Därför hatar de er

”Varför hatar de oss” frågade George W Bush sig i sitt tal inför kongressen någon vecka efter 11 september 2001. ”De” var givetvis araberna, muslimerna. ”De hatar oss på grund av vår frihet” eller för att de ”hatar vårt sätt att leva” var två svar som dök upp. På mer än ett sätt påminner denna "Varför hatar de oss"-debatt om dagens debatt efter Mohammedteckningarna.

I den amerikanska självbilden ingår att landet är det friaste i världen och tack vare detta också ett av världens mest ”multietniska” samhällen där kulturer existerar fredligt sida vid sida. Men självbilden ger ett rejält misspass när den placeras på verkligheten - vilket får till följd att kontrasten blir enorm mellan retorik och handling. Eller rättare sagt; retoriken blir en förolämpning när praktiken går i rakt motsatt riktning.

Som när Bush förklarar att ”med friheten följer ett ansvar att vara omtänksam om andra”. Uttalandet är en fruktansvärt nedlåtande spottloska mot alla muslimer som ser hur USA agerar politiskt i Mellanöstern. För vilka ”andra” är det han syftar på? Är det irakiska eller afghanska civila? Eller det stackars saudiska kungahuset som behöver den varma amerikanska omtanke det får? Eller Saddam på den tiden då han med västs goda minne och medhjälp gasade sin egen befolkning? Klart killen behövde lite omtänksamt stöd. Eller?

Europa dryper av fördomar

I Danmark har en motsatt självbild vuxit fram. Dansk Folkeparti bygger sin världsuppfattning på dels islamofobin och dels idén att danskar är en ytterst homogen folkgrupp. Som integrationsministern Bertel Haarder uttryckte det för ett par år sedan: ”Danmark är en stam, inte något land.” Danmarks regering har friskt agerat i den andan genom att leverera en allsköns uppsättning direkt rasistiska lagar. Dessutom har regeringen villigt ställt upp i ”de villigas koalition” i Irakkriget.

När Torsten Kjälvemark i Aftonbladet (20/2) skrev en lång artikel om Edward W Said citerade han Saids påpekande att västvärlden dryper av ”subtila och bestående eurocentriska fördomar mot de arabisk-islamska folken och deras kulturer”. I USA är araber ”antingen oljeleverantörer eller terrorister”. Såväl rent idémässiga förolämpningar som den brutala imperialismen har skapat ett välförtjänt USA-hat, som för den delen även riktas mot Europa.

Mohammedbilderna var bara en utlösande händelse. Droppen om man så vill. Precis som de svarta i USA på 60-talet gick ut i kravaller mot samhället slår muslimer över hela världen tillbaka mot det mäktiga väst. Det är definitivt ingen "kamp mellan civilisationer", som Samuel Huntington påstår (vars bok lägligt kommer på svenska nu), det är ingen "avundsjuka på västerländsk livsstil". Det handlar om frustration över såväl imperialismen som den respektlöshet som hela tiden når högre nivåer.

Islamofobin bara ”buisness as usual”

Rasistiska och nedlåtande föreställningar om andra kulturer är en djupt rotad del av det ”europeiska kulturarvet”. Det har varit imperialismens och kolonialismens signum. Den nyväckta islamofobin och ”demokratiseringen” av Mellanöstern, bygger på samma grundtankar som den ”vite mannens börda.” Denna makthavarnas tradition av häcklande och av att sparka nedåt har Danmark och Jyllands-Posten burit vidare i yttrandefrihetens namn.

Det handlar således sist av allt om yttrandefrihet. Det handlar om ”buisness as usual”. Men det här vill västmakterna inte låtsas om. De vill ha enkla förklaringar till upprördheten, och varför då inte skylla på Mohammedteckningarna? Eller ett muslimskt förakt för yttrande- och tryckfrihet?

Spelar extremisterna i händerna

Och visst, varför skulle människor i Mellanöstern vilja ha Bush och Blairs version av ”frihet” och ”omtanke”? När friheten inget annat är än den starkes rätt och omtanken inget annat än sörjandet för egenintresset. Å andra sidan är det självklart att majoriteten i de muslimska länderna vill se yttrandefrihet och tryckfrihet på hemmaplan. Det finns exempelvis en nyligen genomförd Gallupundersökning i flera muslimska länder som visar just detta.

Men vad händer då om regimerna i väst och deras nyttiga idioter i pressen använder tryck- och yttrandefriheten som argument för att håna och förlöjliga islam? Jo, som John Esposito, lärare i Mellanösternstudier vid Georgetown University, påpekar, “teckningar som förnedrar profeten och islam förstärker den muslimska vreden, förödmjukelsen, den sociala marginaliseringen och slår in en kil mellan västvärlden och de moderata muslimerna, vilket otvivelaktigt spelar extremisterna i händerna.”

Som man sår får man skörda

Jyllands-Postens agerande och de patetiska stöduttalandena från västregeringarnas sida, är ren mumma för de religiösa idioterna. De är rädda för moderata islamska strömningar, och ännu mer för sekulära krafter, som arbetarrörelsen i Iran exempelvis, och är glada över att få en möjlighet att ena befolkningen mot en yttre fiende. De kan argumentera för att ”se här: detta är vad yttrandefrihet egentligen är: ett maktmedel för den starkare att sparka neråt och håna profeten”. De kan enkelt utnyttja det amerikanska och europeiska agerandet i Irak och Afghanistan, för att inte tala om Palestina, och lyckas på så sätt uppbåda ett hat och en vilja till extrema kampmetoder.

Som man sår får man ju skörda som det heter. Men sammanfattningsvis: Mohammedteckningarna handlade inte om yttrandefrihet. Det var bara klassisk europeisk rasism med djupa rötter. Upprördheten bland muslimer handlade inte så mycket om teckningarna som det sammanhang teckningarna är en del av. Imperialism och ett ständigt pågående förolämpningskrig. Det finns heller inget ”civilisationernas krig”. Men det finns ett fullständigt legitimt hat, utan några religiösa undertoner, mot europeisk rasism och mordisk imperialism. Det hatet är vi många som delar. Helt och fullt.