Hur skillnad görs i
arbetslivet

För att förstå hur arbete värderas och hur arbete kopplas till välfärd, men också till integration, måste vi gå in på vad som kännetecknar arbetsmarknadspolitik, arbetsliv, arbetsorganisation och synen på vad som är arbete.

I integrationsrapporter och valpropaganda hör vi att när integration sägs följs det av tal om arbete. Ett löfte som ges är att invandrarnas utanförskap ska brytas. I SVT:s program Agenda ger AMS (Arbetsmarknadsstyrelsen) generaldirektör Bo Bylund en uppmaning till arbetsgivare att ”bry sig” och anställa invandrare. Tonen liknar den biståndspolitiska att ”vi” ska hjälpa ”de andra, de svaga”, som ska ge tillbaka genom att anpassa sig till vad de erbjuds. Receptet mot utanförskap är lönearbete. Punkt.

Paulina de los Reyes, docent i ekonomisk historia, är redaktör för Arbetslivets (o)synliga murar (SOU 2006:59). Hon skriver: ”Så länge politiken insisterar på att åtgärda ”invandrarnas utanförskap” kan det o(jäm)likhetsskapande arbetslivet förbli osynligt.”

Arbetslivets (o)synliga murar (SOU 2006:59) och På tröskeln till lönearbete (SOU 2006:60) är två rapporter som släpptes i juni. (1) I dem blir ojämlikhet i arbetslivet synligt. I rapporterna granskas hur hinder och skillnader görs mellan olika grupper och mellan arbetslivets olika områden. Hindren och skillnaderna får också sidoeffekter för livsvillkor och tillgång till välfärd. Om du låses in i tillfälliga osäkra anställningar eller ”extra vid behov” med otrygga anställningsvillkor påverkar det din a-kassa, sociala förmåner, pension, möjlighet till bostad och att få lån med rimlig ränta.

Flera exkluderande strukturer på arbetsmarknaden

I rapporterna märks förutom ett antirasistiskt perspektiv ett intersektionellt perspektiv och en marxistisk analys av välfärd i ett kapitalistiskt samhälle.(2) I rapporterna är det i huvudsak lönearbete som är kopplat till välfärdstjänster som undersöks. Jag väljer att här ta upp några av inslagen i Arbetslivets (o)synliga murar.

Det räcker inte att konstatera att det finns en motsättning mellan arbete och kapital eller att det finns utbud och efterfrågan. Låt oss titta på arbetslinjen – den som handlar om förhållandet mellan arbete och välfärd. Arbetslinje är populärt att säga i politikerdebatter, men vilken arbetslinje pratas det om? Om den som pratar om arbetslinje undviker att förklara vad som syftas på är det svårt att bedöma åsikter och förslag om hur den ska se ut.

Carl-Ulrik Schierup, professor vid Arbetslivsinstitutet och Tema Etnicitet, Linköpings universitet, beskriver dagens arbetslinje som ett nyliberalt anpassat workfare-system.(3)

Rehn-Meidner- arbetslinjen hörde ihop med den svenska modellen, som började sjunka ihop under 1980-talet och gick i konkurs 1992.(4) Den modellen avlöstes av den i EU dominerande ”tredje vägen”-modellen, som är ett kontrakt mellan stat, kapital och det som kallas det civila samhället. I den ligger nyliberalism inbäddad. Exempelvis märks en syn att social ojämlikhet är drivande för konkurrens – och karriärstänkande och entreprenörskap.

Det förpliktigande medborgarskapet

Schierup tar upp några utmärkande drag för vad skifte av arbetslinje har betytt i synen på förhållandet mellan arbete och välfärd. Några kännetecken är: Medborgarskapet vilar mer på plikt än på rättigheter. Det sker en förskjutning från rättigheter och en föreställning om självhjälp” till kontroll och disciplin. Full sysselsättning görs om till full anställningsbarhet. Människors välfärd mäts mer direkt med deras arbetes marknadsvärde.

Schierup ser i utformningen av dagens arbetslinje ”en anledning att beröva människor deras historiskt erövrade medborgerliga rätt att undanhålla sin arbetskraft från arbetsmarknadens mest undermåliga arbetsvillkor”.

Nu ska det inflikas att det inte bara finns två modeller för arbetslinje att välja på och att politik kan förändras.

Med det ideologiska skiftet mot nyliberalism har begrepp som social exkludering och inkludering fått en snävare betydelse, fortsätter Schierup. Exkludering innebär uteslutning från lönearbete och inkludering innebär anställningsbarhet. Schierup anser att konsekvensen av att förenkla social exkludering till att betyda uteslutning från arbete ”flyttar fokus från värdet att alla ska ha ”full delaktighet i samhället”. Han menar att den moralpolitiska agenda som idag kännetecknar arbetslinjen bidrar till social uteslutning och etnisk- och klassdiskriminering, vilka ofta samverkar.

Flertalet invandrade personer i Sverige och barn till dem försörjer sig på eget arbete. Men att ha ett arbete kan ändå betyda att du ges en underordnad social och ekonomisk situation. Det finns ett mönster att vår könstillhörighet påverkar vilka arbetsuppgifter vi har på arbetsplatsen. Paula Mulinari, ekonomhistoriker, har intervjuat tio kvinnor och män i en studie om hotell- och restaurangbranschen och funnit att man som invandrad eller svensk har olika typer av arbetsuppgifter.

