En kort historik över
arbetarsjälvstyre

När bolsjevikerna drog tillbaka Rysslands trupper från första världskriget gick de samtidigt med på att lämna över Ukraina till tyskarna och österrikarna. 1921 hade anarkistiska partisaner, organiserade av Nestor Makhno, kastat ut de ockuperande styrkorna, besegrat en polsk och ukrainsk nationalistisk kontrarevolution och befriat en region norr om Krimhalvön. Stora gods i denna regionen som togs över och sköttes av anarkistiskt influerade bönder blomstrade samtidigt som områden där godsen plundrades eftersom det inte fanns någon anarkistisk närvaro gick mot hårda tider och tittade på de anarkistiska gemensamma jordbruksbyarna som en modell för välstånd. Anarkistiska partisaner utkämpade ett gerillakrig mot den röda armén sedan bolsjevikerna började tvinga in alla fackförbund och kollektiv under den bolsjevikiska diktaturens kontroll. Bolsjevikerna lämnade senare tillbaka många av de stora godsen till deras forna ägare.

Anarkosyndikalismen i Spanien

1936 misslyckades ett högerlett kuppförsök i Spanien när fackföreningsmedlemmar mobiliserade motståndsmiliser. När kriget bröt ut flydde både fabriksägare och jordbruksägare landet och lämnade arbetarna att sköta dem själva. I Aragonien, Levante, Kastiljen och andra områden som kontrollerades av det anarkistiska CNT (arbetarnas nationella konfederation) togs 5,6 miljoner hektar godsmarker över av de forna lantbrukarna och organiserades i 1 750 jordbrukskollektiv. 1 850 fabriker och andra företag kollektiviserades av 800 000 arbetare. Nästan all industri i Katalonien och 70 procent i Levante kollektiviserades. CNT-kollektiven skötte ekonomin kooperativt och samarbetade med företag och industrier som har kollektiviserats av andra fackföreningar tills de stalinistiska styrkorna började fängsla och döda de som inte ville delta i en Sovjet-inspirerad diktatur. Stalinisterna lämnade senare tillbaka de kollektiviserade jordbruken, företagen och industrierna till sina tidigare kapitalistiska ägare.