistans valda regering att skapa säkerhet i landet". "Sverige gör väldigt viktiga insatser för Afghanistans utveckling, både genom militära insatser och genom bistånd", menar hon.

Problemet är bara att den svenska modellen har gjort det möjligt för talibanerna att ta sig tillbaka till makten. Det ses nämligen inte längre som så hemskt att vara taliban. Eller åtminstone en taliban som har bett om förlåtelse och lovat att lyda.

Så verkar resonemanget gå bland styrande svenskar och Afghanistans övriga ockupanter, eftersom de numera låter ex-talibanerna arbeta sig tillbaka till makten.

Val under ockupation

Under höstens parlamentsval stärkte de ex-talibanerna sin position i landet. BBC rapporterade att bland annat "[f]öre detta mujaheddin-befälhavare, påstådda opiumbaroner och före detta talibaner, inklusive Mulla Rocketi, berömd för sin forna stridsförmåga" valdes in.

- De borde åtalas, kommenterade nyvalda Malalai Joya, som påstår sig höra till de få undantagen i församlingen.

Men några åtal väcks naturligtvis inte, eftersom även de grövsta förbrytarna behövs för att upprätthålla det som Leni Björklund kallar säkerhet.

"Reformerade" talibaner

Mulla Rocketi är kanske den mest ökända krigaren av parlamentets talibaner. Han tillfångatogs av amerikanerna, skickades till den ännu mer ökända Guantánamobasen och fick sedan återvända.

Det skulle inte ha varit särskilt svårt att väcka åtal mot honom, men av någon anledning var det inte intressant för USA:s myndigheter.

Den amerikanska journalisten Andrew Maykuth intervjuade Mulla Rocketi 2003 och beskrev honom så här:

"Mulla Abdul Salam blev först känd för sin talang för att sikta med granatgevär mot de sovjetiska ockupationstrupperna, vilket gav honom smeknamnet 'Rocketi'. Sedan blev han ökänd när han gick över till talibanerna, hos vilka han var tillräckligt högt uppsatt för att luncha privat med Osama bin Laden en gång".

Journalisten intervjuade även guvernören Hamidullah Kahn Tokhi, en långvarig motståndare till talibanerna, som jämförde Mulla Rocketi med talibanledaren Mulla Omar:

- Om regeringen anställer Mulla Rocketi så skulle de lika gärna kunna ge Mulla Omar ett jobb, sade han.

Mulla Rocketi är, som sagt, inte ensam. Den engelskspråkiga pressen använder numera ofta uttrycket "reformed Taliban" om honom och hans vänner. Den inflytelserika tankesmedjan Rand Corporation släppte 2004 ett referat av en strategidiskussion som kan laddas ner i pdf-format här. Rand Corporation skriver:

"talibanerna besegrades inte helt. De smälte helt enkelt bort för att kunna slåss ännu en dag. Indien har oroats av rapporterna om 'måttfulla talibaner'/.../

Vi borde fokusera oss på att inte forma några måttfulla talibaner, utan reformerade. Men även en reformerad taliban kan vara farlig och deras användbarhet i regeringen är oklar. Om det inte lyckas med reformerade talibaner så skulle Afghanistan kunna splittras i tre delar".

Mulla Omars högra hand

Hongkongbaserade Asia Times har genom flera grävande artiklar gjort mycket för att upplysa världen om talibanernas återtåg till makten. För ett år sedan skrev tidningen:

"Två grupper av talibaner har lämnat sin ledare Mulla Omar för att ansluta sig till [regeringen i huvudstaden] Kabul: den första är de som organiserades av Pakistans säkerhetstjänst (ISI) strax efter talibanregimens fall 2001 /.../

Pakistan försökte lyfta fram dem för att återfå inflytande i landet. USA gillade inte den tanken från början eftersom de ansåg att de var en hop obetydliga mullor.

