Först budskap, sen
motstånd?

Folk som gick förbi uppslöt, ringde sina kompisar och helt plötsligt var fyra personer hundra, mest yngre folk men även äldre. Både invadrade personer och personer födda i Sverige. Några var organiserade i Ung Vänster och i SSU men de flesta var ”vanligt folk”. SSU tryckte snabbt upp ett flygblad med deras och Ung Vänsters logga och delade ut till förbipasserande folk. Polisen var givetvis på plats och även om stämningen då och då var mer än hotfull så var det en fridfull tillställning. Slagord skreks och nazisterna hotade och filmade oss men mer än så var det inte. När nazisterna till slut beslöt sig för att gå spärrade polisen av motståndarna och lät nazisterna marchera iväg. Då blev det protester och ett litet tag bröt kravaller ut och det kändes som ett slagfält. En nazist skadades. Förbipasserande folk flydde livrädda in på cafér och tvärgator.

Det fantastiska med motdemostrationen igår var att den var helt spontan. Det var otroligt att se hur så många vanliga människor upprördes av nazisternas budskap och ville ha bort dem. Det var tydligt att även om de fascistiska tendenserna på senare tiden blommat upp så gillas det inte, folk säger ifrån!

Medias rapportering var varierande. De lokala tidningarna gjorde ett bra jobb och artiklarna speglade vad som hänt. De nationella tidningarna, med Svenska Dagblandet i spetsen, använde reflexartat de ord de är vana vid. ”Extremvänsterna slog till” var budskapet. I debatten som livligt förs på Eskilstuna Kurirens hemsida används samma argumentering: kommunistpacket är lika goda kålsupare, om inte värre, än nazisterna. Våld föder våld och Stalin och Hitler ville samma sak. Vad som hänt sedan media satt sina tänder i gårdagens händelser är att det ideologiserats.

En händelse utan uttalade ideologiska förtecken gjordes till en vänsteraktion, en yttring av extremer som ger sig på extremer. I många fall är media inte helt fel ute när de beskriver aktioner på detta sätt, men igår hade de fel. Det enda som var gemensamt för oss som sade ifrån igår var tanken om allas rätt till att existera på samma villkor. Man kan fråga sig varför denna ideologisering händer, varför man är benägen att kategorisera motstånd. Ett svar kan vara viljan att förenkla. Slutsaten blir ett förnekande av människors fria vilja och ett tvångsmässigt beteende att klumpa samman. En bidragande orsak till att det spontana motståndet uppfattades på detta vis var att SSU var så snabba med att trycka upp sitt flyblad och på detta sätt markera att det var vänsterkrafter bakom aktionen. Budskap först, motstånd sedan.

Visst är det svårt att förstå hur media med flera kan göra SSU och Ung vänster till extremvänster men inte lika svårt att förstå att de hoppar på det ideologiska tåget. Är vi i vänstern verkligen i så stort behov av att ideologisera varje handling vi gör, att vi klumpar samman stora grupper av människor utan anledning? Är vi då så mycket annorlunda mot nazisterna som efterfrågar ordning och rakla led, en tydlig ledare och blind tro? Det är viktigt att alla som tycker att Svenska Motståndsrörelsen sprider vidriga buskap får utrymme att göra det på sina villkor. När ett hundratal människor spontant sluter upp och tillsammans säger ifrån är det budskapet tydlig nog. Sätt inte färg och form på allt, möt upp och kämpa tillsammans istället.

Trots denna reflektion ska alla som var med på Fristadstorget igår ha de största eloger, även SSU och Ungvänster, som snabbt slöt upp och gjorde myllret av människor till ett fantastiskt stort myller. Vad bra vi var!