Krigshets för ett
omgjort Mellanöstern

Israels premiärminister Olmert har används sig av Bushs språkbruk att Israel har rätt att försvara sig mot terrorister. Samtidigt sade han den 12 juli, när Hizbollah dödade tre israeliska soldater och kidnappade två soldater vid gränsen mellan Libanon och Israel:

"Händelsen denna morgon är inte en terrorattack, utan en handling från en självständig stat som attackerade Israel utan någon anledning och utan provokation." (Ha'aretz)

USA:s utrikesminister Rice svarade Olmert: "Det är dags för ett nytt Mellanöstern. Det är dags att tala om för dem som inte vill ha ett annat sorts Mellanöstern att vi kommer att segra. De kommer inte att göra det."(International Herald Tribune, 27 juli, 2006) Vid nästa presskonferens sade Rice: "Vad vi ser här är födelsesmärtorna för ett nytt Mellanöstern." (The Guardian) Det är tydligt nog. USA har satt spelreglerna krigshetsen i södra Libanon och Gaza. Det går inte att avfärda som konspirationsteorier. Även konservativa politiska kommentatorer säger att Israel aldrig attackerat Libanon utan medgivande från USA, men inte hur USA är inblandad.

USA och Israel har samma intresse

USA och Israel har sedan länge haft samma intresse. De pågående israeliska attackerna i södra Libanon och Gaza och motattackerna från Hizbollah är ett tillfälle att samordna USA:s och Israels intressen i Mellanöstern. Med en ockupation i Irak som drivit fram ett inbördeskrig, vilket får alltmer kritik vågar USA inte göra sak av sitt hot mot Iran. De demokratiska valen i Palestina godkänns inte av stater som kallar sig demokratier för att väljarna röstade fel enligt styret i demokratierna. Hamas kan förstås kritiseras, men när det är väljarna som omyndigförklaras och straffas har demokrati igen använts godtyckligt.

Civila betalar priset

USA har som utrikesminister Rice gjorde klart en plan att göra om Mellanöstern, politiskt, ekonomiskt och etniskt så att regionen passar USA:s politiska lednings intressen. Libanon blir en pusselbit i det strategiska pusslet för omläggning av Mellanöstern. Med stöd i Jordanien och i viss mån i Libanon kan USA och Israel genom en bas i södra Libanon störa samarbete mellan Hizbollah, Syrien och Iran och Hamas.

I det spelet ingår att både Palestinas och Libanons självständighet kan köras över. Shiamuslimska Hizbollah och sunnimuslimska Hamas kan närma sig varandra och utrymmet för alternativa organisationer stryps. USA spelar ett högt spel som civila libaneser, palestinier och israeler får betala priset för. Men också de som kan drabbas av oförutsedda motattacker på andra platser i världen får lida för det.

Hizbollah inte målet

Militanta Hizbollah är inte att leka med och än mindre med militär upprustning från Iran. Det vet Israel och USA. Därför koncentreras inte jakten på Hizbollah till dess högkvarter, menar Daniel Douek i en artikel i Znet. (1) Vedergällningen för dödandet av ledningen i Hizbollah skulle bli oförutsedda attacker i världen. Att Israel inte enbart attackerar Libanon för att med "precisionsbomber" döda ledningen i Hizbollah förstår vi genom att Israels armé skjuter ner ett eget stridsflyg och dödar FN-soldater och israeler i zonen mellan Israel och Libanon.

Douek jämför den pågående militära konflikten i södra Libanon och norra Israel med Israels Defense Forces' (IDF) Operation Grapes of Wrath våren 1996 i samma område. Han bodde då i kibbutzen Grofit och kom i kontakt med Moshe Ya'alon, då generalmajor i IDF. Ya'alon hade sagt till honom att Israels armé undviker att döda Hizbollahs ledning för att inte upprepa sådana attacker 1992 och 1994 - som fick effekten att Israels ambassad (1993) samt ett judiskt center i Buenos Aires (1994) bombades .

Tanya Reinhart, professor i lingvistik och mediestudier vid universitet i Tel Aviv, påminner i sin artikel Israel's "new Middle East" att i den sedan länge pågående gränskonflikten mellan Libanon och Israel, behöll Israel år 2000 ett landområde som kallas Shaba farms. (2) Hon skriver i sin artikel ”Israel/Palestine – how to end a war” of 1948 att det ingick i Israels plan att komma tillbaka. Och nästa gång för att rensa ut området på dess invånare, precis som Israel gjorde då man ockuperade Golanhöjderna i Syrien 1967.

Vill ha multinationell styrka

Israel vill nu precis som USA, utan att ge stöd åt vapenvila, ha en multinationell styrka i gränsområdet mellan Libanon och Israel. Samtidigt som Israel fortsätter bomba Libanon och Hizbollah skjuter raketrobotar, planerar USA att utöka antalet amerikanska trupper i Bagdad. Bushregeringen har nu samtal med Iraks premiärminister Nuri Kamal al-Maliki. (3)

- Vi behöver en internationell medlingsstyrka som har militära befogenheter och makt att upprätthålla ordningen, inte styrkor som liknar UNIFIL, säger Olmert.(4)

USA gör sin sak till andras

USA gör, precis som vid angreppen i Afghanistan och Irak, sin sak till andras sak. Stater gör redan handuppräckning för att gå in i en sådan multinationell styrka. Scenariot i Balkan, Afghanistan och Irak är att USA tar kommandot över "fredsbevarandet" i den militära krigsregionen. Risken är att det upprepar sig igen.

Trots riskerna kan varken FN:s säkerhetsråd enas om ett uttalande till Israel om ansvaret för dödandet av FN-soldater från Österrike, Kanada, Kina, Finland. Romkonferensen avlutas i ryggradslöshet som låter Israel trappa upp det militära våldet. (5)

Fotnoter:

(1) Israel's Air and Artillery War Against Hezbollah (ZNet, 23 juli, 2006)

(2) Artikeln är publicerad på Znet 26 juli, 2006. Israel-Palestine - how to en the war of 1948 är publicerad i Seven Stories press 2002, 2005, p.83-87. Reinhart skriver också i den israeliska tidningen Yediot Aharonot. http://www.tau.ac.il/~reinhart/

(3) International Herald Tribune 26 juli, 2006

International Herald Tribune 27 juli, 2006

(4) UNIFIL står för United Nations Interim Forces in Lebanon. Enligt resolution 425 är UNIFIL:s uppdrag att övervaka tillbakadragandet av de israeliska styrkorna, skapa fred och säkerhet samt att hjälpa Libanons regering att återupprätta sin auktoritet i området. I en senare resolution, nummer 511, utökades UNIFIL:s uppdrag till att även gälla humanitär hjälp åt lokalbefolkningen.

(5) The Rome Conference. Deltagare: USA, Kanada, Storbritannien, Frankrike, Spanien, Tyskland, Turkiet, Ryssland, Lettland, Saudiarabien, Egypten, Jordanien, FN, Världsbanken