Men efter att USA:s ansträngningar i Afghanistan hade börjat svikta godtog Washington idén med ISI:s hjälp och bjöd in talibanerna till Kabul och tänkte sig att de hade ett utställningsvärde för världspressen som 'goda' talibaner som kunde enas med president Hamid Karzais regering.

Den andra gruppen talibaner innefattade sådana människor som Mulla Jalil och Mulla Abdul Salam Rocketi. Jalil var en gång i tiden Mulla Omars högra hand och arresterades i Pakistan. Rocketi var en mäktig befälhavare som tillfångatogs i Afghanistan. /.../

De ’omvända' mullorna insåg nog att de hade små chanser att överleva om de inte spelade med ISI:s och senare USA:s planer. De tillfångatagna befälhavarna som Rocketi hade heller inget annat val än att spela med".

Asia Times förutspår dock att talibanerna ännu en gång kommer att vända sig om för att bita sina hussar i handen. Och visst är den risken uppenbar.

Breda, överlappande härskande grupper

Hur starka är talibanerna i parlamentet då? Den amerikanska militärtidskriften Strategic Insights skriver i sitt februarinummer att parlamentet domineras av "fem breda, möjligtvis överlappande grupper". En av grupperna består av

"forna medlemmar av det talibanska etablissemanget. Tre framstående forna talibaner ur den senare kategorin var den före detta befälhavaren Haji Mullah Abdul Salaam Rocketi, före detta provinsguvernören Mawlavi Islamuddin Mohammadi och en före detta högt uppsatt säkerhetstjänsteman, Hanif Shah Al-Hussein".

Att de fem grupperna möjligtvis överlappar varandra får en att misstänka att alla grupperna består av brottslingar av likartad kaliber. En misstanke som inte direkt försvagas om man läser något som har skrivits om Afghanistans nya elit av någon människorättsorganisation med koll på landet. Att vissa av skurkarna råkar ha etiketten "taliban" gör dem inte särskilt unika när det gäller vidrigheter.

Många suspekta samarbetspartners genom historien.

Det är inte heller första gången som USA samarbetar med galningar. Historien är full av liknande exempel. Den som inte tror på Yelah kanske tror på CNN, som exempelvis beskriver Kambodjas förra diktator Pol Pot och hans rörelse efter det fruktansvärda, besinningslösa massmordet i landet:

"En gång i tiden backades Pol Pot militärt av både Kina och USA eftersom de Röda Khmererna sågs som det enda valet gentemot de invaderande vietnameserna i slutet av 1970-talet."

Ett besök på statliga Interagency Working Groups hemsida rekommenderas annars varmt. Myndigheten har uppgiften att granska USA:s avhemligade dokument om japanska och tyska krigsförbrytare. Ett av myndighetens pressmeddelanden berör bland annat den ökände nazistiske krigsförbrytaren Adolf Eichmann.

"Nysläppta dokument visar att minst fem av Eichmanns medarbetare, var och en av dem en betydande deltagare i Hitlers krig mot judarna, hade arbetat för CIA. Dessutom avslöjar dokumenten att minst 23 krigsförbrytare eller nazister uppsöktes av CIA för rekrytering".

USA har samarbetat med "reformerade" nazister, röda khmerer, fascister i Latinamerika och många andra. Samarbetet med "reformerade" talibaner är därför en ganska logisk följd.

Sveriges öppna medlöperi

Vi borde inte alls ha förvånats när George W Bush i sitt senaste tal till nationen sade att "enda vägen till att kontrollera vårt öde går genom vårt ledarskap, så USA kommer att fortsätta att leda". Utan att tillfråga cirka sex miljarder människor som är tvungna att ledas vare sig de vill eller inte.

Sådär har maktgalna världspolitiker alltid resonerat. Målet är att behålla eller öka makten, med vilka medel som helst.

Det nya, eller rättare sagt nygamla, är istället att Sverige helt öppet spelar med i detta spel - utan att rodna det minsta. Moraliskt sett är det givetvis vidrigt. Men det kanske finns andra skäl som väger tyngre.