Hon menar att ”servicesektorn inte endast producerar och säljer tjänster utan även föreställningar om exotism, kön och heteronormativitet.” Hon drar slutsatsen att rasism och sexism (könsstereotypa föreställningar) förändrar formerna för hur arbetet ska göras. (5)

Lagstiftning inte enda lösningen

Hur jobbar arbetsmarknadens parter mot diskriminering och en rasifierad arbetsmarknad? (6) Parternas syn på och arbete kring diskriminering är ämnet för ett rundabordsamtal med representanter för arbetsmarknadens parter som redovisas i rapporten Arbetslivets (o)synliga murar.(7) Samtliga som deltog i samtalet för parterna och nätverket FAI (Fackligt aktiva invandrare) ansåg att diskriminering finns i samhället och i arbetslivet. Hur de vill arbeta för att motverka diskriminering finns inget enhetligt tänkande om. Behov av mer kunskap och utveckling av metoder är flera överens om.

Att utgå ifrån lagstiftning var facket ganska eniga om - TCO och Saco hänvisade till diskrimineringslagarna och LO även till arbetsrätten.

Lagarna om förbud mot diskriminering, som är utformade efter individuell diskriminering, är ofta grunden för arbete mot diskriminering. Det är de till exempel för redaktionen för tidningen Kommunalarbetaren. Monika Edgren, historiker och genusvetare, har studerat representationer i Kommunalarbetaren. Hon pekar på att diskrimineringslagarna blandar samman antaganden om tillhörigheter till olika grupper och kunskapens verktyg. De antagandena bekräftar åtskillnad och föreställningar om grundläggande olikhet.

Det behövs alltså mer att luta sig mot än lagar för att motverka diskriminering, rasism och uppdelningar i vi-dom. Det blir att återknyta till ett intersektionellt perspektiv som los Reyes anser ”erbjuder en möjlighet att överskrida de analytiska gränserna hos kategorierna klass, sexualitet, kön och ras/etnicitet.

Fotnoter:

1) Rapporterna ingår i Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering

2) I rapporten skriver de los Reyes: ”Antologins bidrag visar att den etniska diskrimineringen aldrig opererar isolerad från andra maktrelationer i arbetslivet.” (motsvarande gäller förstås diskriminering av kön, klass, sexuell identitet, osv) Intersektionellt perspektiv: En intersektionell maktförståelse utgår från en kunskapssyn där individer, ideologier, vedertagen kunskap, diskurser, symboliska resurser och materiella villkor är involverade i en ständig konstruktion av makt och underordning. En viktig utgångspunkt i intersektionella analyser är att kön (i likhet med klass, etnicitet, sexualitet mm) aldrig uppträder som en renodlat relation utan den interveneras och transformeras av andra maktrelationer. Intersektionaliteten problematiserar också relationer mellan strukturella faktorer, institutionella mekanismer och individernas handlingar. Intersektionalitet synliggör tidens och rummets roll i maktens konstituering utifrån den postkoloniala kritiken av moderniseringsparadigmet. Utdrag av förklaring av begreppet intersektionalitet på kunskapsbanken, Sverige mot rasism. Marxism: se till exempel: Chantal Mouffe, Ernesto Laclau, Saskia Sassen


3) Workfare innebär att försörjningsstöd kopplas till motprestation i form av arbete. Hur prestationerna ska genomföras och hur ansvaret fördelas varierar. I workfare-systemet ska arbetslösa och låglönearbetare konkurrera med varandra och med lågavlönade migrantarbetare.

4) LO-ekonomerna Gösta Rehn och Rudolf Meidner utarbetade på 1940 –talet en ekonomisk politik som gick under namnet Rehn-Meidner-modellen, vilken slog igenom på 1950-talet. Grundpelare i den politisk-ekonomiska modellen är om vi i korthet använder nyckelord i Shierups beskrivning: koordinerad välfärdskapitalism, solidarisk lönepolitik, aktiv arbetsmarknadspolitik, full sysselsättning, återhållsam finanspolitik, socialdemokraternas politiska dominans genom konsensusskapande, den generella välfärdspolitiken och den stora offentliga sektorn.

5) Mulinari anknyter till analyser av Immanuel Wallerstein och Robert Miles om att rasism och sexsim överbryggar två motsatta viljor inom kapitalismen – att vara universalistisk och att skikta arbetarklassen.

6) Rasifering beskriver en process där människor rangordnas i samhället utifrån föreställningar om normalitet och en idé om biologiska och kulturella skillnader. Det är i denna process en individ «blir» svartskalle. (Diana Mulinari, m fl) De föreställda skillnaderna tillåts legitimera ojämlikhet. ”Samhället "rasialiseras" genom att både Vi och den Andre konstrueras som biologiskt självreproducerande sociala kollektiv med distinkt historia och en uppsättning unika, särskiljande karakteristika som förstås som naturgivna och får funktion att beteckna skillnader. [...] Vad som antas utgöra skillnader, biologiska eller kulturella tecken, spår och markörer sätter så gränser till vad den andre kan bli. Detta vill säga att själva den symboliska markeringen av olikheten blir ett "faktum " som förhindrar dem alternativt vara likvärdiga oss. ” Robert Miles: The contradictions of Racism. In:Rescue 43; Xenophobia and Exile, Copenhagen: Munksgaard, 1993.

7) En av de fackliga centralorganisationerna – Sveriges Arbetares Centralorganisation, SAC-syndikalisterna – verkar inte vara inbjuden till samtalet.