Min apati

Jag har en massa tankar om hur och vad jag skulle vilja göra. Men det stannar oftast vid just tankar.

Jag sitter här hemma med allting inuti mitt huvud, men jag kan inte tillräkligt ta mig i kragen för att göra så värst mycket av det till verklighet. Sen blir jag frustrerad och förbannad på mig själv för att jag ingenting gör och så vidare.Jag blir förbannad på min apati och orkeslöshet, på att jag hellre sitter och glor på tv än går 5 minuter till en affär och köper frimärken till det där brevet som legat i en vecka nu. Jag menar, vadär det för en person som inte ens orkar gå iväg och köpa frimärken?

Jag vet inte, det enda jag vet är att det är jag, och jag är den enda som kan göra nå't åt det. Det bästa för mig just nu vore att slänga ut tv:n genom fönstret och ta en veckas semester för att samla ihop lite styrka. Men i detta resonemang ligger 3 problem inbäddade. 1. det är inte min tv. 2. har inte tillräkligt med pengar. och 3. har inte tid för semester.

Jag skulle ju i och för sig kunna börja med att stänga av tv:n, lägga en duk över denoch ställa en blomma därpå. Då skulle den bli lite fin ändå.

Det jag egentligen vill veta är varför det är så! Hade jag varit själv om att känna att jag inte kan eller orkar göra någonting så hade det ju vara okej, då skulle det ju vara enbart mitt problem. Men jag vet så många som känner likadant. Varför? Å ena sidan kan jag inte förstå det. Å andra sidan är det uppenbart - apatiska personer säger inte emot, dom opponerar sig inte mot statsapparaten och agerar mot alla orättvisor och övergrepp som sker; För dom har fullt upp med att äta, sova, skita, gå till jobbet och titta på tv.

Jag blir ännu mer på detta än på mig själv och min egen apati; på denna dj-a sövande mass psykos apparat som tv:n blivit. Faan, nu får jag se till att göra något åt det hela. Idag är väl en lika bra dag som någon att starta revolutionen på! Och jag ska börja med att slänga ut tv:n genom fönstret!!! KRASCH!