Lördag 13 maj 2006
”När polismannen, till synes livlös, låg ned kom en aktivist fram och sparkade besinningslöst på honom. En annan polis, som såg sin kamrat falla ihop, avlossade då tre eller fyra skott mot demonstranterna.” (Expressen 2001-06-16)
Det skiljer sjuttio år mellan nyhetsrapporteringen från Ådalen och Vasaplatsen i Göteborg, men medias behov av att med rena lögner svartmåla demonstranterna och beskriva beväpnad polis som maktlös har på intet sätt förändrats.
Arbetarna i Ådalen hade inga vapen på sig när skotten föll 1931. Trots det lever högermediernas lögner om att massakern inleddes genom att massan öppnade eld kvar. Faktum är att utredarna efter händelsen så förtvivlat letade efter belägg för att arbetarna skulle ha varit våldsamma att till och med skador på fanorna (troligtvis orsakade av rikoschetterande kulor) fördes fram som bevis.
En ensam demonstrant med gatstenar blir på samma sätt en livsfara för en grupp beväpnade poliser. Trots att poliserna har vapen är det demonstranten som utmålas som farlig. Och det gäller tyvärr inte bara på högerpressens ledarsidor utan även i rättssalarna.
Efter händelserna i Ådalen dömdes flera arbetare till hårda straff för misshandel av strejkbrytare. Samtidigt dömdes den för insatsen högst ansvarige militären, Nils Mesterton, till ynka åtta dagars arrest. Fem arbetares liv bedömdes inte vara mer värda än så. Sjuttio år senare frias den ansvarige för polisinsatsen i Göteborg, Håkan Jaldung, medan rätten med manipulerad bevisningen dömer demonstranter till straff vida strängare än praxis.
”Flummigt prat av typ "demokratin ska inte skyddas genom inskränkningar" bemöts med lika stor eller större respekt än enkla sanningar om att polisen har rätt att i trängda lägen använda våld och tjänstevapen.” (Svenska Dagbladet 2002-12-03)
Utgjorde en stenkastande demonstrant ett sådant hot mot poliserna att beskjutningen av honom (dessutom i maghöjd) kan rättfärdigas? Är arbetare utrustade med fanor ett reellt hot mot beväpnad militär? De frågorna ska man, enligt högerpressen, inte ställa eftersom det blir för flummigt. Det är givetvis helt logiskt, då en kula i magen på arbetarklassen är en fjäder i hatten för överklassen.
Kommer vi få se fler Ådalen och Göteborg i framtiden? Förmodligen är svaret tyvärr ja. Räkna med att högern även då kommer stå bredvid med pennan i högsta hugg, redo att skriva om historien.